Du är ett gift för mig - Noel Flike

84 - Elle

Söndag 5 juni 2016
Pappa öppnar dörren till mitt sovrum och sätter sig på sängkanten.

"Är allt okej med dig? Du har isolerat dig här hela veckan." Frågar han försiktigt.

"Allt är bra." Svarar jag. Han nickar sakta.

"Har du några planer för ikväll?" Frågar han.

"Nej. Vadå då?"

"Jo, jag har inte hunnit berätta detta för dig tidigare men jag har börjat träffa en tjej." Börjar han och jag kollar chockat på honom. "Jag tänkte om det var okej att hon kommer hit senare och äter middag med oss? Maxime är upptagen med jobbet men han har redan träffat henne tidigare." Fortsätter han. Jag nickar sakta.

"Visst." Svarar jag. Han skiner upp i ett leende.

"Gud vad kul, Elle! Hon har en son i din ålder så ni kanske kan bli vänner." Säger han glatt. Jag skrattar.

"Ha inte för höga förväntningar." Han ler.

"De kommer hit vid fem."

———

Några minuter över fem plingar det på dörren och pappa går för att öppna. Jag sitter kvar i soffan. Om jag ska vara helt ärlig är jag skit nervös. Hon ska ha med sig sin son och allt.

"Elle! Kom hit och hälsa!" Ropar pappa från hallen. När jag går ut från köket stannar jag upp av ren chock. I min hall står Dante fucking Lindhe.

"Det här är Tarja." Säger pappa glatt. Tarja ler mot mig.

"Hej, Elle! Din pappa har berättat massor om dig." Säger hon glatt. Jag ler mot henne men min blick dras snabbt till Dante. "Hälsa då." Säger hon till Dante. Han kollar irriterat på henne och sedan på mig.

"Vi känner redan varandra." Svarar jag obekvämt. Pappa och Tarja utbyter några blickar innan de kollar på oss och ler.

"Vad bra!" Utbrister pappa glatt. Han skulle bara veta.

Stämningen mellan mig och Dante under middagen är allt annat än avslappnad. Vi sitter för det mesta tysta och några gånger ger vi varandra irriterade blickar. Sånt här händer bara i dåliga filmer. Varför var pappa tvungen att träffa Dantes mamma av alla kvinnor?

"Men hur känner ni varandra?" Frågar pappa oss.

"Han är vän med Noel." Svarar jag tyst.

"Åh, så du känner Noel, du! Riktigt fin kille han." Säger Tarja till mig. Jag får genast en klump i magen igen. Tankarna från onsdagsnatten kommer tillbaks.

"Mm." Svarar jag.

"Men umgås ni mycket, eller?" Frågar pappa. Jag skakar på huvudet.

"Nej. Hon tycker inte riktigt om mig." Svarar Dante med ett flin. Jag ger honom en arg blick. Var han tvungen att säga det nu? Pappa och Tarja ser genast obekväma ut.

"Kanske för att du har betett dig som skit mot Vera." Säger jag irriterat. Hans flin byts ut mot en arg min nu istället. Han reser sig hastigt från matbordet och rusar ut ur huset. Pappa ger mig en sträng blick.

"Det där var jävligt onödigt." Säger han.

"Allt med det här var jävligt onödigt." Svarar jag och viftar med armarna över bordet, innan jag reser mig och går iväg jag med.