15 - Why did you guys break up?

879 41 12
                                    

''Föresten, vet någonting vad som hände med Justin? Han verkade på deppig´´ säger jag och vänder runt min blick mot grabbarna. Alla rycker bara på axlarna och verkar inte bry sig så mycket vilket får mig att resa mig upp och lämna rummet bakom mig. Jag gör min väg mot trapporna.

 

När jag väl är uppe tar jag ett djupt andetag innan jag öppnar dörren till Justins rum. Jag möts direkt av Justins blick.. Och jag kan berätta att det inte var den gladaste..

 

Jag håller kvar min blick på Justin samtidigt som jag stängen igen dörren efter mig. Justin vänder ner sin blick mot sina händer som ligger i hans knä. Jag sätter mig sakta ner i sängen bredvid Justin. Vi båda sitter här i tystnaden, ingen av oss ge varandra någon blick.

''Justin?´´ frågar jag lite tyst, jag hör ett lågt ’’mm’’ innan jag vänder upp min blick mot honom.

''Varför sitter du här?´´ undrar jag med lite högt röst vilket får Justin att vända upp blicken mot mig. Han tycker på axlarna och ett litet kort skratt lämnar hans läppar.

''Jag har ingen aning.´´ ler han upp mot mig, men man kan se direkt att leendet är fake. En suck lämnar min strupe innan jag vänder ner min blick mot Justins händer.

''Justin, jag kan se att ditt leende inte är äkta.. Snälla berätta vad som är fel.´´ ber jag medan jag försöker möta hans blick. Justin suckar innan han kollar upp i mina ögon.

''Jag är okej..´´ jag suckar ännu en gång innan jag sakta tar tag i Justins hand. Han visar inga känslor överhuvudtaget.

''Justin.. Både jag och du vet att de är en lögn, snälla det blir så mycket lättare om du berättar vad som är fel.´´ jag kramar om Justins hand hårdare, vilket får han att slappna av en smula.

''Jag lovar Melissa, det är inget speciellt.. Jag har mycket i huvudet bara.´´ jag suckar men nickar sedan. Vi sitter länge i tystnaden.. Ingen av oss rör oss, jag har fortfarande hans hand i min.

''Kan jag fråga dig en sak Justin?´´ mumlar jag, Justin vänder upp sin blick mot mig nickar.

''Lova att du inte blir arg eller något liknade.´´ Justin nickar ännu en gång samtidigt som hans har sin blick på mig. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar munnen.

''Vem är den där Alexis?´´ säger jag tyst och jag känner hur Justin stelnat till. Min grepp om hans hand hårdnar och jag känner hur han blir lite avslappnad under min beröring.

' Min ex-flickvän..´´ mumlar Justin ut och vänder bort blicken från mig.

''Åh.. Jaha.. Kan jag låna din mobil en snabbis?´´ Justin vänder tillbaka sin blick och rynkar på pannan innan han ger mig hans mobil. Jag låser upp hans mobil och inspekterar bakgrunden noga.

''Hon är vacker.´´ ler jag mot Justin vilket får ett litet leende att sprida sig på hans läppar innan han nickar.

''Varför gjorde ni slut?´´ frågar jag försiktigt, en suck lämnade hans läppar innan han sakta svarar på min fråga.

''Hon flyttade till England.. ´´ säger Justin enkelt men jag kan se hur han lider vilket får mig att snabbt dra in honom i en tröstande kram. Han kramar mig hårt tillbaka. En fantastisk känsla far igenom min kropp vilket får mig att le. Vad gör denna killen med mig?

Jag avbryter kramen och kollar in i Justins ögon, han möter snabbt min blick ett litet leende sprider sig på hans läppar. Ingen av oss vill bryta blicken eller tystanden, det känns precis som om tiden stannar upp och vi är de ändå som andas.

''Tack Melissa.´´ Justin avbryter den långa tystnaden, jag kollar förvirrat på honom.

''För vad?´´ ett skratt lämnar mina läppar samtidigt som jag avbryter blicken och vänder ner den mot mina händer.

''Jag har ingen aning, men på något sätt fick du mig att må bättre.´´ ler han, jag skrattar.

''Det är för att jag är bäst!´´ skrattar jag fram och puttar till honom lite lekfullt på axeln vilket får honom att ge mig ett litet skratt.

''Haha ja det är du.´´ skrattar han fram vilket får mig att vänder upp min blick mot honom mig igen.

''Ska vi gå och lägga oss?´´ frågar Justin med ett leende, jag nickar sakta innan jag reser mig upp och är på väg mot dörren.

''Vart ska du?´´ hör jag Justins röst vilket får mig att vända mig om.

''Vi skulle väl gå och lägga oss? Så då ska jag väl gå ner till källaren..´´ Justin skakar snabbt på huvudet innan han ställer sig upp och greppar tag i min hand.

''Tror du på fullaste allvar att du ska sova därnere? Jag vet inte vad jag tänkte på när jag tvingade dig till de..´´ mumlar Justin ut och kliar sig i nacken. Ett leende sprider sig på mina läppar.

''Kommer du sova med mig?´´ frågar jag samtidigt som jag vänder upp min blick mot Justin som nickar.

''Om du vill, annars kan jag sova på soffan nere i vardagsrummet´´ säger Justin men jag hinner snabbt skaka på huvudet.

''Du kan sova med mig.´´ Justin ler innan han nickar och vi båda går fram emot sängen.

''Har du någonting jag kan låna och sova i?´´ mumlar jag samtidigt som jag tar av mig min kofta till linne. Justin nickar innan han går fram emot garderoben och drar fram en tröja.

''Går det bra med en av mina tröjor?´´ jag nickar vilket får Justin att slänga tröjan mot mitt ansikte vilket får mig att skratta.

'' Vad i hela friden var det bra för?´´ Justin rycker på axlarna samtidigt som han ler. Jag skakar roande på huvudet innan jag ger mig in på toan för att byta om.

Jag kommer ut 2 minuter senare med Justins tröja på mig som går ner till halva mina lår, mina andra kläder lägger jag på en stol bredvid sängen. Justin kommer in i rummet och hans blick faller direkt på min kropp vilket får en lätt rodnad att sprida sig på mina kinder. När jag vänder tillbaka min blick mot Justin så märker jag att hans blick är på mina bröst samtidigt som han biter sig i läppen. Jag har inte heller någon bh på mig så det gör väl saken dubbelt så värre.

Jag harklar mig lite, vilket får Justin att kollar upp på mig och le. Jag skrattar lite innan jag kryper ner i sängen tillsammans med Justin. Jag känner hur sömnen tar över min kropp samtidigt som jag gosar in i Justins famn. Justin lägger sin arm runt min midja och drar mig närmare honom.

Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna. 

Kort kapitel iknow, sorry for that..

Smiles Can Be DeceivingDär berättelser lever. Upptäck nu