Du förändrade allt |f.s

Del 1

~Fiona's perspektiv~

Jag vaknade av att någon slickade mig i ansiktet. Jag öppnade trött ögon och blev mött av yttligare en blöt kyss.

-Sluta Charlie, mumlade jag med halv öppen mun. Charlie hoppade lydigt av min säng, men drog samtidigt bort täcket från mig.

Jag satte mig irriterat upp och kollade på klockan. Den var 07:10!!!! (Vi började 08:20) Jag bokstavligt hoppade ur sängen och sprang till mitt badrum. Tog av mig kläderna och gick in i duschen.

Dumt nog så satte jag bara på kranen och blev bemött av isande kallt vatten. Ett lågt pip lämnade mina läppar och jag vred irriterat på den lilla knappen i duschen så att temperaturen blev lagom varm. Sedan tog jag schampoo och balsam och sköljde ut det. Använde min jordgubbs luktande tvål och sedan var jag färdig.

Jag torkat mig tog jag deo och sedan fönade jag håret. Jag lät håret hänga fritt och jag hade inte tid att platta det heller. Så jag vart inte jätte nöjd.

Sedan kom jag på att jag glömt att ta med kläder till badrummet. Så jag tassade ut i mitt rum- med handduken på såklart- och jag gick in i min WIC. Valde en vit T-shirt med något tryck på och sedan ett par svarta jeans. En väldigt simpel outfit.

Jag sminkade mig lätt med concealer, puder, mascara och ögonbryns penna. Och såklart ett ljus rosa läppglans på det. "Sminket är ju trots allt ansiktets kläder", det var vad Elise brukade säga.

Jag ryste av tanken, Elise, skolans bitch. Snygg, blonderad, populär. Alla gillar henne.. Eller det är vad hon tror. Själv av skyr jag henne, hon tror att hon är någon. Men sanningen är att hon är mer som något. Något som skulle kunna komma ut ur min hund's ände...

Jag kollade mobilen och såg att klockan var 08:15! Shit!! Jag sprang ner till köket och ryckte åt mig ett grönt äpple.

-Gumman vart ska du, ropade mamma från köket.
-Skolan. Jag är sen, för att DU inte väckte mig! sa jag lite spydigt.
-Men du har ju sovmorgon, du börjar inte för än kl. 10, sa mamma lungt.

Jag tänket efter lite och kom fram till att hon hade rätt, det var fredag och vi började kl. 10, jag gav ifrån mig en en irriterad suck. Varför lyckades alltid jag med sånt här!? Jag tänkte istället att det inte var mitt fel, det var Charlie's fel. Men man kan ju inte skylla ifrån sig på en hund... Det förstår till och med jag.

-Men Fiona, sätt dig ner, nu när du har tid kan jag göra pannkakor till dig! sa mamma glatt. Jag har verkligen världens bästa mamma. Jag ler stort och känner hur det vattnas i munnen. Sedan sätter jag mig ner på en av bar stolarna i köket och tar upp mobilen.

Jag kollar igenom flödet på Instagram och Twitter. Jag kommer plötsligt på något väldigt, väldigt viktigt. Jag lägger snabbt ner mobilen och kollar hoppfullt på mamma.

-Vi har väll glass hemma!?? säger jag med skräck i rösten.
-Nej, den är slut, säger mamma känslolöst. Det måste vara ett misstag. Jag bara gapar. Jag får inte fram någonting alls, detta kan inte vara sant.
-Neeeeeej! halv skriver jag. Jag har tårar i ögona nu. Detta är som jordens under gång.

-Min stackars lilla glass, jag fattar inte att du är slut.. mummlar jag för mig själv. Mamma börjar skratta. Jag ser på henne med höjda ögon bryn.
-Skrattar du åt min stackar glass, säger jag förolämpat. Mamma ler.
-Jag bara skojar med dig, den är inte slut, säger hon glatt och ser glad ut över att hon lyckades lura mig.

Jag inser nu att jag har skämt ut mig totalt. Jag blir röd om kinderna men sedan så börjar jag skratta. Mamma stämmer in i mitt skrattande.

Tiden går och nu är klockan nu 09:35, jag går ut till hallen tar på mig en grå hoddie och en cool mössa, mest för att den passar till min outfit idag. Ett par vita gympa skor och sedan går jag ut till busshållplatsen som ligger cirka 100 meter bort.

Bussen kommer direkt när jag kommit fram till hållplatsen. Jag går på och och går längst bak. Sätter mig på ett av dom lediga sätena. Det är bara några stationer till skolan så det går snabbt. Jag skyndar mot ingången och öppnar den fula, äckliga dörren in till fängelset.

Går med snabba steg mot mitt skåp och där hämtar jag mina böcker, när jag vänder mig och ska gå mot lektionen går någon in i mig, vi krockar och jag ramlar. Jag ställer mig upp.

-Se dig för, säger jag litet surt. Killen-som precis gått in i mig- kollar upp på mig med en ursäktande min.
-Förlåt mig, säger killen.
När jag kollar på honom ser jag nu att det är någon jag känner.
-OG...!?

Haloj! Jag tänkte börja skriva en novell här på WattPad. Jag vet att den inte är så jätte bra, men snälla ge det en chans. Detta är min första novell. Så jag hoppas du gillar den! Den blir bättre. Jag ska försöka uppdatera så mycket jag kan. Och OM någon läser den här novellen, så ett stort tack till er. Det betyder mycket.

Xoxo💗