Tempted Love

Vatten.

Författarens ord:
Hej allihopa! Det kan hända att uppdateringen blir lite sämre under julen, tyvärr. Jag ska försöka mitt bästa med att lägga upp kapitel ändå,  jag hoppas ni förstår! <3
———————————————
Alisons perspektiv:

Estelle hoppar ner i poolen och låter hennes kropp sakta flyta upp till ytan. Jag ligger på en solstol och låter kroppen absorbera strålarna från solen, oroar mig inte om att bränna mitt egna skinn.

"Hoppa i!" Ropar Estelle. Jag lutar armarna mot ryggstödet och ser på henne med ett leende på läpparna.

"Är det inte kallt?" Frågar jag.

"Det kan du väll se för dig själv...hoppa i!" Skrattar hon och slungar kroppen bakåt.

"Du kan väll inte vara sex år...du är jätteduktig på att simma ju!" Säger jag och ställer mig upp. Jag vågar inte röra mig närmare poolen än så här...tänk om hon skvätter upp vatten på mig.

"Jodå! Jag är duktig på allt!" Ännu en gång doppar hon huvudet i vattnet och simmar bort. Jag betraktar hennes passionerade simtag. Hon måste älska vattnet. Ännu en gång poppar hennes huvud upp. "Hoppa i då!" Ropar hon.

Ja, hoppa i då, tänker jag och ställer mig vid kanten utav poolen. Estelle ser nu på mig. Hon väntar aktivt på att jag ska falla ner och blöta ner kroppen från tå till topp. Och med ett ansikte som hennes kan jag inte göra något annat än att hoppa i.

"Haha! Du hoppa i!" Hon simmar mot mig och slingrar sina armar runt mina axlar. Jag snurrar runt oss och stänker upp vattnet på stenplattorna bredvid poolen. Estelles skratt får mig att glömma allting, Ruben, mamma, Viola, allt. Allt bara lämnar mitt huvud, det är bara jag och Estelle här. Bara jag och Estelle. "Ruben!" Skrattar Estelle.

Inte ett enda ögonblick.

Jag vänder oss om och ser på den stora kroppen sittandes på solstolen jag nyss låg på. Ruben betraktar oss med samma flin som alltid, jag undrar hur länge han egentligen har suttit där.

"Estelle, mamma vill dig något, kan du gå in och se vad hon vill?" Säger han. Inombords vill jag inte släppa Estelle ur mitt grepp...för då lämnar hon mig och Ruben ensamma. Men min utsida tvingar mig själv att släppa henne. Jag följer Estelle med blicken medan hon klättrar uppför stegen och springer in i huset igen. Hennes små fötter lämnar blöta fotsteg efter sig och hon börjar sakta ner så fort det börjar bli för halt för henne. Jag ser på Ruben istället.

"Vad?" Frågar jag när han stirrar på mig utan att säga ett ord.

"Hon gillar dig verkligen...Estelle alltså." Säger han.

"Hon är helt underbar." Mumlar jag och doppar hakan i vattnet. Rubens ögon känns nästan frånvarande, som om han är här men kanske inte vill. Ska han säga någonting som jag inte kommer gilla? Han ser alltid ut så där när något illa kommer hända, eller när han ska säga nåt konstigt. Snälla säg något bra.

"Alison..."

"Ja!" Jag hoppar till av hans röst, oförberedd på att han faktiskt skulle säga något. Jag ser leendet på hans läppar. Det irriterande, men också perfekta leendet. Hatar det. Usch.

"Kom hit!" Säger han. Jag höjer på ögonbrynen innan jag försöker ta mig fram i vattnet utan att se löjlig ut. Estelle fick det att se så fridfullt ut, men jag kan inte se ut annat än en mosad morot just nu. Jag lägger armarna på kanten och vilar huvudet i mina kupade händer, medan jag ser på Ruben. Plötsligt ställer han sig upp och hukar sig när han är framme vid mina armar. Hans händer greppar tag om mig och sedan lyfter han upp mig som om jag vore en fjäder tills jag står mitt framför honom, med rinnande vatten från mitt hår och min kropp, men han bryr sig inte. Han låter mig stå kvar, utan handduk, utan att se på mig.