Du förändrade allt |f.s

Del 2

~Ogge's perspektiv~

-Fiona, sa jag ganska tyst och förvånat. Jag fattar inte att det är hon. Visst, vi har gått i samma skola sen låg stadiet och nu går vi i gymnasiet. Trots det har vi inte träffats tidigare. Eller, jo. Vi var ju vänner när hon gick i tvåan och jag i trean. Men sen började jag hänga med Felix och Oscar. Vi dansade tillsammans. Så jag och Fiona slutade träffa varandra.

Men iaf. Nu står jag här i den lite pinsamma tystnaden. Åh, jag hatar verkligen såna här stela situationer. Men jag har saknat henne.
-Såå, Fiona, har du hört om vårat band, säger jag. Vilket inte var så smart.
-Såklart, Ogge, alla pratar om det och det är ju du och dina kompisar som du dissade mig för.. Säger hon enkelt.
-Förlåt, Fiona, vill du börja om? Säger jag.

~Fiona's perspektiv~

Börja om!? Vaddå, börja om? Hoppa ut ur mamma mage på nytt, nej tack. Det räcker med en gång!

Vänta, nu fattar jag, han vill börja om vårt samtal. Jasså, men det kanske är mer okej.

Ogge börjar skratta, jag kollar bara konstigt på honom.
-Vad är det, jag har ju inte sagt något?!, säger jag förvirrat.
-Du tänker högt gumman, säger han och kan knappt hålla sig för skratt.

Jag fattar fortfarande inte vad som är såååå himla kul, men mina kinder börjar hätta till lite när jag tänker på vad jag tänkte, eller vad jag SA.

-Hej, jag är Ogge, trevligt att träffas, säger han.

Whaaat? Tänker jag lite snurrig i huvudet, ja, han tänkte börja om samtalet som om att vi inte kände varandra.

-Okej, trevligt att träffas Ogge, jag är Fiona, går i klassen under dig, säger jag med en lite till gjord röst.
-Hej, Fiona, jo jag och några killar har ett band, där vi dansar och sjunger, säger han. Skulle vi inte undvika det ämnet!!?
-Okej.., säger jag lite små surt.
-Så, jag tänkte om du vill följa med mig till studion efter skolan, du kan träffa killarna och vi kan lära känna varandra igen, säger han. Trots att jag inte gillar hans band så ser jag att han anstränger sig och han måste verkligen bry sig om killarna.

-Okej, jag slutar kl. 15:45, när slutar du? säger jag och ler mot honom.
-15:30, flinar han, vi ses på skolgården när du slutat, säger han.

Jag nickar till svars och börjar gå mot min lektion med ett leende på läpparna. Jag kollar på klockan och det är några minuter kvar tills vi börjar så jag kan ta det lungt.

Jag går fram till Nicole.
-Hej Niki, säger jag och ler. Hon kollar upp och ler tillbaks mot mig.
-Tja! säger hon glatt.

Niki är en av mina få vänner. Vi är inte riktigt bästa vänner, vi brukar mest vara med varandra i skolan. Men hon är väldigt rolig. Det är inte så att jag inte har tid att träffa vänner efter skolan för att jag är någon liten pluggande nörd. Jag gillar mest att vara med min hund eller att springa. Springa är det bästa som finns. Eller att springa med hunden.

Mrs. Kokosblomma kommer och öppnar dörren in till klass rumet. Första lektionen var matte. Vilket konstigt nog är mitt favorit ämne, då jag av någon ännu konstigare anledning är bra på det.

Vi gick in i klassrummet och jag rusade bak i klassrummet för att få ett av platserna längst bak.

Vilket var ett misstag, för då jag satte mig råkade jag välta stolen. Och eftersom jag satt på den så ramlade jag av.

Så nu sitter jag alltså på golvet och blir ut stirrad av nästan hela klassen. Jag reser mig snabbt upp och ställer upp stolen. Sätter mig igen, lite långsammare den här gången. Jag tar fram matte boken. Och väntar på instruktionerna från Mrs. Kokosblomma,

-Idag ska vi jobba med ekvationer, säger Mrs. Kokosblomma.
-Öööh... Varför ska man kunna det azzo!?, säger äckliga Elise. Hennes två bästa vänner, eller ska jag säga hennes följe instämmer. Jag suckar irriterat, vilket leder till att Elise kollar på mig. Jag stirrar tillbaka på henne med en mördande blick, och ovanligt nog viker hon undan blicken.

