The Rare Werewolf

Tårarna

Traya's POV

Vi gick in i huset, han rörde mig och då kände det konstigt men ändå skönt.
Det var som en gnista.
Sen så fick jag några känslor men när han släppte taget så gick känslorna bort.
Han titta på mig och sa "Är du hungrig?".
Jag sa då "Nej tack! Jag är mätt!".
Han sa då "Du kommer vara i det här huset, mitt rum är exakt framför ditt om du behöver hjälp med något!".
Jag sa då "Tack!".
Sen så sa jag "Jag är lite törstig, var är köket?".
Han sa då "Kom med mig så visar jag dig!".
Vi gick upp från en trappa och gick åt vänster där låg köket.
Han tog ett glas från ett skåp och hällde vatten in till den från en kanna.
Han sträckte den till mig och jag tog den och sa "Tack!".
Jag drack en klunk och då sa han "Har du hittat din Mate?".
Jag sa då "Nej, som du vet är alla Väktare utdöda!".
Han sa då "Kanske det finns en möjlighet att du har en Mate som inte är en Väktare!".
Jag sa då "Jag vet inte, men jag tror inte direkt det!".
Han sa då "Aha..Okej!".
Jag fatta då att han skulle säga något annat så jag frågade han "Okej, vad skulle du fråga egentligen?".
Han titta på mig och sa "Jo..Ehm..Har du varit kär i någon någonsin?".
Jag sa då "Det var inte det du skulle fråga, seriöst! Vad skulle du berätta?".
Han sa då "Har du någonsin känt stötar och fått när någon känner dig känslor för den personen när han rör dig?".
Jag sa då tveksamt "Ja faktiskt..".
Han sa då "Ehm..Vem?".
Jag titta ner på glaset och titta upp igen och sa "Säg du först!".
Han sa då "Jo..Min Mate är faktiskt...Du..".
Jag tappa glaset så den gick sönder, jag sa då "Jag vill inte att du ska få problem, jag måste gå annars dödar dem er!".
När jag var påväg att ta ett steg tog han tag i min arm och sa "Vem?".
Jag titta på han "Demonerna...".
Han titta på mig och sa "Känner du samma sak?".
Jag sa "Ja, men du får hitta en annan person att älska! Jag är i Jorden bara för att hjälpa personer, inte älska dem!".
Han sa "Varför ska Demonerna döda oss!".
Jag sa då till han högt "FÖR ATT JAG ÄR INTE BARA HÄR FÖR ATT SKYDDA MIN RAS! JAG ÄR JORDEN FÖR ATT SKYDDA ALLA GODA ÖVERNATURLIGA VARELSER! VARENDA EN PERSON JAG ÄLSKAR KOMMER DEM DÖDA FÖR ATT FÖRSVAGA MIG! SOM MINA FÖRÄLDRAR! SOM MIN LILLA BROR! ALLA KOMMER DÖ!".
Jag hade en klump i halsen och ville bara gråta.
Jag sa då till han "Hejdå!".
Jag sprang ut från huset och han sprang efter mig, jag gjorde ett skydds fält så Demonerna inte skulle komma in.
Han titta på mig inom skydds fältet och jag tog bort fältet och gav han en kyss, jag gjorde skydds fältet igen och sprang bort därifrån med tårar.
Jag skulle aldrig få älska någon, tills Demonerna lämnat mig som aldrig kommer att hända.
Jag stanna och nu var det dags, jag skulle kalla han.
Jag skulle kalla Lucifer!
Om jag kan slå ner han i den här ska Demonerna inte skada dem jag älskar och dem ska dö, om jag förlorar.... Ska alla demoner vara mot mig en gång och då blir det död eller liv!

