o.m | Hans nummer

trente-deux

En rysning åkte över hela min kropp, jag vaknade till. Bredvid mig ligger Ogge och drar sitt finger över min nakna rygg. Han drar sig närmare mig och lägger sina läppar vid mitt öra.

"If I could build a girl, I build her just like you" viskade han i mitt öra och jag log. Jag rullade över honom så jag satt på hans mage och lutade mig ned och kysste honom. Han började hosta och jag gick av honom.

"Du, är du säker på att du mår bra?" frågade jag Ogge när han hade hostat klart. Det låter inte som en vanlig förkylning när han hostar och man ser på honom hur ont det gör för varje andetag han tar.

"Ja, det går över" hann han precis säga innan han började hosta, han höll för munnen med handen och när han drog bort blev han helt stel i hela kroppen. Jag kollade konstigt på han, allt han gjorde var att kolla ned i handen.

"Ogge?" frågade jag men fick inget svar tillbaka. Sakta tog jag upp min hand och tog den på hans hand så man såg vad han tittade på.

Blod.

Jag stelnade till. Jag visste inte vad jag skulle göra.

"Ebba" hördes Ogges röst och jag nickade som svar

"Ta mig till sjukhuset"

/ /

På sjukhuset var det tyst. Sådär tyst det brukar vara i ett hem när man fått veta att någon precis har dött. Det enda som hördes var någon maskin som pep.

pip... pip... pip... pip...

Jag har suttit och stirrat in i väggen i fyra timmar nu. För fyra timmar sedan kom vi till sjukhuset med ambulansen och de förde Ogge direkt till röntgen. Jag fick beskedet att han hade någonting i magen men de visste inte vad så de skulle operera honom och se om de kunde identifiera vad det var. Som tur slapp jag sitta i väntrummet. Jag fick sitta i Ogges rum där han skulle bli placerad sen när han var färdig opererad.

Felix och Oscar är också här. Fast inte hos mig. De fick inte komma in hit utan får sitta tillsammans med Ogges föräldrar i väntrummet.

17:46 Oscar: fått veta något mer?

17:47 Ebba: nej, han opereras fortfarande, hör av mig så fort jag vet något.

Felix och Oscar har smsat mig så mycket som de bara kan, för att få mig på andra tankar. Men det finns ingenting annat än Ogge i mina tankar just nu. Sen är även Ogges föräldrar i mina tankar, först åker deras som in till polisen och anklagas för misshandel men lyckas friges och sedan åker deras son in till sjukhuset med ambulans och ingen vet vad det är han har i magen.

Tiden går och ingen Ogge har kommit till rummet ännu. Jag kollar upp mot klockan, 18:32, och precis då öppnas dörren och en doktor kommer in med en säng bakom sig.

Ogge.

Jag reser mig upp och hälsar på doktorn. De lägger rätt Ogges säng och jag går fram till honom och pussar honom på pannan. Strax därefter kom även Felix, Oscar och Ogges föräldrar in i rummet, tydligen hade de blivit hämtade av en annan doktor.

"Snälla, sätt er" sa doktorn och kollade allvarligt på oss

"Vi hittade vad som fanns i magen på Oscar" fortsatte sedan doktorn och jag tittade ned till Ogge som nu log mot mig.

"Tyvärr så finns det en chans att Oscar kommer bli sämre" sa doktorn därefter och kollade på oss.

"Varför?" frågade Ogges mamma och tog tag i Ogges andra hand.

"Oscar har obotlig cancer" sa doktorn. Mitt hjärta stannade.

Cancer.

Mitt livs kärlek har cancer.