Du är ett gift för mig - Noel Flike

32 - Elle

Tisdag 3 november 2015
Varför var han här? Han skulle inte vara här. Han skulle inte förstöra min roliga kväll. Det sista jag behövde ikväll var att påminnas om den tiden. Tiden med honom. För att glömma allt igen vänder jag mig som vanligt till alkohol. Jag dricker betydligt mycket mer än vad jag borde. Jag glömmer allt. Jag glömmer Noel. Jag glömmer Erik. Men framför allt glömmer jag honom.

Min hjärna fungerar inte längre. Jag har ingen som helst aning om vad jag gör. Ena sekunden står jag och dansar, andra sekunden hämtar jag mer dricka. Jag hånglar med någon kille, sedan är det någon ny. Helt plötsligt ligger jag i en säng i ett mörkt rum med en kille över mig. Sen är Noel där från ingenstans. Jag tror han slår någon. Eller är det Valter? Det är flera av honom. Noel är överallt. Jag gråter, tills jag helt plötsligt sitter i en taxi med Noel bredvid mig. Här får jag tillbaks medvetandet. Nu känner jag mig bara full och inte alls lika konstig som förut.

"Vad händer?" Frågar jag Noel.

"Elle! Hur mår du?" Frågar han lite smått hysteriskt. Nu märker jag att även Valter är här.

"Jag är full. Men inte lika illa som förut. Nu ser jag bara en av dig." Svarar jag med ett skratt. Varken han eller Valter skrattar. De kollar bara oroligt på varandra och sedan på mig.

"Vadå? Vad är det?" Frågar jag förvirrat. Ingen av dem vill svara. Vi kliver ur taxin utanför hotellet och där står även Ludwig, Axel och Carmelo.

"Elle verkar må bättre i alla fall." Skrattar Ludwig. Jag ler överdrivet mot honom. Valter säger något till killarna som jag inte kan höra och allas ansikten ändras direkt. De alla ser oroliga ut och Ludwig springer fram och kramar mig.

"Allt kommer bli bra, Elle." Säger han. Jag kollar konstigt på dem. Varför är de så skumma för?

Av någon konstig anledning samlas alla inne i mitt och Noels rum. Killarna sitter tysta och utbyter flera skumma blickar med varandra som jag inte kan tyda. Till slut suckar Noel och lägger armarna runt mig där vi sitter i sängen.

"Såg du flera av mig förut?" Frågar han. Jag kollar konstigt på honom.

"Ja? Jag var skit full." Svarar jag.

"Man hallucinerar inte av alkohol, Elle." Säger Valter allvarligt.

"Vad menar ni?" Frågar jag förvirrat.

"Någon drogade dig." Svarar Ludwig.

"Wouldn't be the first time." Säger jag med ett skratt. Killarna kollar chockat på mig. "Det blir roligare om ni skrattar." Fortsätter jag. Men ingen skrattar. "Hur kan ni vara så säkra på att någon ens drogade mig? Vem skulle göra det där?" Frågar jag när ingen svarar.

"Vi hittade dig i ett rum med en kille. Du var helt däckad, han försökte våldta dig." Suckar Noel.

"Okej. Var det bara det?" Frågar jag och de kollar chockat på mig.

"Vadå 'bara det'?" Frågar Ludwig.

"Ja, det var väl inte så farligt? Det hade kunnat vara värre." Säger jag lugnt.

"Ni kanske ska gå. Elle behöver sova." Säger Noel och jag kollar konstigt på honom samtidigt som killarna rör sig ut ur rummet.

Jag tar bort sminket och borstar tänderna för att sedan ta av mig kläderna och sätta på mig en av Noels stora t-shirtar. Sen kryper jag ner i sängen och lägger mig tätt intill honom.

"Förlåt för att jag hånglade med några andra killar." Säger jag osäkert efter ett tag. Varför ber jag om ursäkt för det? Jag har inga skyldigheter till honom. Jag är fri att göra precis vad jag vill.

"Det gör inget. Du har värre saker att bekymra dig över än det. Jag vet att du låtsas som att du inte bryr dig för att försvara dig, men du bryr dig egentligen, det vet jag. Du behöver inte låtsas längre." Säger han. Jag fnyser men svarar inte. Vad ska jag svara? Varför tror han helt plötsligt att han vet allt om mig? "Förlåt för att jag inte hade bättre koll på dig ikväll." Tillägger han.

"Sluta. Kyss mig bara istället." Han gör som jag säger. Han kysser mig.