Du förändrade allt |f.s

Del 47

~Emmys perspektiv~

-SPRING!, skriket är högt och tydligt, det lämnar min mun i samma sekund som jag börjar springa.

Jag kan se Gabbie, Matt och Kelly springa framför mig och jag hoppas innerligt att Damon och Mack är precis bakom mig.

Jag hör de första skotten avlossas, jag vänder på huvudet lite grann men fortsätter springa. Vi är nästan inne i skogen och då blir det mycket svårare att skjuta någon, fortfarande så springer vi på den mil långa bara åkern och närmar oss hastigt skogsbrynet.

Skottet avlossades av Mickeys gäng, dem började skjutningen, inte vi. Snabbt hör jag att fler skott från blandade håll, nu är jag inne i skogen och drar själv fram pistolen och riktar den mot killarna ur Mickeys gäng. Jag är en bra skytt och jag vet att jag kan träffa dem.

En kula viner förbi och är precis så den snuddar min arm. Jävla tur. Jag börjar snabbt skjuta mot dem, en ur Mickeys gäng faller till marken, mitt skott. Jag kollar mig omkring och inser att alla inte är här. Mack, vart fan är hon!? Hon har liksom lila hår det är ju ganska svårt att missa henne.
-Damon var är Mack?!, frågar jag stressat när jag skjuter ner yttligare en, två, tre av Mickeys killar.
-Jag var den ända som var efter dig!, utropar han stressat.
-Matt, Kelly och Gabbie stick tillbaka till bilen. Försök att hitta några spår efter vart Mack tog vägen, Damon pratar åt mig och det är jag tacksam över då jag är inställd på att skjuta ner var ända jävel av Mickeys gäng, dum som Mickey är underskattar han oss och skickar några nybörjare att göra jobbet.

Yttligare ett par skott och alla männen är nere, de flesta är antagligen bara skott skadade och inte döda. Jag känner på min arm och kulan träffade bara min jacka, inget blod alls.

-Kom Emmy, vi måste sticka!, Damon tar tag i mig och vi ska precis sticka därifrån när ett oväntat skott kommer och träffar mig rätt i magen. Jag faller hårt ner på marken. Oh helvete. En stark smärta strömmar genom min kropp och jag fummlar efter pistolen men smärtan i magen gör det mycket svårare att koncentrera sig. Jag får upp pistolen och skjuter ett par skott åt det hållet Damon redan skjuter. På något sätt missade han att jag blev träffad och började direkt skjuta, antagligen bättre så de där svinen kan få dö.

Ett högt skrik hörs inne i skogen och antagligen har Damon träffat vem det nu var som sköt mig.

-Nu drar vi.., Damon avbryter sig själv när han ser mig ligga på marken. Blodet har fläckat ner min tröja och jag försöker mitt bästa att hålla kvar medvetandet. Snabbt rusar han fram till mig och försöker försiktigt lyfta upp mig,
-Jag kan gå, suckar jag och försöker försiktigt ställa mig upp, obalanserat kommer jag ändå upp på fötter.
-Helvete heller, du e skjuten Emmy, Damon låter orolig och lyfter snabbt upp mig i hans famn och börjar med skyndande steg springa mot bilen.

Efter ett par minuter börjar jag bli yr och det börjar bli svartare runt ögonen.
-Du vågar fan inte somna nu!, hör jag en röst skrika och jag försöker fokusera.

~Under tiden~
~Gabbies perspektiv~
När vi kommer tillbaka till bilen så är Mack inte där heller, snabbt ringer jag henne och precis när jag ska lägga på hörs en röst på andra sidan.
-Åh Gud Mack vart är du?!, utropar jag lättat.
-Gabbie jag är inlåst, en av killarna hittade mig och låste in mig i något källarhål, klagar Mack.
-Shit, okej Mack jag lovar att göra allt jag kan för att få ut dig, säger jag.
-Nån kommer, måste gå..., linjen tystnar och hon la på. Helvete.

-Vi måste vänta på Damon och Emmy, dem borde vara här vilken sekund som helst, sen sticker vi och letar efter henne, säger Matt som även han tycker det känns dåligt att lämna Emmy och Damon.