Du är ett gift för mig - Noel Flike

3 - Elle

Onsdag 19 augusti 2015
"Chantelle!" Ropar en välbekant röst bakom mig. Det är Noel. Jag vänder mig mot honom.

"Tja. Vad händish?" Svarar jag och skrattar. "Vart är egentligen legendish?" Fortsätter jag och skrattar ännu mer.

"Du lyssnade på låten igår, eller?" Frågar han och flinar.

"Japp. Tycker fortfarande den är lika dålig." Svarar jag och skrattar. Vi rör oss mot cafeterian.

"Det är den, men det Ludde sa igår, vi har big shit på g."

"Så det är bättre menar du då?" Frågar jag skeptiskt.

"Ja, det kan jag lova dig. Vi hänger i Axels studio på all ledig tid." Vi slår oss ner på ett bord i cafeterian. Ludwig, Axel och Valter sitter också där.

"The prince and princess is here." Säger Ludwig med ett flin.

"Vi är här." Svarar jag.

"Hur kommer det sig att prinsen och prinsessan hänger tillsammans nu då?" Frågar han.

"Jag har ett namn." Säger jag och sträcker fram min hand. "Elle." Fortsätter jag och skakar hans hand.

"Ah, Ludde." Svarar han. "Axel och Valter." Fortsätter han och pekar på killarna. Jag nickar.

"Så, vi köttar i studion idag också, eller?" Frågar Axel och dem andra nickar.

"Gör alla ni musik?" Frågar jag.

"Inte jag, men Ludde, Noel, Axel och Dante." Svarar Valter.

"Men jag sjunger inte. Jag proddar." Tillägger Axel och jag nickar.

"Du kan väl hänga med Chan..." Börjar Noel men jag avbryter honom.

"Elle."

"Elle, du kan väl hänga med efter skolan?" Frågar han. Paniken sprids i kroppen. Nej tack!

"Eh, alltså... eh... jag ska vara med Elias." Svarar jag. Nice save. Inte alls uppenbart att jag inte vill. Noel ser lite besviken ut och kollar bort.

"Ooo, Elias. Pojkvän, eller?" Frågar Ludwig retsamt.

"Nej, gud, nej! Usch, verkligen inte!" Svarar jag chockat. Jag borde inte direkt bli så chockad av frågan då den ofta ställs men, nej, jag skulle aldrig kunna se Elias som något mer än en vän.

"Oj, är han ful, eller?" Frågar Valter och skrattar.

"Nej då, verkligen inte, men det är min bästa vän. Skulle varit äckligt om han var något mer än det." Killarna nickar.

"Eh, Elle?" Frågar någon bakom mig osäkert. Jag vänder mig om och möts av Vera.

"Hej." Svarar jag med ett leende.

"Eh... Kan du komma lite?" Jag reser mig upp och går iväg med henne. När vi kommer till en bänk vid några skåp stannar vi och sätter oss.

"Vad var det där om?" Frågar hon med en förvirrad min.

"Vadå?"

"Du satt med dem. Jag trodde du hatade hela det gänget."

"Aha. Vet inte. Noel är snäll och resten är typ ganska så sköna." Svarar jag. "De frågade om jag ville med till studion idag efter skolan." Tillägger jag med ett flin.

"Vad svarade du?" Frågar hon exalterat.

"Nej så klart! Det hade varit skit skumt om jag skulle hänga där medan dem spelar in musik." Vera suckar.

"Du skulle sagt ja! Dante hade ju säkert varit med och så hade du kunnat bli vän med honom så att jag kan få träffa honom." Jag brister ut i skratt.

"Dante är fortfarande en idiot."

"Hur vet du det? Du sa ju så om de andra förut också men dem visade sig vara sköna. Då är väl han också det."

"Nej, nej, nej. Jag snackade med honom igår. Fortfarande en idiot." Svarar jag och hon suckar. "Men om du så gärna vill kan jag väl kolla med Noel om du och jag kan följa med dem dit." Fortsätter jag och hon ser genast lika exalterad ut.

"Idag?" Frågar hon glatt.

"Nej, jag sa att jag ska vara med Elias."

"Ska du det då?"

"Nej."

"Men då så! Säg bara att det blev ändrade planer och att du nu kan."

"Nej! Det blir jätte obvious. " Hennes glädje försvinner snabbt.

"Okej då, men snart får det bli."

"Ja då, men nu tycker jag att vi drar till matten." Med en suck reser hon sig och vi beger oss mot klassrummet.

———

"Hallå, Elias! Vi måste hänga idag!" Säger jag allvarligt till Elias genom luren.

"Nej, jag ska vara med Sandra."

"Du är alltid med Sandra."

"Du skulle fatta om det inte vore för att du är en heartbroken bitch."

"Du vet att jag inte ens är heartbroken."

"Vi säger så." Jag ska precis protestera när någon annan röst hörs genom luren. "Elias! Bort med telefonen, det är lektion!" "Chilla, jag pratar med en kompis, jag lägger på snart." "Nej, du lägger på nu." Konstiga ljud hörs genom telefonen. "Du kan inte bara ta min lur!" Hör jag Elias säga en bit bort från telefonen. "Jo, om den stör." "Elle, du får hitta någon annan att vara med!" Ropar Elias långt bort från telefonen innan samtalet avbryts. Jag svär för mig själv.

"Varför var det så viktigt att vara med honom?" Frågar Lucas som sitter bredvid mig.

"Jag typ använde honom som en ursäkt för att slippa göra en grej, och nu kommer dem fatta att jag ljög och det blir ju lite stelt." Svarar jag och han ler medlidande.

"Fattar. Alltså, jag ska inte göra något speciellt idag så om du vill kan vi hänga." Jag skiner upp i ett leende.

"Seriöst? Gärna!" Svarar jag glatt och han skrattar. Vår lärare kommer in i klassrummet igen.

"Hoppas det inte blev kaos här medan jag var borta." Skämtar han. Wille räcker upp handen.

"Elle pratade i telefon." Säger han och jag börjar skratta. Vår lärare gör en konstig slags obekväm min vilket får Lucas att också börja skratta.

"Jaja. Så länge hon inte störde någon är det väl okej." Svarar han stelt och ler sedan mot mig. Wille är en av dem jobbigaste i klassen. Han tjallar alltid ner alla och älskar att leka lärare. Skit jobbig med andra ord.