11 juli 2018. Klockan 11:30
Dantes alarm väckte oss båda. Ingen av oss ville lämna sängen, den kändes så trygg nu. Dante vände sig åt sidan och kollade på mig. Jag mötte hans blick och log mot honom medan han tog bort en hårslinga som låg för mitt ansikte. Jag var så kär i honom att jag inte ens kunde förmå mig själv att tänka på något annat. Varje dag som gick uppkom det något som stärkte vår relation och jag har aldrig känt mig såhär säker med en annan människa förut.
"Godmorgon."
Hans morgonröst var lika vacker som alltid. Han hasade sig lite närmre mig och jag la huvudet på hans bröstkorg.
"Godmorgon."
Han började dra sina fingrar genom mitt hår och allt jag gjorde var att njuta över att få ligga här, bredvid personen jag älskar. Jag kollade upp på han och han log, han blundade men han kände av min blick på honom. Jag vände mig lite så jag la armen över hans bröstkorg och började rita cirklar med mitt finger på hans mage. Vi låg där ett par minuter innan Dantes mobil ringde, det var Ludwig som bad Dante ta sig ner till lobbyn så killarna kunde prata om hur dagen skulle se ut, när dem skulle åka och vilka som åker i vilken bil, stor planering förstår ni. Dante la på och suckade, han kollade på mig igen innan jag flyttade undan mig så han kunde gå ur sängen. Jag jag kollade på honom hela tiden, varje steg han tog. När han väl lämnat rummet började jag leta efter min mobil innan jag kom på att jag lämnade den i Nellys rum. Jag tog mig motvilligt upp ur sängen, slängde på mig en tröja och ett par byxor innan jag gick mot Nellys rum. Hon öppnade direkt och hade redan min mobil i handen.
"Du, Moa."
"Ja?"
"Max SMSa dig inatt. Du borde läsa det."
"Har du läst?"
"Ja, förlåt men jag ville bara se till hur allvarligt det var."
"Eh, det är okej. Får jag komma in?"
Nelly flyttade på sig och jag gick in och satte mig på kanten av sängen innan jag gick in på meddelanden för att läsa SMSet.
Max 03:25
Moa, jag vet inte hur jag ska säga det här men jag saknar dig så det gör ont. Jag ångrar all den smärta jag gett dig och hoppas att du kan förstå hur ledsen jag är över hur saker gick till. Du vet själv att ingen annan någonsin kommer toppa det vi hade, det var du och jag mot världen. Jag tänker på dig hela tiden.
Moa 12:32
Det må ha varit du och jag mot världen. Men då var då och nu är nu. Jag bryr mig inte om dina känslor, inte alls. Låt mig vara ifred jag är glad där jag är nu. Jag har hittat någon som toppar dig med 100% och det är ta mig fan dags att du göra detsamma.
Max 12:35
Hur fan ska jag kunna gå vidare när jag inte kan få ett riktigt avslut?
Moa 12:37
Ditt avslut kom första gången du slog mig, Max. Tro inte att vi båda var skyldiga i att vår relation tog slut, det ligger på dig.
Jag suckade innan jag slängde mobilen till andra sidan sängen. Nelly tittade på mig med en ledsam min.
"Är du okej?"
"Nej, fast ja. Jag vet inte, jag fick pratat ut med Dante i natt och det kändes jättebra men så fort Max dyker upp är det som om allt försvinner igen."
"Blocka honom då."
"Jag har gjort det, men han hittar nya sätt att kontakta mig på, skaffar nya nummer hela tiden."
"Fan, hur obehaglig får man vara?"
"Borde jag säga till Dante att han skrivit?"
"Gör som du vill men om jag var du hade jag gjort det, inga mer hemligheter."
Nelly log mot mig och försvann in till badrummet igen. Jag letade fram mobilen mellan kuddarna och började gå mot dörren igen. Jag sa hejdå till Nelly och tog mig ner till lobbyn där jag såg killarna direkt.
"Dante, kan vi snacka?"
Dante kollade på mig frågandes, sa något till killarna jag inte hörde, innan han började gå mot mig.
"Vad har hänt?"
Jag svarade inte utan tog upp mobilen och höll uppe konversationen mot honom. Han tog tag i min mobil och började läsa. Han hade en osäker min under tiden han läste, han läste SMSet flera gånger innan han vände tillbaka mobilen mot mig och jag tog tag i den.
