Tempted Love

Hot.

Rubens perspektiv:

Kanske var jag alldeles för distraherad av Alison när Nate sade att vi har fått en video från D.C. Jag tänkte inte, det är en sak klar. Jag bjöd med henne, utan att tänka igenom det.

Nate skänker mig en förvånad blick när Alison är bakom mig och följer med in i kontoret.

"Ska hon se?" Frågar han och skannar av Alison med blicken.

"Ja." Återigen tänker jag inte. Jag stänger dörren bakom mig och sätter mig i fåtöljen, ber Alison att sätta sig i mitt knä medan Nate sätter på videon han snackar om. Omedveten kommer en bild av Dewin upp på skärmen. D.C- Dewin Chambers.

Jävlar.

Alison rycker till i mitt knä. Jag lägger märke till hur hon spänner sina knytnävar-så pass hårt att det vitnar för knogarna. Jag försöker lugna henne med att lägga min hand på hennes lår, men då ser hon bak på mig med enbart frustration i ögonen. Dewin börjar snacka sin nonsens ganska hastigt. Jag lyssnar inte på början eftersom jag är för fokuserad på Alison. Men jag försöker ändå att dra min uppmärksamhet till Dewin.

"...meddelande till Ruben Wellin...Alison Archer." Hör jag honom säga. Jag lyssnar upp. "Om tre dagar vill vi ha Alison på tröskeln utanför hennes föräldrars hus. Lyckas ni inte med det...attackerar...ditt hus. Kom ihåg, vi har hittat er innan, det blir inte svårt att hitta er igen...Alison, kom hem." Dewin avslutar sin mening och videon stängs av. Alison flyger upp ur sitsen och vänder sig till mig.

"Vad i din hjärna sa att det var okej för mig att se detta? Va?" Snäser hon.

"Alison, förlåt! Jag visste inte att det skulle vara video från honom."

"Jag sa ju video från D.C?" Nate har mage att lägga sin i vår konversation.

"Nate, tyst! Lämna oss ensamma!" Fräser jag med blicken fortfarande klistrad på Alison. Jag försöker att inte tänka på hennes mjuka läppar och silkeslena kropp. Fokus, Ruben.

"Jag ville inte se det! Det var det sista jag behövde i dag." Viskar Alison så fort Nate har lämnat rummet.

"Jag vet." Jag ställer mig upp och lägger mina händer på hennes axlar. "Jag visste inte, jag lyssnade inte, jag tänkte inte. Förlåt. Förlåt, Alison! Det var dumt, riktigt dumt!" Det sista jag vill är att hon ska bli arg på mig, speciellt inte nu när hon börjat gilla mig. Vant sig vid mig i alla fall.

"Det är okej." Mumlar hon. "Vad ska vi göra åt attacken?"

"Va?"

"Attacken. Dewin sa att om jag inte är på tröskeln om tre dagar attackerar han huset och troligen dödar oss alla. Så, vad gör vi?"

"Alison, vill du stanna här?" Frågar jag.

"Ja. Eller nej. Jo?"

"För om du inte vill stanna...kan jag få dig att göra det." Jag placerar min hand på hennes midja och pressar hennes höft mot mig. Hennes ögon träffar mina och jag ser oskyldigheten i henne. Instinkten av att skydda henne sköljer över mig.
Jag drar undan och sänker huvudet. "Nej, Alison. Du ska stå på tröskeln om tre dagar. Du får inte komma till skada och-"

"Fuck you! Fuck you, Ruben!" Fräser hon. Jag höjer blicken och rynkar pannan när hon skriker på mig. "Så du ska bara sådär skicka hem mig och lämna tillbaka mig. Jag trodde att hela Hilson Bank upplevelsen, ha Thea Archers dotter runt ditt lillfinger, respekteras av alla maffias och äga mig, var en fucking ära. Eller i alla fall någonting du valde! Du valde att kidnappa mig och nu ska du lämna tillbaka mig? Jag vet tillräckligt mycket för att veta att det är inte så det fungerar!" Skriker hon.

"Alison!" Skriker jag tillbaka. Hon stannar upp och ser på mig. "Jag vill inte att du ska hem igen! Okej? Jag vill att du ska stanna här, men om ditt liv står på risk så gör jag vad som helst för att skydda dig. Om det nu innebär att jag ska släppa taget om dig eller inte skiter jag fullständigt i!"

"Jaha. Skicka tillbaka mig då! Skicka mig till Dewin! Se vilken respekt han får när han har mig runt sitt lillfinger och inte du!"

"DET HANDLAR INTE OM RESPEKTEN, ALISON!" Hela huset hörde mig säkert skrika. "Det handlar om att jag är absolut för fast i dig. Förstår du? Jag hade inte klarat av att ge dig till honom, till din familj, för jag vet att du är säkrare med mig! Men ditt liv står på risk, Alison!" Säger jag.

"Behåll mig då." Mumlar hon och sänker sitt huvud. "Behåll mig och skydda mig! Tills du spricker. Tills du tröttnar. Ruben, jag vill inte hem igen. Behåll mig!" Tårar börjar bildas i hennes ögon. Jag drar henne emot mitt bröst och pussar henne på hjässan medan mina fingrar sammanflätas med hennes hår. "Jag är så förvirrad, Ruben!" Snyftar hon mot mig.

"Jag vet, jag vet." Jag kramar henne mjukt så länge hon vill. Tills hon drar undan, tills hon faller, tills hon puttar bort mig. Och hon drar undan, tillslut.

"Min familj är redo för att döda mig om jag inte står på deras tröskel om tre dagar?" Säger hon. "Min familj är redo för att döda mig om jag inte står på deras tröskel om tre dagar!" Upprepar hon, fast med högre ton denna gången.

"Nej, Alison. Det är dem inte!" Säger jag.

"Jo, han sa ju det. Dewin sa det. 'om Alison inte befinner sig på hennes föräldrars tröskel om tre dagar kommer vi inte hesitera med att attackera erat hus och få alla liggandes på marken.' Han sa det!"

"Liggandes på marken?" Frågar jag.

"Kom igen! Du vet vad det innebär. Döda! Ligga döda på marken." Förtydligar hon.

Jag vill inte tro henne, men jag vet att det säkert är sant. Jag lyssnade på hälften av det Dewin sa, det kan vara möjligt att han sa det då. Jag tar grepp om Alisons hand, leder henne efter mig och letar upp Nate. Han sitter i köket, Klara bredvid honom.

"Vi ska skicka en video tillbaka till Dewin. En video som får dem att ge upp, en video som får dem att ångra sig. Starta upp allting, kyss inte varandra och meddela mig när ni är klara!" Säger jag och lämnar Nate och Klara stumma. Jag drar Alison intill mig och leder henne till mitt rum igen. Jag stänger dörren bakom oss och pressar min kropp mot hennes. "Be mig aldrig att skicka hem dig igen!" Säger jag och trycker mina läppar mot hennes.

"Inte...nu." Försöker Alison säga bakom kyssarna. Jag drar undan och studerar henne. "Kan vi bara lägga oss i sängen och...jag vet inte, hålla om varandra? Förlåt, jag är bara-"

"Trött. Här, vi lägger oss i sängen en stund." Jag lyfter upp henne till min famn och släpper sakta ner henne i sängen. Jag skiter i att min kostym fortfarande sitter på min kropp, nu vill jag bara lägga mig bredvid henne och hålla henne nära.