The Rare Werewolf

Andetaget

Jag tar en stor andetag, jag sitter upp direkt.
Nätet går bort och jag gör så att det växer lite så slingrar växterna runt mig så jag får något att täcka mig med.
Jag står upp och tittar runt, det är mörkt.
Det verkar som att alla sover.
Men sen så hör jag en röst, en pojke's röst.
Han säger "Du har vaknat!".
Jag känner hur någon kramar mig bakifrån och då ser jag att det är killen som grät när jag svimma och var medvetslös.
Han sa då "Jag fixa en macka och hämta ett glas mjölk, jag skulle äta det men nu när du har vaknat hämta jag den till dig!".
Jag titta på han och sa "Det är gulligt men jag är inte hungrig!".
Han släppte taget och sa "Men hur? Du har varit medvetslös i 6 månader!".
Jag sa då "Va? 6 Månader? Det kan inte vara sant! Nu lova mig en sak, säg att du aldrig såg mig vakna och du vet inte vart jag är om någon frågar!".
Då såg jag hur folk sprang mot mig, det var varulvarna.
Dem såg lyckliga ut men jag ville inte förstöra deras lycka men jag var tvungen.
Jag sa då "Sa du till dem genom tankelinjen?".
Han titta på mig och sa "Ja, förlåt men dem har också en chans att få veta att du vakna! Speciellt Alphan har kommit hit varje dag för att titta hur du mår, varje kväll!".
Jag titta då på han och sa "Säg att det var gulligt av han från mig, men jag kan ta hand om mig själv som jag gjort dem senaste 12 åren!".
För att jag är otroligt snabb som är en av mina krafter eller förmågor kan man säga sprang jag därifrån så fort jag kunde.
Efter en minut var jag 40 mil bort.
100 mil till och jag var utanför skogen men jag ville inte gå utanför skogen så jag gick till berget för att hitta en grotta, jag kunde inte gå tillbaka till min andra grotta!
Jag hitta till sist en liten grotta, jag använde min styrka för att stänga in/utgången med en stor som täckte nästan hela,det var liten utgång kvar som en baby varg kunde gå in genom.
Jag förvandla mig till varulv och sov, jag förvandla mig till varulv så jag kunde hålla mig varm.

Oskars POV

Jag vaknar av en signal från min lilla bror, Väktaren har vaknat.
Jag tar på mig mina byxor och tröja.
Jag springer ut så snabbt som möjligt och ser tjejen titta på oss som springer mot henne för att prata.
Men hon säger något till min lilla bror och springer bort.
Hon var så himla snabb!
Jag sprang snabbare men jag hann inte ikapp henne.
Hon var borta.
Genom tankelinjen sa jag "Alla Omega's ska komma till fältet nu!".
Efter 10 minuter var alla där och stod i en cirkel runt mig.
Det var 100 Omega's, alla var här.
Jag sa då till dem "Väktaren är borta, vi behöver söka upp henne!".
Alla skrek ut "Ja, Sir!".
Jag sa då "Vi börjar imorgon med letandet, sov nu så ni är pigga till imorgon!"
Dem skrek ut då "Ja,sir!".
Jag sa då "Innan ni går ska bara 75 leta, resten av 25 ska stanna här och skydda alla mot fienderna med Skyddarna!".
Dem skrek då "Ja, Sir!".
Dem gick och la sig efter det, jag gick hemåt för att lägga mig också.
Jag tog av mig mina kläder och hoppa in med bara kalsonger i sängen.
Jag tänkte på henne, att hon var min Mate.
Hon såg ändå yngre än mig.
Jag är 25 och hon såg ut som 19 eller 18.
Kanske 20.
Det sista jag tänkte på var henne innan jag sov.
Det var en stor dag imorgon, full med hopp att hitta henne!