29 september 2018. Klockan 12:04
En sen frukost är bättre än ingen frukost. Vi hade dragit oss ur sängen ganska sent och befann oss nu samlade i köket. Cornelia stod och stekte pannkakor, Lova laddade kaffemaskinen och jag satt vid bordet och svarade på mail. Mobilen lös upp och jag tog snabbt upp den.
Anna 12:05
Hej! Ville bara se till att du inte glömt av mötet idag, ses vi vid 17?
Anna, min chef, hade varit på hela veckan för att se till att jag absolut inte, under några omständigheter, skulle missa det här mötet. Det kändes verkligen jätteviktigt och det gjorde mig lite stressad, vad handlade det om?
Moa 12:07
Glömmer aldrig, vi ses vid 17
Jag la ner mobilen med en djup suck som fick både Lova och Cornelia att vända huvudet mot mig.
"Vad är det?"
Sa Lova och tog ett steg fram mot mig. Jag la huvudet i mina händer och lutade armbågarna på bordet framför mig.
"Anna, chefen, får mig verkligen stressad inför det här mötet. Tänk om dem ska sparka mig?"
Med ännu en suck lutade jag mig bakåt på stolen jag satt på och sjönk ner lite. Lova la sin ena hand på min axel.
"Sluta, om det är så viktigt är det inte att bli sparkad. Det är typ något dem tar upp under fika stunden, inte på ett viktigt möte. Det är säkert en befodran! Tänk va du kommer kunna pusta ut när du får värsta coola befodringen."
Lova log mot mig och gav mig en skev kram från sidan innan hon gick tillbaka till kaffemaskinen för att hälla upp tre koppar kaffe som hon sedan ställde på bordet. Cornelia ställde samtidigt ner en tallrik med pannkakor och gav mig en omtänksam min innan dem båda satte sig ner och frukosten började.
Efter frukosten hjälptes vi åt att plocka av och satte oss sedan i vardagsrummet för att kolla på TV. Som vanligt.
"Moa?"
Cornelia tittade på mig och jag nickade så hon skulle fortsätta.
"Nu när det är höst, skulle det inte vara kul att, gå tillbaka till att vara brunett?"
"Skojar du?"
"Nej, ny höst, ny Moa?"
Jag skrattade lätt innan jag tog en slinga utav mitt hår och granskade den, kanske var det dags för lite nytt men ändå gammalt?
"Vet du vad? Fuck it."
Det dröjde inte länge innan tre trötta tjejer dragit sig ner till affären för att köpa hårfärg och snabbt var vi tillbaka inne på mitt badrum och hade rustat upp för en hel hårsalong. Jag satte mig på en pall med en handduk runt nacken medan Cornelia och Lova försökte räkna ut hur dem skulle gå tillväga. När jag färgade håret gjorde jag det oftast på salong men det är alltid roligt att testa något nytt. Vi satte på musik och färgningen drog igång. En kvart senare satt jag med folie runt huvudet och lät färgen torka.
"Fyfan, det kommer bli helt jävla otroligt snyggt."
"Du kommer kyssa våra fötter över hur fint det kommer bli!"
Stolta som dem var stod dem båda tjejerna framför mig med varsitt flin på ansiktet. Vi lät färgen torka i 45 minuter, precis som förpackningen sa, innan jag stod lutad in i duschen medan Lova sköljde ur färgen. Sedan var det Cornelias tur att föna håret, dem ville göra det hela spännande och lät inte mig göra något, jag skulle se slutresultat sist. När Cornelia sa att hon var klar kollade jag på henne och såg det stora leendet som tog plats på hennes läppar innan jag vände mig om och tittade in i spegeln.
"Tack, tack, tack! Det blev jättefint."
Jag log och kollade på dem genom spegeln och såg hur dem stod bakom mig och log tillbaka. Det blev riktigt snyggt faktiskt, det ska jag inte ljuga om.
"Nu får du agera modell, vi måste få visa upp vårt fina arbete."
Dem tvingade på mig lite finare kläder innan dem gjort om badrummet från en hårsalong till en studio och med varsin mobil togs det bilder lite här och där.
Gillas av lovastrom, dantelindhe och 1,193 andra
norinmoa Vill tacka mina fin fina vänner för deras fin fina arbete. Är numera inte blond och det känns inget annat än bra.