Vaaa!? Har jag något i ansiktet?! Glömde jag smink? Är hon rädd? Sen när undviker Elise en stirrande mördar tävling?! Eller, ingen sa att det var en tävling, men när det väl gäller är jag sten tuff.

Jag log åt tanken och tänkte att detta var en ovanligt bra dag.

~På sista lektionen (bild)~
•Fiona har somnat•

-Miss Einz, säger min bild lärare. Jag öppnar trött ögonen och trycker till när jag ser den gamla skäggiga mannen framför mig.
-Ja, Mr. Trä Dolk?, säger jag.
-Varför sover du på min lektion?, säger han med en lite frågande och gubbig röst.
-Alltså...Det var inte meningen, börjar jag. Bänken såg bara sååå otroligt skön ut, säger jag oskyldigt.

Många börjar skratta, men Elise sitter bara där, sur över att någon annan lyckats få den hämska, Zoo liknande klassen att skratta.

-Okej, alla verkar vara trötta så ni får sluta lite tidigare, säger Mr. Trä Dolk. Hela klassen jublar och springer ut ur klassrummet. Niki ger mig en highfive, och vi går skrattandes ut ur klass rumet.

-Ha en bra helg, säger min för tillfället väldigt glada röst.
-Desamma, säger Niki glatt och ger mig en lång kram innan hon vänder dig om och går mot bussen.

Jag går mot skolgården och medans jag halar upp mobilen ur fickan. 15:29. Perfekt, tänker jag alldeles lagom i tid.

Några få minuter senare kommer Ogge ut springande på skolgården, jag vinkar åt honom och han kommer närmare.
-Vi fick sluta tidigare, säger jag och skrattar när jag ser hans förvånade ansikte. Han nickar och vi går mot bussen.

Jag är så, så glad att vi inte åker på sånna dödsmaskiner som alla verkar ha. En motorcykel.

~Framme vid studion~

När vi kommer fram till killarnas studio är det fullt av galna foooers som vill träffa killarna. Och ja, jag vet att dom kallar sina fans det, för jag har kollat upp dom. Låter lite weird, men men.

Vi gick in bakvägen för att slippa alla fans. Ogge visade mig till dans salen där tre andra killar satte och spelade FIFA i en soffa.

-Tja killar, säger Ogge. En lite mörkhårig kille med lockigt hår vänder sig om mot oss.
-Vem är din tjej OG?, säger killen, som jag då redan vet heter Omar.
-Min barndomsvän, kom och presentera er killar!, säger han lite högre för att få deras uppmärksamhet.

Yttligare en av killarna vänder på huvudet. Det är ett stort fluff fluff som täcker hans blonda huvud. Han kommer fram till mig, och jag sträcker fram handen. Men han struntar i det och ger mig en stor kram.
-Oscar, säger han och ler lite. Han är precis som den andra killen ganska snygg, men inte riktigt min stil. Men vem skulle gilla mig endå.
-Fiona, säger jag och ler mot honom.

Den mörkhyade killen som jag gissar inte är från Sverige, kommer fram till mig.
-Omar, säger han och omfamnar mig i en kram. Jag skrattar åt honom och går vidare till den sista killen.

En kille med lite halv brunt ganska kort hår och väldigt fina ögon ler mot mig, ett väldigt fint leende om jag får säga själv. Han har på sig ett par blå, vita, slappa byxor, en guldig tröja med svart text och en snapback.

MEN USCH, VAD HÅLLER JAG PÅ MED!!? Aja, han är iaf väldigt snygg.

-Jag är Felix, säger han och ger mig yttligare ett gulligt leende. Jag ger honom en kram och när han kramar tillbaka är det som att hela världen stannar för en sekund. Det är något speciellt med honom....

Jag tror han luktar lite svagt av pepparmint?..... Eller det är nog kärlek....

Hej! Hoppas ni gillar min bok. Det har fortfarande inte hänt så mycket. Men den är mest trög i början. Om det är någon som läser den här så hoppas jag att ni gillar den. Jag ska försöka uppdatera när jag har tid och alla kapitel blir nog inte lika långa.

Xoxo Karin💗