o.m | Hans nummer

vingt-trois

KAPITEL TJUGOTRE

Alla sov, ingen var vaken. Det var knäpptyst, det enda man hörde var folks snarkningar och när jag bläddrade blad i min bok. Ogge somnade för 3 timmar sedan och resten av killarna somnade för kanske 5 timmar sedan. Själv orkade jag inte sova, det var någonting inuti mig som gjorde att jag inte orkade. Vad vet jag inte.

Jag kollade runt i planet och såg att en av flygvärdinnorna var påväg med godisvagnen mot vårt håll. När hon kom till vår plats stoppade jag henne och bad om att få köpa ett paket Skittles som hon gladerligen gav mig.

Jag öppnade Skittles-påsen och vände min näsa ned i min bok igen, Fifty Shades of Grey. Där jag bor är jag typ den enda som inte har läst den så det är hög tid att jag gör det nu.

"Now. I want to be buried inside you," he murmurs. I stare down at him, daunted, and he sits up suddenly, so we're nose to nose.

"Like this," he breathes, and he snakes one hand round my hips, lifting me slightly, and with the other he positions himself beneath me, and very slowly, eases me on to him.

I groan as he stretches me open, filling me, my mouth hanging open in surprise at the sweet, sublime, agonizing, over-full feeling. Oh... please.

"That's right, baby, feel me, all of me," he growls and briefly closes his eyes.

And he's inside me, sheathed to the hilt, and he holds me in place, for seconds... minutes... I have no idea,, staring intently into my eyes.

Jag avbröts mitt i mitt läsande av Ogges röst - han hade vaknat.

"Jag kan vara din egna Mr Grey när vi kommer till huset" viskade Ogge tyst i mitt öra medan han placerade en hand högt uppe på mitt lår. Han klämde till lite och jag kände hur jag mest av allting just nu var att slita av mig mina kläder och spendera lite tid med Ogge. Jag gav honom ett sexigt leende innan jag börjar läsa i boken igen. Hans hand blev kvar på mitt lår.

Timmarna gick och vi hade precis blivit informerade av kaptenen att vi skulle landa om 10 minuter. Inte en enda sekund har jag sovit och allt jag vill just nu är att krypa ned i en säng och sova.

/ /

Framför oss stod ett brunt hus, det var riktigt sött. 1 timme från flygplatsen bor vi och det jag hittills sett utav USA är jag överexalterad över. Vi alla stod och bara tittade på huset innan Katia tog första steget och gick till ytterdörren och låste upp. Alla följde efter och gick in i huset.

Jag möttes av en trappa som ledde upp till övervåningen men även av en liten hall som var beklädd i gul tapet med tomma ramar på väggarna. När jag fortsatte att gå in i huset kom jag till vardagsrummet som var ganska stort med två soffor och en tv, bredvid vardagsrummet fanns det toalett och köket som var inrett i vitt. Det var riktigt fint. Jag begav mig upp på övervåningen, killarna hade redan tagit sina rum. Felix, Oscar och Omar delar på ett rum medan jag och Ogge fick ett eget rum. Jag gick vidare till mitt och Ogges rum och när jag klev in möttes jag av Ogge liggandes på sängen utan tröja med mobilen i högsta hugg.

Resväskan lade jag på golvet under fönstret och jag hörde hur Ogge stängde dörren och sedan låste den. Ett par armar lindades runt min mage och ett par läppar började kyssa min nacke. Jag lutade huvudet åt sidan så Ogge fick mer plats att kyssa på.

"Så vad säger du, ska vi plocka fram Mr Grey?" viskade Ogge sexigt i mitt öra och jag log och vände mig om.

"Vad sägs om att vi plockar fram Mr Molander?" viskade jag tillbaka i Ogges öra och han drog genast med mig ned i sängen. Han började kyssa mig överallt och klädesplagg efter klädesplagg försvann från våra kroppar.

Tänk om jag aldrig hade gått på den där festen.
Tänk om jag aldrig gått på toaletten.
Tänk om vi inte hade som tradition att ringa varje nummer som slutade på 97, då hade jag inte legat här nu. Jag hade inte legat bredvid min sovande pojkvän med ett leende på läpparna.
Mitt liv skulle inte vara detsamma om jag inte hade smsat dig.
Om jag inte hade svarat dig varje gång du smsat mig hade jag inte varit här nu, lyckligare än vad jag någonsin varit.

Jag hade aldrig upplevt att ha en person i sin hjärna dygnet runt, att vara head-over-heels in love med någon, jag skulle inte upplevt dig.
Jag skulle aldrig upplevt hur det var att vara på scenen med Sam Smith med en pojkvän som sjunger min favoritlåt till mig. Jag skulle inte uppleva hatet som jag ibland får, men det lilla hatet gör ingenting. För så kär är jag i dig Oscar Molander.

Jag hade aldrig upplevt USA, aldrig upplevt alla saker vi gjort. Jag hade aldrig upplevt dig.

Oscar Molander, jag älskar dig.

A/N: tack så mycket för alla kommentarer och ni som favoritmarkerar, det betyder så mycket.
jag vet att kapitlen blir mer kortare och kortare men de är bara FILLERS, det kommer hända saker.