Vi dansar vidare i livet | D.L

Allt är bra

28 september 2018. Klockan 08:49

Jag sträckte mig efter den ringande mobilen och förde den långsamt mot mitt öra. Jag harklade mig lite innan jag drog på skärmen för att svara.

"Mm, det är Moa." 

"Hej sömntutor, vi ska ut och käka frukost nu, ska ni med?" 

Jag flyttade mobilen så jag kunde se vad klockan var: 08:50

"Klockan är tio i nio vad fan gör ni uppe så här tidigt?" 

"Vi vaknade, för vi var inte trötta, så nu tänkte vi gå ut och käka." 

Jag suckade högt och använde andra handen för att gnugga mig i ögonen.

"Jag tar det som ett nej." 

"Vi ses sen." 

Jag la tillbaka mobilen på det lilla bordet och vände mig så jag låg med ansiktet mot Dante. Han sov fortfarande. Jag log lite för mig själv samtidigt som jag flyttade på en hårlock som låg för hans ansikte.

"Godmorgon." 

Han öppnade långsamt ögonen och log mot mig. Han hasade sig lite längre upp på kudden och drog handen genom håret. Min ena hand låg framför mitt ansikte på madrassen och han flyttade sin hand och la den ovanför min och drog mig lätt längst tummen. 

"Vem var det i telefon?" 

"Ludwig." 

"Ska dem ut och äta?" 

"Mm, frukost, tio i nio." 

"Är klockan inte ens nio?" 

Jag skakade lätt på huvudet och lämnade en lätt kyss på hans hand. Jag log mot honom innan jag slöt ögonen men kände hur han kysste mig. Han drog in mig i sin famn och kramade hårt om mig. Där låg vi ett tag innan Dante tog intiativet av att gå upp, han kom fram med förslaget att jag och han går själva och äter frukost. Vi packade ihop alla våra grejer redan nu så vi slapp stressa senare innan vi tog oss ut ur hotellet. Det höll på att bli lite kyligare nu men det var bara skönt, vi hade haft en fantastisk sommar. Hand i hand gick vi ner till en centralare del för att hitta någonstans att äta frukost och det tog inte lång tid innan vi hittade ett litet fik. Vi satte oss ner vid ett bord efter att vi varit framme och beställt samt betalat. Nu satt vi vid ett bord på andra våningen med ett fönster som blickade ut över torget. 

"Va tänker du på?" 

Jag vände mig mot Dante som satt med blicken fast på mig och log mot honom.

"Jag tänker på att allt är så jävla bra just nu, i denna sekunden." 

"Det kan jag instämma på." 

Dante log mot mig och tog tag i min hand som vilade lätt på bordet. Servitören kom fram med en bricka med två paninis som hon ställde ner och önskade oss en god måltid och efter det börjades en efterlängtad frukost. 

Frukosten var extremt god men vi kunde inte spendera hela dagen på fiket så istället gick vi till en näraliggande park och slog oss ner på en bänk. Dem andra var påväg hit så vi tillsammans kunde gå tillbaka till hotellet för att packa in allt i bilarna och köra tillbaka till älskade Stockholm. 

Gillas av norinmoa, prinzaugustt och 3,587 andra

dantelindhe hittade en ängel 

Visa alla 289 kommentarer

norinmoa älskling 

anvandare alla förtjänar en Dante i sitt liv

prinzaugustt fint fint 

anvandare2 boyfriend goals

Bilen rullade iväg och vi var än en gång på väg hem till Stockholm. Vet inte hur ofta jag börjat åka långa bilsträckor nu men det är extremt ofta och många, men men. Bilresan tog inte så lång tid och trafiken var lätt hela vägen så vi var hemma efter ungefär en timme och bilen stannade precis utanför huset där både jag och Noel hoppade ut. Cornelia och Lova skulle komma hem till mig när som helst så jag sa hejdå till alla, kysste Dante och gick tillsammans med Noel in i trapphuset där vi på fjärde våningen skiljdes åt och Noel fortsatte upp till femte våningen. Jag packade upp det lilla jag haft med mig innan jag slog mig ner i soffan och pustade ut, det var ganska utmattande att åka fram och tillbaka hela tiden men jag fick spendera mycket tid med Dante så den temporära utmattningen var värt det. När det knackade på dörren flög jag upp och var framme vid dörren så snabbt som möjligt och öppnade. När jag öppnat möttes jag av en stor kram ifrån både Cornelia och Lova, det var ett bra tag sen det bara var vi tre. Cornelia kom in i hallen och höll upp en påse med thai mat som jag tog emot och flyttade till köket där jag ställde ner den på bordet innan jag började plocka fram tallrikar, bestick och glas. Vi slog oss ner vid bordet och började ta för oss.

"Hur var Uppsala?" 

"Bra, inte så olikt alla andra Sveriges städer. Hur är det med dig och Frida?" 

Sa jag samtidigt som jag med ett höjt ögonbryn tittade på Lova som flinade.

"Det är bara bra, så bra som det kan bli." 

"Och jag vet ju att det är bra mellan dig och Valter så jag behöver inte ens fråga." 

Sa jag till Cornelia som bara skrattade innan hon snabbt växlade med blicken mellan mig och Lova.

"Är det inte fantastiskt? I början av året var vi tre så himla missnöjda med allt efter studenten. Allt gick fel för oss alla och se nu, nio månader senare, så sitter vi här. Alla tre är glada och i varsitt fantastiskt förhållande. Moa, du har fått jobb på en stor tidning, Lova och jag studerar för att bli läkare. Herregud. Det känns nästan overkligt." 

När Cornelia satte det hela i ord kändes det faktiskt lite overkligt. I början av året var vi tre verkligen missnöjda med hur vi valt att återuppta det vanliga livet efter studenten, ingen av oss var beredda på hur mycket som faktiskt ändrades efter studenten. Ingen fick tag på ett jobb, Lova och Cornelia fick ta intagningsprovet tre gånger innan dem kom in på högskolan och jag fick skicka ut mitt CV till allt och alla i hela Stockholm innan någon nappade. Sist av allt, vi var alla glada i varsitt förhållande. Lova har Frida, Cornelia har Valter och jag har Dante. Jag kan inte önska mig något mer än det jag och mina bästa vänner har just nu. 

"Vi klarade oss."

"Det gjorde vi ta mig fan!" 

"Vi tre för alltid." 

Vi skrattade i kör innan vi höjde glasen och skålade. Skålade för att allt är bra.

Del 46: Check! Nu närmar vi oss slutet. Tack för alla som läser och röstar. Ni är bäst! Ses i nästa del.

MVH A