Du är ett gift för mig - Noel Flike

14 - Elle

Onsdag 2 september 2015
"Vart var du igår?" Frågar jag Vera hemma hos henne efter skolan. Hon skiner upp i ett leende.

"Jag var med Dante." Säger hon glatt. Även jag börjar le nu.

"Omg! Vad gjorde ni?"

"Han frågade om jag ville med honom till Uppsala och så typ gick vi på stan, åt lunch, fikade. Ja, sånt du vet." Svarar hon.

"Men gud vad mysigt!"

"Ja." Hon lägger sitt huvud mot min axel. "Åh! Jag är så kär!" Utbrister hon. Jag skrattar.

"Så det går bra nu?"

"Om det gör! Han är så gullig och perfekt! Hallå han sa att jag är den finaste han har varit med och att ingen är som jag." Säger hon drömskt.

"Gulle han då!"

"Men du och Noel. Det verkar gå bra där med." Säger hon med en flörtig min.

"När ska folk sluta säga så? Vi är bara vänner! Visst, jag sov hos honom, men det betyder ju inte att vi är tillsammans direkt." Svarar jag irriterat. Hon fnissar.

"Jag ser allt hur ni är med varandra. Det är 100% mer än bara något vänskapligt mellan er! Även om du kanske inte ser det än." Säger hon. Jag suckar.

"Nej, Vera. Bara nej."

"Vänta bara, snart är du käääär."

"Som om! Jag blir inte kär, och det vet du. Kärlek är inte nåt för mig. Visst, andra får tro på det bullshitet om det ger dem hopp i livet, men jag vägrar tro att kärlek är något som faktiskt existerar." Svarar jag.

"Sluta vara så töntig." Säger hon med ett skratt. "Du kanske inte har blivit kär än, men det är ju bara för att du inte träffat rätt kille. Tro mig, du kommer bli kär i Noel, jag bara vet det." Fortsätter hon. Jag himlar med ögonen.

"Fortsätt drömma."

Jag och Vera har en typisk tjejkväll. Vi sitter i mjukis och kollar på skräckfilm och någon romantisk klassiker. Fan girlar över snygga killar och pratar om allt möjligt. Precis så som en perfekt kväll ska vara. Vi somnar till slut, dock alldeles för sent med tanke på att det är skola imorgon. Men man måste ju få leva lite.