Sugröret gjorde lågsamma rörelser i drycken som flöt omkring i plastmuggen på Espresso House. En känsla av illamående hade långsamt krypit sig fram så jag var inte alls sugen på att dricka upp resten som fanns kvar på botten. Min blick vilade på mobilskärmen som låg i min hand och med tummen skrollade jag hastigt igenom Instagram och Twitter. Inget intressant eller nytt. Med et suck låste jag mobilen och lade den ner på bordet och vände blicken ut genom fönstret.
Mina föräldrar hade lämnat kvar vid min moster när jag i min tur ville åka till centrum. När mina ben tröttnat efter någon timmes vandring hade jag hamnat i cafet. Nu hade jag ingen aning om vad som jag skulle göra som näst eller vilket tåg jag skulle åka hem med. Fast egentligen hade jag ingen lust att åka tillbaka till min moster heller eftersom det säkert inte skulle vara något roligare där än här.
Sommarlovet hade just fått sin början och det roligaste mamma och pappa kunde komma på var att åka till Stockholm under de två första veckorna. Dels för att träffa på mina kusiner och dels för att "ta en paus ifrån allt annat och chilla" som mamma hade sagt.
Visst var det kul att få åka till Stockholm, men jag skulle helst ha stannat hemma iallafall den första veckan av lovet. Vi hade gått ut tvåan nu, vilket betydde att jag skulle skriva studenten nästa år. Ärligt talat skulle jag lika bra ha lust att aldrig mer röra i en skolbok igen, men på något sätt hade jag lyckats få mig själv övertalad om att välja gymnasiet. Som att nio inte räckte gott och väl, nej elva skulle det vara. Som tur var, var den resan snart över.
Dränkt i mina tankar skjöt jag bak stolen och ställde mig upp, tog mobilen och gick sedan mot den glänsande glas dörren. Utan att se mig för tänkte jag stiga ut till det soliga vädret men något hejdade till mig.
En smäll och ett svagt flämt.
"Oj förlåt, hur gick det?" sa en len röst och jag var tvungen att vända huvudet lite uppåt för att se ansiktet på personen.
Blont, fluffigt hår var nästan det ända jag såg. Eller det ända jag lade märke till just på den stunden. Det nästa jag såg var en kille runt 19 års åldern som hade ett leende prytt på sina läppar när hans blick mötte min och jag harklade till mig.
"Öh... Bra, förlåt. Är det okej med dig då?" slumrade jag ur mig och ett bredare leende spred sig på hans läppar.
"Ja, kunde inte må bättre" han blinkade snabbt med ena ögat efter att han sagt det och flyttade sig sedan ur vägen så att kunde gå förbi.
"Öh... Bra" mumlade jag generat och kännde hur mina kinder hettades upp. "Jag måste nog gå nu" sa jag sedan och steg ut i det varma sommarvädret.
"Okej, trevligt att stöta in i dig" fick jag som svar och mina läppar ryckte till i ett leende.
"Det samma" svarade jag men var inte säker på att han hörde det förrän dörren stängde sig bakom honom.
Jag fortsatte att gå runt i centrum, rensa igenom varje butik jag mötte på och senare bli av med nästan alla mina pengar. Mina ben var dock väldigt trötta vid det här laget så efter en halv timme var jag redan på tågstationen letandes efter rätt tåg som kunde möjligtvis ta mig till min moster. Problemet var att jag nog aldrig varit bra på att ta reda på sådana saker. Med stressen över mig irade jag runt över stationen letandes efter en tidtabell. (Jag vet, jag är typ blind). Under min livstid borde jag ha lärt mig att titta upp och se efter medan man går, men det hade jag tydligen inte eftersom en stor smärta spred sig plötsöigt i min axel. En till smäll. Pipandes av smärta var jag tvungen att blunda och det ända jag kännde var två händer vid min svank som ledde mig framåt. Efter en stund befann jag mig på en bänk. Rättare sagt jag och någon som jag inte ännu visste vem det var. Det första jag såg denna gång var ögonen, sedan fluffet.
