Du är ett gift för mig - Noel Flike

20 - Noel

Torsdag 17 september 2015
När vi slutade för dagen tog jag och Elle bilen till närmsta Ica och plockade på oss allt möjligt ätbart. Sedan fick hon ge mig vägbeskrivning till detta "hemliga" ställe vi ska till.

Jag kollar fundersamt på henne när jag har parkerat bilen efter att jag har frågat om det verkligen är hit vi ska, och hon har nickat exalterat. Hon måste skämta med mig. Framför den dassiga grusparkeringen är det ett stort berg och en skog. Det ser riktigt dött ut här. Typiskt ställe en mördare skulle begrava ett lik på.

När vi gått ur bilen och fått med oss all mat skyndar hon sig in på en smal, knappt synlig, stig mellan berget och en stor cementvägg.

"Är du säker på att vi har åkt rätt?" Frågar jag en sista gång.

"Ja! Ha lite tålamod. Du ska få se vad jag menar." Svarar hon.

Vi fortsätter på stigen genom skogen. Den är inte så lång. Och bakom träden vid stigens slut ligger en liten sjö som är omringad av skog. Solens strålar når knappt över träden så det lägger sig ett perfekt ljus över sjön. Det är som om vi klivit in i en annan värld. Det är så lugnt och stilla här. Enda ljuden man kan höra är från änderna som simmar i sjön, tillsammans med det ekande ljudet av fågelkvitter mellan träden.

"Wow." Är allt jag kan få fram.

"Jag sa ju det!" Svarar Elle. Hennes ögon verkligen glittrar och jag kan inte komma på att jag någonsin har sett henne skina som hon gör just nu. Hon har aldrig sett så avslappnad och glad ut tidigare.

Vi pratar på om allt möjligt där jag sitter på en klippa ner mot vattnet med Elle lutad mot mig. Hon verkar mycket gladare än vad hon nånsin gjort så länge jag har känt henne. Det är bra. Jag gillar hennes leende.

"Du skojar? Har du aldrig ätit doritos?" Frågar hon chockat och sätter sig framför mig istället. Jag skrattar.

"Nej. Det är väl helt vanliga taco chips?" Frågar jag. Hon kollar på mig med uppspärrade ögon.

"Nej nej nej! Det är så, så mycket bättre!" Insisterar hon.

Efter en stunds diskuterande brister vi ut i skratt. När vi båda blir tysta bara kollar vi på varandra. Till slut kan jag inte hålla mig längre. Jag lutar mig fram och kysser henne. Hon faller sakta över mig så att jag nu ligger ner mot klippan, och hon på mig. Kyssarna övergår till hångel. Och så håller vi på ett bra tag till. Det är bara vi två här, ingen annan.