Bankens rum.

278 2 0
                                    

Alisons perspektiv:

Min mamma tycker att jag är för ung för det mesta här i världen. Jag fick inte bli tillsammans med den där killen som jag älskade, jag fick inte gå ensam till min kompis ett kvarter bort och jag fick inte åka till kyrkogården själv. Allt för att jag "är för ung". Jag försöker respektera det på grund av att hon säkert säger det bara för att skydda mig, men det är svårt när man är nitton och absolut kan klara sig själv.

"Vad tycks?" Säger jag och snurrar runt för att visa mina kläder klistrade på min kropp.

"Du är jättefin, Alison!" Säger min pappa och ler stolt. Jag ser på mamma som tvekar i orden: "Jättevacker!" Jag slår händerna på sidan av låren och rullar bak ögonen.

"Mamma, du ska alltid vara sån här! Så fort jag ska nånstans så klistrar du på ett leende och låtsas acceptera att jag växer upp!"

"Älskling, förlåt. Jag gillar bara inte att du ska praktisera på en bank så här sent! Tänk om något händer?" Säger hon och höjer på ögonbrynen.

"Inget kommer att hända, det är en bank, inte något jäkla getto!" Säger jag i hopp om att övertyga henne.

"Det kan fortfarande hända saker, men okej. Alison, du är jättevacker!" Mamma ler och går runt köksön för att komma fram till mig. Hon stryker händerna på mina armar och pussar min panna.

"Ha det bra nu, se till att dem gillar dig. Du kan få mycket pengar av att jobba på en bank, vet du!" Hon flinar när jag små skrattar åt henne.

"Hejdå!" Jag drar kavajen över ärmarna och går ut genom dörren. Min bil står parkerad på uppfarten, redo för mig att åka iväg. Jag låser upp bilen och sätter mig bakom ratten. Ratten blir hal av mitt handsvett bara efter jag kört några meter. Jag tänker på vad min syster sade till mig förut: "nervositet är bara ett tecken på att man kommer göra något modigt, så ta dig samman, kvinna!"

Ta dig samman, kvinna, tänker jag.

HILSON BANK, står det på skylten ovanför mig som lyser upp hela gatan. Jag parkerar en bit bort innan jag samlar mig för att gå in. Jag möts av en stor glasdörr med inristad information om öppettider och året banken grundades. Jag lägger handen på guldhandtaget och drar försiktigt upp dörren mot mig. En behaglig värme möter mig när jag kliver in och fortsätter fram till receptionen. Mina klackar slår i stengolvet när jag går och får det att eka i rummet. Jag stannar bakom bänken och ler artigt mot kvinnan framför mig.

"Hur kan jag hjälpa dig?" Frågar hon och anstränger ett leende.

"Jag ska praktisera här i kväll, Martin ska informerat..."

"Ja juste, ursäkta mig! Såklart ska du få träffa Martin! Följ med min kollega, Ludvig, han tar dig till honom!"

Jag har förstått att Martin är en väldigt högt uppsatt person när det kommer till Hilson bank, så jag hoppas att han är trevlig...och att jag slipper behandla honom som någon kung. Kollegan som kvinnan sade att jag skulle följa efter är lång och stilig. Han har starka drag i ansiktet och väldigt mörka perfekta lockar som faller över hans panna när han går. Ludvig stannar och lägger handen på ett handtag på en dörr till mitt vänster.

"Martin sitter här inne, han kommer hjälpa dig med att komma igång!" Säger Ludvig och studerar min klädsel. Jag blir direkt lite obekväm. Hoppas jag ser bra ut, tänker jag. Det hade ju vart lite pinsam att se helt bedrövlig ut medan alla andra här är klädda som supermodeller. Ludvig öppnar dörren åt mig och jag går sakta in. Jag slänger en sista blick till Ludvig i hopp om att han ska be mig att komma tillbaka och bara ge upp. Min mage bultar inom mig och jag känner nervositeten hela vägen från tårna till hjärnan.

Tempted LoveDär berättelser lever. Upptäck nu