o.m | Hans nummer

trente

Trötta satt vi i varsin stol vid Gate 35 på LAX flygplats. Alla förutom Omar satt på stolar, han hade bestämt sig för att lägga sig på golvet med en väska som kudde. Jag tog upp telefonen och gick in på snapchat för att ta en bild på honom och lägga ut på MyStory. Ett litet fniss hördes från mig innan jag lade ned telefonen igen och ett meddelande i högtalarna ropades ut. Vi fick äntligen gå ombord på planet.

Tröttsamt reste vi oss alla upp och Oscar väckte Omar som klumpigt reste sig upp och ställde sig i kön med oss. Långsamt rörde sig kön framåt och efter 10 minuter satt vi äntligen på plats inne i flygplanet i väntan på att vi skulle lyfta. Oscar till mitt vänster och Ogge till mitt höger, bakom satt Felix, Omar och Katia och Daff fick sitta själv.

Även här ville crewet att jag skulle dokumentera så jag tog upp min kameran ur väska och riktade den mot Oscar.

"Oscar, är det något du vill säga till kameran?" frågade jag och han mumlade någonting samtidigt som han tog fram handen och täckte kameran. Jag räckte kameran mot Ogges håll istället och frågade samma fråga till han.

"Thank you to all of you who supports us and this trip have been one of my favorite" sa Ogge och log till kameran innan han pluggade in hörlurarna i öronen och började lyssna på musik. Jag vände mig om till Katia, Felix och Omar.

"Vad har varit jobbigt på denna resa Felix?" frågade jag och vinklade kameran mot honom.

"Att behöva sova med hörlurar tack vare dig och Ogge" sa en irriterad Felix. En rodnad uppstod på mina kinder och jag vände mig om och stängde av kameran, att folk var trötta märktes då typ alla var irriterade och sura.

Jag lade ned kameran och pluggade in mina hörlurar och stängde ögonlocken.

/ /

Någon petar på mig, sakta åker mina ögonlock upp och jag ser Ogge sitta och titta på mig. Jag drar ur hörlurarna och vänder mig mot honom.

"Vi landar om 45 minuter" sa Ogge och jag rynkade näsan.

"Har jag sovit hela tiden?" frågade jag och gnuggade mig i ögonen

"Ja, det har vi alla" sa Ogge och lade armen runt mig och drog in mig i en kram. En fjäderlätt puss placerades på mitt huvud och jag gosade ned mig i Ogges famn. Att jag var sovit i flera timmar känns inte, jag är fortfarande oerhört trött och allt jag vill är att ligga i en säng med Ogges armar runt min midja och sova.

Bredvid mig började Oscar röra sig och efter en liten stund öppnade även han sina ögon. En stor gäspning hördes och vi kollade på honom.

"Hur långt är det kvar?" frågade en trött Oscar samtidigt som han sträckte på armarna.

"Typ 35-40 minuter" svarade Ogge och Oscar spärrade upp ögonen.

"Seriöst?"

"Ja" svarade jag och Oscar skakade lätt på huvudet. I högtalarna hördes en av flygvärdinnorna säga att de går med vagnen en sista gång innan vi landar nu. Vi började prata om hur trevligt och rolig resan har varit. Det märks att killarna har fått en fandom i USA. Folk skriver till dem överallt, på twitter, instagram och Facebook att de ska komma tillbaka till USA igen så fort de kan. När killarna har varig och spelat på skolor har folk som aldrig tidigare hört dem börjat skrikit, gråtit och svimmat. Det har varit kul att få följa med och se killarna sprida sin musik, få se ur deras perspektiv och inte bara ur Elinors perspektiv. Inte för att jag pratar med Elinor just nu, hon och jag har inte pratat sedan hon smsa sist när hon trodde jag varit otrogen.

Flygplanet började åka nedåt och tio minuter senare stod vi stilla på marken. Äntligen hemma i Sverige. När vi fick lämna planet och stod och väntade på våra väskor började Ogge helt plötsligt att hosta.

"Hur går det?" frågade jag när han hade hostat klart. Han tog ett djupt andetag innan han svarade mig.

"Det går bra, gör lite ont bara när jag hostar men det går över" svarade han och lade armen om mig. Ogge har i två veckor konstant hostat, en vanlig förkylning har han åkt på.

Som vanligt kom Oscars väska sist, av alla gånger som han har flugit har hans väska kommit sist berättade han tidigare på flyget, och denna gång var inget undantag. Bra flyt han har.

Vi gick ut från ankomsthallen och mötte tonvis av fans, vänner och reportrar. Killarna stannade och tog lite kort med fansen medan jag, Katia och Daff gick lite längre bort. Ett par reportrar kom fram och började prata med Daff.

"Så, kan vi förvänta oss ny musik snart?" frågade en reporter Daff

"Ja det kan ni göra" svarade Daff och kollade på mig och log. Att lilla jag ska få mina texter sjungna av Sveriges största pojkband är sjukt.

"Är det något ni skrivit själva?" frågade en annan reporter

"På några låtar har vi hjälpt till men till största del är de nya låtarna skrivna av denna unga tjej, Ebba Mosally" sa Daff och klappade mig på ryggen.

Reportrarna vände sin uppmärksamhet till mig och började fråga allt möjligt.
Hur gammal är du?
Vem är du?
Kan du avslöja något?
Varför?
Vad är din relation till killarna?
Vart får du texterna ifrån?
Jag försökte svara på allting så gott jag kunde innan killarna kom och vi gick ifrån flygplatsen och satte oss i bilen som skjutsade hem oss.

/ /

Jag och Katia gick uppför trappan till huset och låste upp. Snabbt försvann jag upp i mitt rum och lade mig på sängen och somnade med en gång.

Jag vaknade av att min telefon lät. På displayen visades sms från både mamma och Ogge.

21:16 Mamma: hur gick resan hem?

21:17 Ebba: det gick bra mamma

Mamma har oroat sig otroligt mycket när jag varit borta. Dagliga sms om hur jag mådde ville hon ha och hon har ringt konstant, men det är ju sådan min mamma är. Orolig.

21:16 Ogge: choklad, din säng, chips, Netflix och mys om 20 minuter ?

21:18 Ebba: på ett villkor

21:19 Ogge: vad ?

21:20 Ebba: att du köper med Marabou Jordgubb chokladen

21:20 Ogge: allt för min prinsessa

21:21 Ebba: du vet vad jag tycker om att du kallar mig prinsessa

21:22 Ogge: ojdå, pirra det till lite under magen ?

21:23 Ebba: kanske

21:24 Ogge: då kanske jag behöver göra någonting åt det när jag kommer, min prinsessa

21:25 Ebba: OGGE!! kom bara hit

21:26 Ogge: haha kommer om 20 min... min prinsessa <3

A/N: inte många kapitel kvar nu hörrni - vad tror ni kommer hända ? kommentera vad ni tror 😊