Du är ett gift för mig - Noel Flike

12 - Elle

Måndag 31 augusti 2015
"Vadå så Noel sov hos dig i fredags?" Frågar Linn efter att jag har berättat om festen och lördagen. Vi sitter i skolans cafeteria och äter varsin kokosboll.

"Ja, och Maxime kom hem och typ ställde till med värsta scenen. Jag tycker så jävla synd om Noel som behövde genomlida det där." Svarar jag. Hon kollar skeptiskt på mig.

"Jag vet inte om det var så smart att han sov hos dig. Om folk får reda på det kommer det bli värsta snackisen." Svarar hon.

"Men ingen kommer kunna få reda på det. Dessutom hände inget. Vi låg ju inte direkt." Säger jag.

"Nej, kanske inte. Men var försiktig bara, och ta det inte för långt med honom. Du kanske inte ska kyssa honom och sova med honom och sånt." Säger hon.

"Nej, herregud, nej! Vi är bara vänner och du vet att jag inte vill ha kille ändå." Svarar jag. Hon biter sig i läppen.

"Det är just det jag menar. Om du fortsätter som du gör mot honom nu kommer han tolka det som att du vill ha något med honom. Det är taskigt att vara lite små flörtig mot honom om du sen bara tänker dissa." Säger hon.

"Men jag vet inte, jag tror fan inte att han kommer tolka det så. Det är ju inte som att han tycker om mig direkt. Dessutom är det väl nice att ha någon att sova med och så, även om det bara är en vän." Svarar jag.

"Vi såg ju hur bra det gick med Sam och sen Max och Lucas." Suckar hon. Jag skrattar.

"Du kan vara lugn. Jag och Flike, bara vänner." Säger jag. Hon skrattar och nickar. Sedan pratar vi på om allt möjligt tills Emma kommer och vill gå iväg med Linn. Standard. Sen jag gick i 6an och Linn i 7an har jag och Emma delat på Linn lite. Jag och Emma kommer bra överens och så men det är inte som att vi skulle hänga alla tre tillsammans direkt.

Inte långt efter att Linn lämnar mig ensam i cafeterian dyker Noel upp. Han slår sig ner där Linn tidigare satt.

"Vad händer?" Frågar han.

"Linn lämnade mig precis, själv då?" Svarar jag.

"Nä inget." Svarar han. "Linn, är det Linn Johansson i SA13B?" Frågar han. Jag nickar. "Är ni vänner? Hur fan känner ni varandra?" Fortsätter han chockat. Jag skrattar.

"Vi bor grannar. Gjort det hela livet." Svarar jag.

"Aha. Fett." Börjar han. "Vill du hitta på nåt efter skolan?" Frågar han.

"Ska inte du vara i studion med ditt band?" Frågar jag med ett flin.

"Inte idag. Axel är sjuk." Jag nickar.

"Absolut. Vad ska vi göra då?" Frågar jag.

"Vi kan dra hem till mig om du vill. Eller så drar vi till dig, till dina föräldrar alltså. Nyfiken på att se hur du bor." Svarar han med ett leende.

"Vi drar till dig." Svarar jag snabbt.

"När slutar du?"

"15."

"Jag väntar på dig här då." Svarar han och jag nickar innan vi reser oss upp för att gå skilda vägar.

———

Resten av skoldagen går fort, nästan lite för fort. När Jonas förklarar att vi har slutat för dagen skyndar jag ut ur klassrummet, bort mot mitt skåp. Vart skulle jag möta Noel? Cafeterian? Med en suck tar jag osäkra steg mot cafeterian som jag antar att vi ska mötas vid. Och mycket riktigt står han där och väntar, precis som han sa att han skulle göra. Ett leende växer på hans läppar när våra ögon möts. Leendet smittar snabbt av sig på mig.

"Vi drar." Säger han.

"Tar du bilen till skolan?" Frågar jag förvirrat när vi står på skolans parkering.

"Japp."

"Onödigt när du bor så nära?"

