Du förändrade allt |f.s

Del 6

~Nicole's perspektiv~

Jag vaknade ganska sent nästa morgon. Först förstod jag inte var jag var, men sedan kom jag på att jag är hemma hos Fiona. Jag vänder på huvudet, men Fiona ligger inte längre bredvid mig och sover.

Jag tar upp mobilen och kollar klockan. Shit! 13:57! Hur länge har jag sovit egentligen?! Men jag tänkte sen på att jag inte sov förän typ tjugo i sex. Då har jag alltså sovit i ungefär.... Ingen aning, jag önskar att jag var lik bra som Fiona på matte. Jag går istället in på miniräknaren som någon smart person installerat i mobilen, till dom minde smarta.

Jag räknar ut att jag sovit i drygt 8 h. Jag väljer sedan ett par gråa lite pösiga mjukis byxor och en slapp t-shirt och går ner mot köket för att hitta Fiona.

Och mycket riktigt där står hon i ett par pyjamas shorts och en Musse pigg t-shirt.

Och lagar frukost??

-Vad gör du?, säger jag lite häpet.
-Frukost, svarar hon och ler mot mig.
-Sovit gott?, fortsätter hon.

Jag nickar och går fram och börjar hjälpa henne med vad hon nu kan tänkas göra.

Jag kollar i kokboken som ligger framför henne. Boken är uppslagen på en sida där det finns ett recept på Scones.

Jag ler frestande mot tanken av scones med sylt och grädde😋.

~Fiona's perspektiv~
•På kvällen•

Nicole hade åkt hem efter våran 'frukost' runt halv två.

Nu så sitter vi och äter middag och pappa har kommit hem, jag är jätte glad över det. Men det finns nog ingen som är gladare än mamma.

Pappa är advokat och åker omkring på olika jobb, lite här och var i världen. Han tjänar mycket vilket såklart är bra, men han är inte hemma så mycket.

Så jag och mamma saknar honom väldigt mycket.

Eftermiddagen kollade vi på tv. Det var något program om mini ekorren. Ur tråkigt.

Min mobil plingar till och på skärmen lyser namnet 'Felix' upp.

Jag suckade, men låste hopp fullt upp mobilen.

Från Felix: Måste prata, kan du imorn kl. 12 på Espresso House.

Jag suckar, igen. Men bestämmer mig för att ge honom en chans.

Till Felix: Okej, jag tror jag kan.

Från Felix: Det var ingen fråga, vi ses där.

Jag låser irriterat mobilen och går upp till mitt rum.

Jag slänger mig trött på sängen, imorn måste jag träffa killen som jag-dumt nog- blev kär i, men som är kär i min barndoms vän, som också är en kille.

Så han gillar killar, har jag större chans på honom om jag klär ut mig till kille? Jag tänker om och tänker att jag vill inte verka sååå desperat. Jag är ju inte helt knäpp i huvudet.

Inte ännu iaf.

Killar asså, han får ha en riktigt bra ursäkt imorn.

Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig, så att jag är uppe i tid imorgon.

När jag borstat tänderna och tvättat mig så lägger jag mig i sängen.

Jag försöker att sova, men det går inte, jag har för mycket tankar i huvudet just nu.

Jag tar fram någon random bok och börjar läsa. Efter ungefär en kvart plingar min mobil till. Jag bryts ur min stillsamma bubbla.

Så hastigt att jag ramlar ur sängen och ner på golvet med huvudet före.