Du och jag föralltid ~ f.s

Kapitel 35

Alicias perspektiv*

Det är nämligen Simon som står vid dörren. Jag blir rädd och vet inte vad jag ska göra. Simon kommer närmre mig och försöker tafsa på mig medan jag går bakåt.

"Men lägg av" säger jag i arg rädsla.

"Säger inte vad jag ska göra och inte göra" svarar han med bestämd röst.

Han tar fram en kniv ur fickan och mitt hjärta börjar dunka fortare. Vad ska han göra nu? Var är alla när behöver de? Han håller fast mig och drar kniven mot min arm och det börjar blöda. Med smärtan jag får så kämpa jag för att inte börja gråta framför honom. Annars fortsätter han för att han ser att jag lider.

"Var har du Felix då?" Frågar han och hånflinar.

"Han...är inte här" svarar jag väldigt rädd.

"Ljug inte för mig" svarar han och tar upp en pistol och riktar den mot mig.

Jag försöker förklara att han inte är här, men har tror mig inte.

"Säg vart han är, annars" säger han och laddar pistolen.

"Han är..." Säger jag

Just då öppnas dörren!

Felixs perspektiv*

Jag lagar mat och sätter mig och äter. När jag väl är klar dukar jag undan och kollar sedan på min mobil. Jag ringer Alicia men får inger svar. Vad konstigt, hon brukar ju alltid svara direkt. Jag skickar ett meddelande, men får inget svar tillbaks. Något måste ha hänt. Jag funderar en stund och kommer på det: "Simon" tänker jag och känner ilskan inom mig. Jag springer ut till hallen och tar på mig och går mot Alicias hus. När jag kommer fram till huset så springer jag upp för trappan öppnar dörren. Jag går in och framför mih någon meter bort står Alicia och Simon. Han har en riktad pistol mot Alicia.

"Skjut inte" säger jag och de båda vänder sig mot mig.

"Jasså där är du. Undrade vad du var" säger Simon och hånflinar.

"Vad fan har du gjort med henne?" Frågar jag surt.

"Inget, inget......ännu" svarar han och tar tag i henne.

Jag tar upp en pistol som jag har i bakfickan och riktar den mot Simon.

"Släpp henne, annars.." säger jag med en arg röst.

"Annars vadå?" Frågar han.

"skjuter jag dig" svarar jag.

Mer säger jag inte och Simon skjuter mig så jag hamnar på golvet och allt blir svart.

Alicias perspektiv*

Simon skjuter ett skott på Felix och han ramlar ihop. Jag känner att tårarna kommer fram och jag slår till honom så han släpper mig och springer fram till Felix. Pistolen som Felix höll i ligger på golvet jämte honom och jag tar upp den, riktar den mot Simon och skjuter. Han faller ner med ett duns och efter en stund kommer ambulansen och polisen. De kommer in i huset och polisen går till Simon och tar honom till polisbilen.
Ambulanspersonalen kommer fram till mig och Felix. Det är två stycken tjejer som ser snälla ut. Jag får fler tårar och den ena av tjejerna kramar om mig och säger att "allt kommer att ordna sig". De lyfter upp Felix på en bår och går ut till ambulansen som står utanför huset. Jag följer efter och sätter mig i bilen bredvid Felix som nu har fått gasmask och lite annat. Det kör snabbt med ambulansen iväg mot sjukhuset.

På vägen till sjukhuset, pratar en av ambulanspersonalen med mig som sitter jämte mig och frågar vad som hänt och hur jag själv mår. Samtidigt fixar hon grejer på Felix så han kan andas och tar sprutor och allt möjligt. När vi är framme parkerar de till en speciell ingång som sjuksköterska tar emot av ambulanspersonalen när någonting har hänt. Vi går tillsammans in till sjukhuset och går till ett rum där de lägger Felix på en sjukhussäng och pratar sedan med läkarna och informerar de om vad dom hänt. Jag sätter mig bredvid Felix på en stol och håller honom i handen. Jag får en tår som blir till flera.

"Snälla Felix vakna, jag behöver dig" viskar jag till honom, men får inget svar.

Han ligger i koma berättade läkarna. Han kommer att klara sig förmodligen har de sagt.

Felixs perspektiv*

Jag hör att någon viskar till mig, men kan inte riktigt sätta fingret på vad personen säger. Jag börjar höra något mer ljud, men vet inte vad de säger. Allt är svart, var är jag? Tillslut kan jag öppna mina ögon och då ser jag vad jag befinner mig, på ett sjukhus. Jämte mig sitter Alicia och tittar neråt. Man kan se hur tårarna faller ner på henne. Hon håller i min hand och jag börjar hålla om hennes. Alicia lyfter upp sitt huvud och vrider sig mot mig. Hon skiner upp i ett leende och får lyckotårar.

"Älskling" säger Alicia och lutar sig och kysser mig mjukt. Jag sätter mig upp i sängen och lägger mina händer vid hennes höfter och hon ler i kyssen. Läkarna har fått syn på att Felix är vaken och de går fram och frågar hur han mår osv. Efter en stund öppnas dörren från rummet och in kommer Oscar, Ogge och Omar.

-----------------------------------------

Nu blev det spänning. Kände att jag behövde få in det i novellen. Men vad tyckte ni? Rösta och kommentera💖