Smiles Can Be Deceiving

5 - Shut up or I'll shoot you

Till Okänt:

Snälla kan du bara sluta driva med mig, det är inte kul..

Jag kollar nöjt på mitt svar, liksom även fast rädslan är större.

Från Okänt:

Sötnos, jag driver inte med dig.. Du kommer att få se.

Seriöst vem är den här killen? Eller min riktiga fråga var nog.. Vad ville han mig?

Jag kollar chockat på mobilen jag håller i handen, vad ska jag svara på hans meddelande? Seriöst så börjar jag bli rädd just nu, vad vill denna killen mig? Och hur har han fått mitt nummer? Men min riktiga fråga var hur har hans mobil hamnat i mitt rum? Jag har inte rört hans mobil efter att jag fick meddelandena för några dagar sedan. 

”Melissa, maten är klar " Stephanie avbryter min tankar, min blick landar på klockan, 06:05 pm. Jag suckar tungt innan jag ställer mig upp från stolen och vandrar ut igenom rummet tillsammans med min mobil i handen. Jag vandrar in i köket med tunga steg, Carly kollar konstigt på mig medan jag slår mig ner vid bordet tillsammans med Stephanie vid min sida.

Efter en lång stund av tystnad börjar plötsligt Stephanie att prata.

’’ Så hur går det i skolan Melissa? ’’ undrar Stephanie med ett leende på läpparna.

’’ Bra ’’ svara jag enkelt och rycker på axlarna, Stephanie ger mig en enkel nick innan vi alla fortsätter äta.

’’ Melissa, jag åker och jobbar medan Carly ska på simträning, så du kommer bli själv ett antal timmar ’’ ler Stephanie när hon kommer in vardagsrummet där jag sitter och glor på tv, jag vänder in blick mot henne och nickar lätt med ett leende på läpparna.

’’ Bra, du får ta vad du vill i kylskåpet om du blir hungring ’’ jag nickar ingen. Stephanie lämna rummet.

’’ Ring om det är någonting ’’ är det sista jag hör innan ytterdörren stängs igen och jag vänder tillbaka min blick mot ett djur program som visas på tvn. Trappsteg hörs och sekunden senare står Carly i dörröppningen till vardagsrummet med en väska i höger hand.

’’ Hej då ’’ ler hon och försvinner bort mot ytterdörren, jag ser hennes skugga försvinna ut huset. Jag suckar tungt innan jag stänger av tvn och reser mig upp ur soffan.

Så vad ska jag hitta på nu? Sova? Bada? Haha ignorera det sista men bada är en av de sakerna jag gör när jag har tråkigt.

Jag beslutar mig för att gå upp på övervåningen och ta ett bad. Jag öppnar badrumsdörren och går fram mot badkaret, jag sätter på kranen och låter vattnet fylla badkaret. Jag strippar av mig alla mina kläder innan jag sakta hoppar ner i badkaret med det varma vattnet. Jag lutar huvudet bak mot huvudstödet och slappnar av genom att stänga mina ögon.

Jag har legat med stängda ögon i minns 20 minuter innan jag blir avbruten av att min mobil börjar tjuta. Jag spärrar snabbt upp mina ögon och reser mig upp ur det varma vattnet. Jag ryser när jag ställer mig på golvet bredvid badkaret, jag greppar tag om en blå handduk innan jag virar den runt min böta kropp och rusar snabbt ur rummet.

När jag kommer fram till min mobil ser jag att jag har ett nytt sms, jag kollar förvånat på skärmen, jag kan slå vad om att det lät som att det ringde. Jag skakar på huvudet innan jag öppnar meddelandet.

Från Carly:

Kom till skogen..

Varför vill Carly att jag ska komma till skogen? Är inte hon på simträning? Jag knappar snabbt in ett svar.

