Jag vaknade upp av att kroppen bredvid mig flyttade på sig. Sakta öppnade jag upp ögonen och möttes av Oscars varma leende. Håret föll ruffsigt ner på sidorna och han såg bara allmänt morgonperfekt ut.
"Hej" sa han med sin raspiga morgonröst. Jag fnittrade smått och log sedan generat tillbaka.
"Hej" viskade jag och studerade hans felfria ansikte en stund. Käkbenen var så tydliga och fina. Ansiktsdragen var något otroligt vackra. Ögonen ska man inte äns tala om.
Oscar gav mig ett nöjt leende innan han steg upp och gav mig en ursäktande blick innan han försvann för att antagligen klä på sig.
@Bellzz
You're so beautiful
Jag log stort när tweeten publicerades och var snabb med att fånga uppmärksamhet från de nyfikna fansen, som misstänkte att jag var 'den mystiska tjejen'. Vissa kommentarer var ganska komiska då någon försökte göra teorier om hur allt hängde ihop. För tänk, där satt jag i Oscar Enestads soffa, där han just hade sovt med armarna runt min kropp. Jag hade upplevt något som var bara en hög dröm för alla de tusentals fansen där ute.
@oscarenestad
She's so beautiful :)
Den plötsliga notisen fick mig att spärra upp ögonen. För killen jag just hade tweetat om, tweetade nu samma sak. Denna gång var tweeten riktad till en hon. Till en hon? Till någon annan, eller till mig?
Med det samma hade Oscar återvänt till vardagarummet. Nu klädd i en blå kortärmad och ett par mjukisbyxor. Håret var nu inte längre lika ruffsigt och det gjorde mig nästan lite besviken. Morgon Oscar var borta.
Flinandes åt mina egna tankar reste jag mig upp för att följa efter Oscar till köket. Utan några ord satte vi oss när för att bre några mackor till oss själva. Det sneda leenden på våra läppar och blickarna vi utbytte med varandra avslöjade dock våra tankar ganska så fort. Det var nästan lite läskigt, att vi trivdes så bra runt varandra utan att nästan prata något.
"Vill du hänga med till studion idag?" Oscars fråga kom som ingenstans. Den avbröt tystnaden som varat mellan oss en ganska så lång stund nu. Jag hade dock absolut inget emot hans pratande. Det hade börjat bli redan lite för tyst mellan oss. "Eller måste du hem?" tillade han ännu.
"Nej, jag följer gärna med. Mycket hellre än att jag åker hem" svarade jag snabbt innan han skulle hinna tänka något annat. Trubbel var något jag skulle hamna i ända när jag visade mig för mina föräldrar. Nu skulle det troligtvis bli dubbeltrubbel, men jag hade en aning om att det var värt det. Jag sköt gärna upp den hårda utskällningen några timmar fram.
"Bra" Oscar sken upp i ett brett leende innan han tog en tugga av sin macka och jag följde hans rörelser. Efter några sekunder hade han svalt allt och öppnade munnen igen för att troligtvis berätta att vi nog måste åka snart om vi ska hinna. Detta var i stort sätt exakt det han sa. Att Felix ända skulle komma en aning försent men att vi inte fick anlända efter honom, eftersom detta bara skulle vara allmänt pinsamt. Jag skrattade smått åt hans förklaringar, till att varför just det att anlända efter Felix var pinsamt, men han hade i stort sätt inga vettinga teorier till det.
"Jo, vill du kanske låna lite kläder?" undrade Oscar sedan och jag höjde ett frågande ögonbryn mot honom. "Jag tänkte att du inte ville gå runt med den tröjan hela dagen då de har lovat regn" fyllde han i och jag suckade dramatiskt.
"Vad är det här för sommar?" muttrade jag surt. "Regn, usch!"
"Det kan vara mysigt ibland också" skrattade Oscar och jag vände blicken ut genom fönstret medan jag hummade något för mig själv. "Så... Vill du ha kläder att låna?" jag hörde vad han sa men var alldeles för upptagen med att fundera på vädret än att tänka något vidare på Oscars fråga. Inte heller märkte jag något då han skrattandes reste sig upp och stegade roat ut ur rummet.
Jag vaknade ur mitt drömmande då ett duns ekade ovanifrån mig. Med besvärad min försökte jag komma på om Oscar sagt något innan han försvunnit ut från min synhåll. "Hallå! Vart försvann du?" ropade jag sedan med att litet skratt som ägnades åt min alldeles egna dumhet. När jag inte fick något svar suckade jag högt och styrde mina steg mot trappan som ledde till övervåningen, där jag antog Oscar vara.
"Här!" en klädhög kastades emot mig innan jag hann något göra. Plaggen landade på golvet och jag möttes av Oscars busiga blick. "Pröva dem i alla fall" bad han och jag nickade svagt medan jag böjde mig ner för att plocka upp dem. Skeptiskt höjde jag på ögonbrynet när jag höll byxorna framför mig
"De går att spänna vid midjan, sedan kan du ju vika upp byxbenen" Oscar såg nöjd ut. Han hade verkligen bestämt sig att jag skulle ha på mig de plaggen, och det verkade som att jag inte skulle komma undan. Fast jag hade inte heller något emot att bära hans kläder. De var sköna och mysiga.
•
"Det är ju Oscar och hans brud!" Omars rop ekade genom hela byggnaden och det var i stort sätt omöjligt att missa det han just sagt. Jag sneglade snabbt mor Oscars håll för att se hans reaktion, vilket var en liten rodnad och ett flin som prydde ansiktet.
"Vem?" vi var nu såpass nära studio dörren att man kunde höra i princip allt vad de sa. Denna röst tillhörde då antingen åt Ogge eller Felix.
"Bella?" hörde jag någon säga. "Ja" suckade någon som jag nästan var säker på att identifiera som Omar.
"Oscars Bella?" frågade rösten som antingen tillhörde Felix eller Ogge. De två orden fick blodet rusa upp till mina kinder med det samma. Jag kunde även känna Oscars blick som studerade mig inte så diskret.
"Men JAAAA! Hur dum får man bli Fe-" Oscar ryckte ner handtaget till salen där de tre killarna satt och pratade. Omar avbröt sitt härjande mot Felix som nu stirrade på oss med ett flin.
"Nejmen ser man på fan, det var ju Oscars Bella" sa han utan att röra på en min. Bakom honom såg jag Omar rulla på ögonen medan han suckade tungt.
"Hej på dig med" mumlade Oscar mot Felix som nu hade rest sig upp från golvet. Med tunga steg gick han mot mig och var med detsamma framme för att krama om mig. En aning överraskat kramade jag honom tillbaka och kände honom luta sig mot mitt öra innan vi släppte omfamningen.
"Han tycker om dig med" viskade han och rodnaden steg tillbaka till mina kinder.
Nejmen alltså ojoj. Det var ett tag sedan. Rösta maybe så att jag får mera motivation? :)))
