Du är ett gift för mig - Noel Flike

23 - Elle

Måndag 5 oktober 2015
Jag vet att det kanske var överdrivet att reagera som jag gjorde mot Vera i lördags men jag blir bara så trött på att hon inte kan stå upp för sig själv. Hon låter honom såra henne och sen bara komma tillbaks. Han lär ju göra samma sak igen. Vi har inte pratat på hela helgen och inte heller hittills idag i skolan. Jag borde säga förlåt. Jag ska göra det. Jag måste bara orka.

Jag tror Noel kanske tog lite illa upp i helgen när jag sa att han inte får träffa mina föräldrar. Jag förstår hur han känner men det är liksom lite mer komplicerat än vad han skulle förstå. Allt blir bara för seriöst om han ska träffa dem.

"Elle." Säger Rasmus och lägger en arm över mina axlar där vi går i korridoren. Lucas dyker upp bakom honom.

"Hej." Svarar jag med ett skratt. Deras tyska var inställd så de kunde komma hit först vid lunch. Lyx.

"Visst har du saknat oss?" Frågar Rasmus och blinkar med ena ögat.

"Ja, hur skulle jag klara mig utan er?" Svarar jag med en gnutta ironi.

"Vi har saknat dig i alla fall." Säger Lucas med ett skratt.

"Tala för dig själv. Vart är Vera?" Frågar Rasmus och verkar faktiskt bry sig. Skumt. Han brukar ju inte direkt bry sig om henne. Jag suckar.

"Jag vet inte. Vi bråkade lite i lördags. Dante var hemma hos henne." Svarar jag tyst. De båda ser chockade ut.

"Varför i helvete då?" Frågar Rasmus irriterat.

"Jag vet inte. Hon skrev att han kom till henne på fredag kväll och bad om att få tillbaks henne." Svarar jag.

"Men varför skulle hon ta tillbaks honom? Hon har ingen som helst jävla självrespekt!" Säger han argt. Jag och Lucas kollar förvånat på varandra, och sedan på honom. Varför reagerar han så starkt?

"Chilla lite. Varför bryr du dig så mycket?" Frågar Lucas. Rasmus suckar.

"Skit samma. Jag tycker bara hon är korkad." Svarar han.

"Fast ta det lite lugnt." Säger jag.

———

Jag och Noel bestämde tidigare att vi ska ses idag. Han ska hämta upp mig efter skolan och så ska vi åka tillsammans till mig. Vi ska laga middag och kolla film. Så som vi brukar göra. Mamma och pappa kommer hem sent idag så vi ska senare sova hos honom.

Vid skåpen står Vera och lägger in sina böcker i sitt skåp. Jag tar ett djupt andetag innan jag går fram till henne.

"Hej." Börjar jag. Hon kollar upp på mig men svarar inte. "Du, förlåt. Det var inte meningen att bli så arg på dig." Fortsätter jag.

"Det är lugnt, jag förstår. Jag är sämst." Svarar hon.

"Kom, vi går och snackar om det. Du är inte alls sämst." Säger jag och vi rör oss ut från skolan.

Prinsen, 15:12
Vart är du?

Jag, 15:13
Det kommer dröja lite. Förklarar sen. Du kan åka till mig under tiden, jag tar mig dit själv. Extranyckeln ligger under dörrmattan

Jag och Vera sätter oss på en bänk framför skolan.

"Jag blev nog bara lite ledsen över att du låter dig själv bli sårad." Börjar jag förklara.

"Jag fattar. Förlåt. Jag vet inte, det är bara svårt. Jag gillar honom så jävla mycket. Och den här gången känns det annorlunda! Han såg genuint ledsen ut när han sa förlåt. Han verkade faktiskt mena det." Säger hon.