Visa alla 267 kommentarer
lovastrom varsågod, det går att nå mig på DM om man vill boka proffs
anvandare nej, du är så fin!
corneliahed jag och lova öppnar salong i vår
dantelindhe Nu matchar vi inte längre :(
norinmoa @/dantelindhe kanske dags för en makeover på dig ???
Klockan var numera 16 och nervositeten över mötet började dra över igen. Jag vet inte varför men det var bara något med hur det hela var så viktigt som fick det att vrida i magen. Kanske var det som dem sa, en befodran, bara något att vara glad och stolt över. Jag gjorde mig iordning inför mötet och gick sedan ner till bussen tillsammans med Cornelia och Lova som fortsatte nedför gatan medan jag satte mig ner i busskuren. Bussen var i tid och jag tog plats ganska långt fram. Jag tog upp mobilen för att se om Anna skickat något mer men hade inga notiser men i samma sekund fick jag ett SMS.
Dante 16:48
Lycka till på mötet, fingers crossed
Moa 16:48
💖, SMSar så fort det är över
Bussen närmade sig min station och jag lutade mig lite framåt och klickade på den röda knappen och efter tjugo sekunder stannade bussen och jag gick upp för den lilla backen innan jag stod precis utanför dörren. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade den och tog ett par steg in, jag såg Anna direkt, tog ett djupt andetag och gick sedan mot henne.
"Moa! Vi ska vara i konferensrum tre, du kan gå dit så länge så ska jag bara hämta lite papper."
Anna log mot mig och jag nickade som svar innan jag vände mig och tog mig mot konferensrum tre. Väl där mötte jag två kollegor och en annan kvinna jag aldrig träffat förut men som presenterade sig som Nadine. Jag log mot alla och hängde av mig jackan samt väskan innan jag tog plats på en av stolarna och strax därefter kom Anna in med ett leende på sina läppar.
"Så, tack för att alla kunde vara här, det här ska bli jättekul och jag förstår att ni är nyfikna."
Nyfikna? Det är inte ens förnamnet.
"Först vill jag presentera er för Nadine, hon jobbar för Elle Magazine i London och som ni vet är tidningen Elle en syster tidning till oss. Vi ska ha ett samarbete med dem och har fått äran att välja ut tre personer som vi vill ska jobba på deras kontor."
Jobba på Elle? Ja tack. Nervositeten inom mig försvann direkt och jag kände inget annat än glädje, vilken möjlighet för min karriär.
"Det har varit svårt att välja tre perfekta kandidater för detta men efter månaders planering har vi valt oss för er tre. Moa, Oliver och Elsa."
Anna nickade åt Nadine och lät henne ta över ordet. Hon hade en stark brittiskt brytning men pratade annars perfekt svenska.
"Som Anna sa är det jätteroligt att få samarbeta med er, det ska bli jättekul att ha er i London."
Vänta lite. Vad sa hon nyss? Ha er i London. Ska vi bli förflyttade till kontoret i London? Glädjen jag precis känt försvann lika fort som den kom och istället fylldes jag av? Tomhet. Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna.
"Vi tvingar er inte till det här men det skulle vara otroligt sorgset om någon av er tackar nej. Vi har valt er på grund av er potential och vi hoppas ni vill använda denna möjligheten."
Nadine gav över ordet till Anna igen.
"Ja, ni ska alltså vara i London i 18 månader. Det vill säga ett och ett halvt år, det är en permanent tid. Efter det kommer ni ha ett andra möte där ni tillsammans med dem i London bestämmer om ni ska stanna kvar eller återvända till oss i Sverige. Alltså ska ni inte förvänta er att få stanna men heller inte att få komma tillbaka."
Dem pratade på ett tag och jag fylldes bara av mer förvirring. Ska jag verkligen lämna allt här i Sverige och dra till London? Är det en tillräckligt stor möjlighet? Har jag råd att säga nej?
"Moa?"
"Ja?"
"Tackar du ja till platsen, vi måste veta det nu så tyvärr finns det inte mer betänke tid."
Med en menande blick kollade Anna på mig och la huvudet på sne.
"Ja."
Del 47: Check! Nu händer det grejer, vad tror ni kommer hända? Kommer Moa faktiskt flytta till London? Påminner om min IG: exempel.66! Vi ses i nästa del.
MVH A