"Verkligen inte." Svarar han med ett flin.

"Hur var skolan då?" Frågar han efter en stunds tystnad.

"Som vanligt." Svarar jag med en axelryckning. "Själv då?"

"Nej, samma som du sa." Jag låter ett litet skratt lämna min mun och han gör detsamma.

"Fy fan vad keff konversation." Skrattar jag fram.

"Indeed." Instämmer han.

"Nej men, vad är planerna efter gymnasiet?" Frågar jag till slut.

"Jag vet faktiskt inte." Säger han med en suck. "Jag är bara så jävla skoltrött och skulle aldrig palla gå högskola eller universitet. Ett vanligt jobb är inte heller direkt för mig. Kan du tänka dig mig med ett 9 till 5 jobb?" Fortsätter han. Jag skrattar.

"Absolut inte. Tänk dig jobbandes på ett kontor. Aldrig." Svarar jag. "Men musiken då? Är det något du skulle vilja jobba med?"

"Det är väl en dröm men liksom, vi har inte ens släppt något än och chansen att folk ens hör vår musik är minimal." Svarar han.

"Fattar. Allt kommer lösa sig fram tills dess. Det är ett år kvar, lev life så länge!" Han ler.

"Du är en vis kvinna du."

"Det är jag fullt medveten om."

Resten av bilfärden pratar vi på om allt möjligt och den stela stämningen som legat över oss tidigare är som bortblåst.

Han låser upp dörren in till lägenheten och ger mig ett varmt leende innan vi går in. Vi rör oss mot hans rum som jag sov i för två veckor sen. Vi lägger oss bredvid varandra i sängen.

"Film?" Frågar han.

"Lätt."

Efter en sunds letande efter någon film som båda är okej med att se på Netflix hittar vi äntligen någon skräckfilm jag redan sett två gånger. Den är bra, riktigt bra.

———

"Svär, den jävla snubben kommer stå bakom hörnet där nu!" Gnäller Noel som nu, en halvtimme in i filmen, har börjat hålla om mig. Jag skrattar något enormt åt honom när han hoppar till av jumpscaren. Han pausar filmen.

"Det är ju inte kul om du inte blir rädd!" Klagar han. Jag skrattar.

"Är du säker på att det är därför du inte vill se mer? Eller kan det vara så att du tycker att den är lite för läskig?" Frågar jag. Han ger mig en sur blick innan han kastar en kudde på mig.

"Kom, vi drar och köper godis." Säger han och vi rör oss mot Ica vid södra station.

———

"Förlåt, men din godis smak suger." Säger han med ett skratt när vi går ut från butiken.

"Men vadå! Jag äter aldrig godis och gjorde aldrig det som barn heller så de godisarna jag äter nu är ju typ dem enda jag nånsin smakat!" Försvarar jag mig. Han skrattar bara.

Hemma hos honom igen sätter vi på en annan film. Noel får välja den här gången. Det blir mycket bråk om godiset som leder till x antal brottningsmatcher.

"Du har fan mölat hela påsen." Skrattar jag fram där jag ligger nertryckt mot hans säng med honom över mig.

"Det var jag som betalade." Svarar han med ett flin. Jag skrattar. Han kollar in i mina ögon och ser extremt allvarlig ut. Jag kollar överallt förutom i hans ögon. Ögonkontakt har alltid gjort mig obekväm. Jag möter hans blick för en sekund och då lutar han sig framåt, som för att kyssa mig. Men precis då öppnas dörren och in springer en pojke. Han stannar halvvägs fram till sängen.

"Åh ni knullar!" Ropar han och jag brister ut i skratt. Noel däremot, ser förbannad ut.

"Love! Ut!" Ropar han mot sin brorsa som bara skrattar.

"Nej, stanna, Love. Vi har godis och kollar film." Säger jag medan Noel ger mig en irriterad blick. Men bakom det ser man ett leende spricka fram. Love hoppar upp i sängen mellan mig och Noel.

"Vad kollar ni på?" Frågar han med munnen full av godis.