The Rare Werewolf

Död?

Trayas POV

Kvinnan nickar med huvudet.
-Traya, han lever..
Jag titta mot henne oförstående, hon ljög eller? Jag hade en svag känsla att Alex levde.. Men det är ändå omöjligt.
Men jag nicka, kvinnan gick ut och jag gick efter henne.
Kanske jag inte skulle släppa den där lilla känslan? Kanske var den sann?
Eller, hur lever Alex? Han dog framför mig eller han mördades framför mig som resten av min familj.
Jag kände hur ilskan börja krypa fram, rättare sagt kröp vargen inom mig fram!
Jag titta mot kvinnan framför mig, hon såg snäll ut men jag kan inte bara döma hennes utseende.
Jag titta bak på dem andra, dem verka redan titta mot mig.
Rättare sagt såg det ut som om dem beundra mig.
När jag kom ut från huset titta jag mot himlen, det var mörkt.
Månljuset....
Kvinnan som var framför mig titta på dem andra.
-Var det inte Morgon när vi kom hit?
Dem andra nicka sakta men fundersamt, då slog det mig!
Mångudinnan...
Hon ville säga mig något, men vad?

Jag visste att hon ville säga mig något, det här var ett tecken, jag visste det!
Hon ville prata med mig men hur skulle jag kommunicera mer henne?
Jag hörde någon, någon viska mitt namn.
Jag titta på dem andra, det var inte dem.
Dem bara stod där och titta på varandra och diskutera.
Igen hörde jag att någon viska mitt namn, jag titta in mot den ljusa skogen.
Sen hörde jag en svag röst som löd
- Förlåt, jag ville inte att det här skulle hända dig! Jag gör också fel..
Rösten var bekant, men det var inte någon jag hörde dagligen.
Jag titta mot månen lite fundersamt.
Någon rörde mig och jag sluta tänka på det och titta mot kvinnan.
Hon log mot mig.
-Vi måste gå nu!
Jag bara nicka och titta ner, jag var fortfarande i vargform.
Jag titta på dem.
Dem var framför mig, men då slog det mig..
Mångudinnan, det var hon som prata med mig!
Hennes vackra,ljusa röst kände bekant, nu visste jag att det var hon!

Jag titta på Trollkarlarna och häxorna framför mig, skulle jag tro på dem?
Eller skulle dem döda mig, kanske skulle dem använda mig till en av deras trollformler!
Jag stanna till, dem märkte inte ens det.
Jag titta mot den ljusa skogen bakom mig.
Jag tog steg bak lite försiktigt, sen vände jag mig bak och sprang in i den ljusa skogen.
Kvinnan skrek högt.
-Hon flyr!
Jag hörde steg bakom mig, inga kvastar...
Jag titta bakom mig, dem var saktare än mig.

'Titta fram, inte bak..
Titta fram, inte bak..
Titta fram, inte bak..'

Maxs POV

Frågorna snurra i mitt huvud!
Vem kunde det vara?
Vem sköt Elsa och varför?
Jag titta mot dörren in till rummet där Elsa var...
Elsa och mitt barn.
Min mamma kom in och sprang mot mig.
-Hur hände det? Hur mår hon?
Jag visste inte själv hur hon mår eller hur det hände. Allt hände ju så snabbt.
Jag titta mot henne.
-Allt hände så snabbt, jag vet inte hur hon mår...

Doktorn kom ut och titta mot mig.
-Beklagar sorgen...
Hon vände sig om får att gå vidare men jag tog ett fast grepp om hennes arm och hon titta på mig.
-Vem av dem dog?
Jag kände hur ögonen börja vattna.
-Båda..
Jag släppte taget om hennes arm och titta på henne oförstående, hon klappa mig lätt på ryggen och gick därifrån.
Jag föll ner på golvet och skrek.
-NEJJ!!

Tårarna rann ner och jag kände en varm hand på min axel.
Jag ville inte vända mig bak, jag brydde mig inte vem det var heller.
-Gubben...
Jag hörde Mammas röst, jag titta bak på henne och hon satt sig ner på golvet bredvid mig och krama om mig.
-Allt kommer gå bra..
Jag titta på henne och gick lite bort.
-Hur ska allt gå bra? Min Mate är död! Mitt barn är död!
En tår rann ner från hennes kind, jag hörde hennes hjärtslag.
Hon var ledsen..
Jag krama om henne och brast i tårar.
Jag hörde henne snyfta lite, sen stod hon upp och titta mot mig.
-Det finns alltid en lösning till alla problem.
Jag nicka och stod upp, jag titta mot rums dörren där Elsa och mitt barn var i.
-Du kan gå in om du vill!
Jag titta mot mamma, hon nicka och jag gick mot dörren.

Jag öppna dörren och när jag klev in kände jag lukten av död!
Jag ville inte acceptera att Elsa och mitt barn var död, men när jag såg henne livlös på sängen helt blek kände jag hur ilskan kröp fram.
Jag skulle hitta personen som gjorde det här och mörda han eller hon.
Men nu ville jag bara säga adjö, jag gick mot henne och satt på stolen bredvid henne.
-Jag ska be till Gudinnorna, för dig och vårt barn.
Jag kysste henne på läpparna, hon var kanske död men inget kunde sära isär oss.
Hon skulle alltid vara i mitt hjärta, samma med vårt barn.
Tårarna rann ner från kinden och droppa på hennes läppar.
Jag titta mot hennes mage.
-Min ögonsten...
Jag smekte hennes mage, nu rann tårarna mer och mer.
Jag hörde någon komma in i rummet och vände mig om.
Det var 4 kvinnor som kom in.
En av dem hade ögon som Månen, En som Jorden, En som Luften och en som Solen.
Dem såg riktigt unga ut.

Kvinnan med dem vackra ögonen som såg ut som Månen kom mot mig och log.
-Max..
Hennes röst var ljus och mjuk.
Jag titta mot henne och hon log fortfarande mot mig.
Hon smekte mig på kinden.
Dem 3 kvinnorna gick mot Elsa och tog tag om henne för att bära upp henne.
Jag titta hastigt mot dem och stod upp, jag titta ilsket mot dem och börja morra.
-VAD HÅLLER NI PÅ MER?

Kvinnan som log mot mig och hade dem där vackra ögonen som såg ut som månen titta mot mig.
-Vi ska ta henne med oss.
Jag titta mot henne hastigt.
-Nej det ska ni inte!
Hon log mot mig fortfarande.
-Hon måste komma med oss!
Jag morra mot henne och min inre varg börja ta över.
-Nej sa jag!
Kvinnan titta mot mig och nu mörkna hennes ögon.
-Max!
Hon morra mot mig ilsket.
Jag såg hur hennes kläder blev från blå till svarta.
Kvinnan som hade ögon som såg ut som Solen gick mot kvinnan som stod framför mig.
-Maria...
Jag titta mot henne då.
-Mångudinnan?

----------------------------------------------HEJ MINA CHOKLADBITAR!!!

Vad tycker ni om kapitlet?
Långt eller?
Borde jag skriva långa kapitel mer?
Skriv i kommentarsfältet vad ni tycker, rösta gärna så blir jag jätte glad!
Älskar er och tack än en gång för 2k!❤️
Helt otroligt!
Älskar er!😘❤️