"Toppar jag honom med 100%?"
"Är det allt du fick från det?"
Dante flinade åt mig och jag log mot honom.
"Tycker det lät lite snålt, bara 100?"
"Nja, nu börjar det gå ner mot 99."
Sa jag sarkastiskt och skrattade vilket Dante också gjorde, han gav mig en lätt puss i pannan, tog tag i min hand och gick tillbaka till killarna. Vi satt och pratade en stund innan jag gick upp till rummet för att hämta min och Dantes väska, dem skulle snart åka ner till Malmö. När jag kom tillbaka tog Dante lätt tag i väskan.
"Vi ska åka nu."
Jag log lite ledsamt mot Dante, fem dagar borta från varandra är ingenting men ändå sved det lite vid tanken om att inte sova brevid honom.
"Fem dagar, det klarar vi."
Jag la mina armar runt honom och sträckte mig upp så våra läppar möttes. Vi gick ner till garaget där båda bilarna stod. En skulle åka raka vägen till Malmö och den skulle Dante, Noel och Axel ta och den andra bilen skulle släppa av mig och Nelly på stationen för vi skulle ta tåget upp till Stockholm. Vi satte oss i bilen och började köra. I framsätet satt Ludwig och Valter och där bak satt jag, Nelly och Carmelo. Det tog cirka femton minuter att ta sig till stationen och väl där släpptes vi av och började gå mot rätt spår.
"Vad sa Dante, om SMSet?"
"Ingenting, det är ingen stor grej ju, bara ett SMS från en orelevant person."
"Låt ingenting påverka dig bara, jag ser på er hur bra ni mår i varandras omgivning, förstör inte det."
Jag tänkte tillbaka på gårdagen, när jag och Nelly satt på bänken och hon nämnde att Dante förtjänade någon han kunde förlita sig på. Det var ofta hon sa lite skeva saker, som jag inte riktigt kunde klura ut vad hon menade med.
"Vad menar du?"
"Med vadå?"
"Igår sa du att han behöver någon att förlita sig på och du nämner ofta att saker skulle kunna förstöra för oss. Som om vår relation är skör."
Jag kollade mot Nelly som såg fundersam ut. Det tog ett tag innan hon svarade.
"Förlåt, när du säger det så låter det verkligen som om jag går och väntar på att något ska hända. Det är bara det att han är lite trasig, med allt som har hänt med honom. Det är ofta jag hör Ludwigs mobil ringa mitt på natten och han åker iväg för att hämta Dante, för att han inte mår bra."
"Mår han verkligen så dåligt?"
"Ja, det gör han det har han gjort ett bra tag. Ibland mår han jättebra och då känns det som om ingenting skulle få han på dåligt humör men det vänder så fort för honom."
"Fan, han sa inte att det var så dåligt."
"Jag tror inte han skulle kunna erkänna det, han snackar knappt om det med Ludwig. Han vill inte verka svag. Ludwig är den enda som vet om hur dåligt det är, förutom jag... Och du nudå men du förtjänar att veta."
"På vilket sätt märker man att han är dålig då?"
"Han dricker. Han är inte den sorten som dricker mycket men när han är i en dipp, då är han det. Då vill han inte hem till sig själv, så då ringer han Ludwig. Jag har bara sett han en gång, när Ludwigs mobil ringer på nätterna vet jag varför så jag lämnar aldrig mitt rum då men en gång hörde jag inte men jag vaknade och gick upp för ett glas vatten. När jag skulle gå tillbaka till mitt rum kom Ludwig in med Dante och."
"Och vadå?"
"Jag har aldrig sett någon så förstörd. Det är verkligen hemskt för man ser på honom, all den smärta han känt blir synlig."
Det brast i mig när Nelly pratade om Dantes problem. Efter det här var det sista jag ville att lämna Dante men han litade på Ludwig så han kunde inte veta att jag vet. Jag ska inte försämra det. Jag försökte intala mig själv att det var okej, nu var det under kontroll. Han var med sina bästa vänner på turné och gjorde det han älskade mest i hela världen, vad kan gå fel?
Del 24: Ännu en lite kortare del. Tror ni något kommer hända med Dante medan Moa är i Stockholm?
MVH A