Jag kalla på hand, det blev en spricka och ur sprickan kom Lucifer ut, det var själar som skrek och det brann.
Sprickan stängdes och Lucifer titta på mig och sa "Åhh...Traya! Ropa du på mig för ett slag? Isåfall, vilka villkor gäller det?".
Jag sa då "Lucifer, jag vet att du är Lustig, men för att jag är Väktare funkar inte dina lekar på mig!".
Lucifer sa då "Så...Villkoren?".
Jag sa till han "Om jag vinner ska Demonerna dö och du ska inte skada mig igen eller min släkt och familj! Även dem jag älskar! Men om du vinner ska jag slåss mot alla Demoner och vi får se om jag lever eller inte efter det!".
Lucifer titta på mig och sa "Okej, jag gillar Villkoren, för att du kommer förlora och dö!".
Han skratta lömskt men det brydde jag mig inte om.
Om jag har slagits med Demoner och dödat dem kan jag ändå slåss med Lucifer ändå om han är starkare än alla demoner tillsammans!
Han sa då "Vi börjar på direkten!".
Jag förvandla mig inte till en Varg den här gången, jag skulle slå han med människo form och med mina krafter!
Jag sa då till Lucifer "Jag längtar!".
Han höjde ena ögonbrynet och så gjorde han en spricka i marken, jag höll på att ramla men då så kände jag hur något växte i min rygg, det var vingar.
Jag hörde hur han skratta när jag föll men jag faller aldrig! Det är inte min stil!
Jag flög upp och skruva i luften och tog kontrollera vattnet och vattnet skruva runt mig, jag flög mot han och jag kände hur han kasta eld mot mig men då flög jag mot han kraftigare och jag använde mer vatten.
Jag flög genom han, han är ändå gjord av eld så vattnet släckte elden så det blev en öppning, men elden spred sig så mycket så att öppningen stängdes direkt!
Det kändes som fusk!
Jag skrek då "PAUS!".
Lucifer sa då "Vad?".
Jag sa "Jag ska slåss mot Demonerna istället!".
Lucifer sa då "Men vi som hade så roligt!".
Han gjorde en spricka i marken och gick in, sprickan var öppen och då kom flera demoner ut, det var mer än 100 tusen!
Sen stängdes sprickan.
Jag tog inga risker och börja direkt.
När dem var i en ring typ och det fanns full med demoner inom dem också.
Innan dem skulle sprider sig gjorde jag en ring av Jord som blev till en Mur, jag gjorde en slags nät som lock kan man säga.
Alla demoner var där inne.
Jag gjorde nät runt den så dem kunde inte gå ut.
Jag kontrollera vattnet från Jorden upp så att dem Demoner gjord av eld släcktes, nästan alla var gjord av eld av dem!
Sen så lät jag växter växa från Jorden så att dem kunde hålla demoners ben och armar och sånt, sen så gav nätet en elektricitet som döda dem.
Nu var det kanske 25 tusen kvar!
Men nätet gick sönder och Demonerna gick ut men skada inte mig, dem bara flög ut.
Sen så blev det en spricka i Marken och då kom Lucifer ut.
Han sa då "Dem kommer inte skada din familj, släkt eller kära och nära!
En av dem kommer dyka upp en gång om dagen och du måste döda den annars dör du! Dem kommer komma upp 16:55, allt börjar nästa vecka från Måndag!".
Jag sa då "Det är Söndag idag!".
Han sa då "Jag vet!".
Han gick in i sprickan igen, 25 tusen!
25 tusen dagar!
Jag ropa på Lucifer igen, det hände en spricka igen och då sa han "Vad?".
Jag sa då "25 tusen i dagar, det kan ta mitt liv! Kan inte ändå 15 tusen dö!".
Lucifer tveka först men sen sa han "Ja, dem kan dö!".
Sen gick han in i sprickan och den stängdes.
Jag sprang först till Varulvarna och då såg jag Oskar's lampa var inte släckt!
Demonerna skulle inte skada min släkt, familj och kära och nära så jag kunde gå till Oskar! Jag gick genom fältet och sprang till huset!
Nu kunde jag vara ändå med dem jag gillar!