Till Carly:

Jag kommer. Ska bara klä på mig :)

Varför gjorde jag en glad gubbe? Eh strunt samma de är ändå bara Carly. Jag släcker ner skärmen och går fram till min garderob för att ta fram lite kläder. Jag vänder min blick ut igenom fönstret, det ser kallt ut men jag ska ju inte vara ute länge så därför räcker det nog bara med en tjock tröja och ett par byxor. Ett skratt lämnar plösligt mina läppar när jag drar fram en av min systers gamla tjocktröja, jag ler åt alla minnen jag hade med henne. En tår rinner ner för min kind innan jag snabbt torkar bort den, jag kan inte gråt nu, det har jag inte tid med. Jag greppar tag om min mobil och springer ut ur rummet och ner för trapporna.

När jag har låts dörren bakom mig går jag långsamt ner för bron och fram till vägen, vart exakt skogen ligger vet jag inte men jag lär nog hitta eller får jag hoppas i alla fall. Trafiken är lugn när jag går längst trottoaren själv, klockan är nog runt halv nio men det är ändå kolsvart och läskigt ute, jag har alltid varit en sådan tjej som är rädd för mörker, fast jag kan inte klandra mig själv eftersom min kusin på mammas sida alltid skrämde upp mig när jag var liten, han sa jämt att man aldrig skulle gå nära en skog på kvällen eftersom folk kan gömma sig i skogen, fast det finns ju en sanning i det hela men jag tror knappast att någon skulle göra någonting så här uppet inför folk. En lätt rysning går längst min ryggrad vid alla dessa tankar. Jag drar snabbt upp mobilen och skriver in ett meddelande till Carly.

Till Carly:

Vart är du då? Can’t see you..

Från Carly:

Kom längre in i skogen, jag väntar på dig där…

Jag kollar frågande på smset, vad skulle Carly göra där inne i skogen? Hennes simträning håller väl på till halv tio? Jag suckar tung innan jag vandrar in i skogen, jag sväljer och kollar mig omkring när jag ha kommit in till skogen. Vart exakt kan hon vara? Liksom skogen kan ju vara hur stor som hälst, plus att jag inte känner mig så hundra på att gå lång in i skogen, man vet ju aldrig vad som finns där inne. Min mobil plingar till i min vänstra ficka.

Från Carly:

Ser dig!

Jag stirrar på meddelandet, om hon ser mig bordet jag se henne? Vilket betyder att hon ska vara här någonstans.

’’ Carly? ’’ skriker jag så att det ekar i skogen, inget svar hörs.

’’ Carly?! ’’ upprepar jag men får fortfarande inget svar, jag känner hur rädslan sprider sig i min kropp, om hon nu såg mig så borde hon väl svara när jag ropar på henne. Jag börjar långsamt att baka bakot innan jag vänder mig om. Jag krockar in i någon, jag vänder mig upp mot personen. Där framför mig står en kille i svart luva vilket reflekterar att jag inte kan se vem det är. Jag skriker högt och starkt medan bakar panikslaget, killen går snabbt emot mig. Han drar tag i min handled och lägger andra handen för min mun.

’’ Hållkäften, annars skjuter jag dig ’’ hans röst är kall medan han pekar en pistol mot mitt huvud. Tårar rinner ner för mina kinder och jag kan inte hejda mig ifrån att sparka honom på ett ställa en kille aldrig vill bli sparkad. Killen stönar högt innan han släpper sitt grepp om mig, jag tar tillfället i akt och springer ifrån honom,  jag springer snabbt igenom skogen medan jag inte har någon aning om vart jag hade tänkt att ta vägen, jag hör svaga fotsteg bakom mig men jag är snabbare. Jag ser ett litet skjul längre fram som jag springer emot, när jag väl är framme vid skjulet lutar jag min rygg mot väggen och andas tungt av rädsla.

 Jag försöker andas så tyst jag kan men det är inte lätt när man  blir jagad av en galning, plötsligt knäcks en gren och jag stelnar till, jag slutar snabbt mina ögon hoppas inners inne att det här bara en av alla mardrömmar jag har haft, men jag inser snabbt efter ett tag att det är verklighet. Jag tar tysta andetag. Jag fortsätter blunda ända tills jag känner hur någon andas mot mina nacke.

’’ Trodde du att du kunde smita? ’’ killens kalla röst är  tillbaka och jag skriker. Men jag hinner inte göra någonting för jag känner hur jag får en smäll mot mitt huvud och allt blir svart..