10 juli 2018. Klockan 08:53
Jag vaknade av att Dante's mobil ringde. Han svarade i mobilen och lät måttligt irriterad. När han la på var han tyst.
"Vem var det?"
"Ludde."
"Vad ville han?"
"Dem ska käka frukost."
"Borde inte vi gå med?"
"Fem minuter till."
Jag satte mig upp i sängen och gick till badrummet medan Dante vilade ett par minuter till. Jag tvättade ansiktet för att vakna upp lite och tog på mig ett par byxor. Jag satte mig på kanten av sängen och smekte Dante på benet för att han skulle reagera. Han vände sig om och tittade på mig.
"Klockan är inte ens nio."
"Synd om dig, upp och hoppa nu."
Dante suckade innan han också ställde sig upp och tog på sig lite mer kläder innan vi begav oss ner till lobbyn för att gå till frukosten. Alla andra satt redan vid bordet när vi kom dit och satte oss på kanten. Efter frukosten gick vi tillbaka till rummet, Dante borstade tänderna och tog med sig några saker innan killarna åkte till Liseberg för soundcheck. Jag gjorde mig iordning och ringde upp Nelly. Efter ett par minuter knackade det på dörren och Nelly kom in, hon hade redan fixat sig. Vi skulle spendera dagen på stan eftersom det var ganska rastlöst att bara sitta på hotellrummet. När jag äntligen gjort mig klar tog vi på oss skorna igen och jag slängde min väska över axeln och vi gick ner och ut från hotellet. Det var otroligt varmt idag och jag ångrade att jag tog på mig en jacka, det hade verkligen inte behövts. Nelly var smartare än mig då hon gjorde valet att lämna jackan på rummet. Vi gick ner mot avenyn och bort mot Domkyrkan.
"Ska vi gå förbi deras pop-up?"
Jag nickade åt Nelly och vi svängde in på en gata som kryllade av fans. Affären öppnade igår men det var fortfarande tillräckligt med folk så att kön började utanför själva butiken. Det var som om allas blickar vändes mot oss när vi ställde oss brevid kön men ingen sa något. Jag kollade frågandes på Nelly som tog upp mobilen och ringde någon.
"Men hur kommer vi dit då? Vad är koden?"
Nelly la på luren och tog tag i min arm och drog iväg mig så vi kom till en port, hon tryckte in en kod och öppnade dörren så vi kom runt på baksidan. Där ute stod Carmelo och flinade.
"Mycket folk?"
"Då skulle ni sett igår."
Carmelo gav oss varsin kram innan vi tre gick in till affären. Han frågade om vi kunde hjälpa till en stund så det kunde gå lite snabbare och vi som inte hade några andra planer sa såklart ja. Jag hängde av mig min väska och jacka på en stol och gick ut där alla var. Det var många som kollade på mig men jag försökte att undvika det, jag gjorde det Carmelo bad mig göra, hjälpa folk hitta rätt storlek och komma fram till kassan snabbt. Vi var nog där i två timmar innan vi tackade för oss och gick ut på gatan igen.
"Är du hungrig?"
"Ja, extremt."
Vi gick till närmsta restaurang och satte oss på uteserveringen. Vi fick varsin meny innan Nelly sa att hon skulle iväg till toaletten och jag satt själv i solen och njöt. Jag kollade mobilen för att se om någon skickat något SMS men det var det ingen som gjort.
"Hej, ursäkta."
Jag tittade upp från mobilen och såg att två tjejer i 16-års åldern stod framför mig med en liten påse i handen.
"Hej!"
Svarade jag och log mot dem båda. Dem såg väldigt trevliga ut och nervösa vilket jag inte riktigt förstod varför.
"Skulle du kunna göra oss en tjänst?"
Jag nickade åt dem och såg hur nervositeten försvann lite. Den ena tjejen sträckte fram påsen åt mig och jag tog emot den.
"Kan du ge den till Dante? Vi förstår om du inte vill men det skulle betyda så mycket för oss."
"Absolut, jag ser till att han får den när vi ses senare."
Tjejerna gav mig ett leende som utstrålade lycka och kollade på varandra.
"Tack så jätte mycket, Moa! Du får ha en bra dag."
"Detsamma!"
Jag kollade lite snabbt i påsen och såg att det låg rosor av plast där, två papperslappar och ett par till grejer. Jag ställde ner den brevid min väska och Nelly återvände till bordet.
"Vad är det?"
"Det var två tjejer som kom fram och bad mig ge den till Dante."
"Jasså, ser jag typ läskig ut? Det kommer aldrig fram folk till mig som frågar om jag kan ta emot något."
Nelly såg lite sarkastiskt ledsen ut innan hon började skratta. Vi beställde vår mat och åt upp den innan vi började gå tillbaka till hotellet. Klockan var runt fyra nu och vi ville slappna av lite inför kvällen. Jag gick fram till hotellrummet men kom på att jag glömde nyckeln in, jag knackade ett par gånger för att kolla om Dante var där men ingen öppnade. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett SMS.
Moa 16:16
Hallå, glömde nyckel till rummet, när är ni tillbaka?
Dante 16:18
Vi parkerar nu, är där om 2
Jag lutade mig mot väggen och väntade på Dante, efter en stund öppnades hissen och han tillsammans med Noel klev ut.
"Inte lätt när det är svårt."
Dante flinade åt mig och låste upp dörren så vi kunde gå in. Han la sig direkt ner på sängen och pustade ut. Han såg redan trött ut så han förtjänade lite vila inför ikväll. Samtidigt som jag ställde ner min väska på golvet kom jag ihåg påsen jag fick utav tjejerna.
"Dante."
Han öppnade ögonen och vände huvudet åt mig.
"This is for you."
"Har du köpt något? På- Maxi?"
"Nej, två tjejer gav den till mig på stan förut. Don't judge a book by it's cover."
Han skrattade och satte sig upp och tog emot påsen. Han tog upp innehållet och la det på sängen och granskade allt. Han la ut blommorna av plast, en chokladask och två papperslapper som han vek upp och läste. Han log medan hans ögon varsamt tog sig igenom papprena.
Gillas av norinmoa, axeljiggy och 6,832 andra
dantelindhe tack för blommorna och chokladen, vi ses ikväll göteborg
Visa alla 832 kommentarer
norinmoa chokladen uppskattades
anvandare @/anvandare2 OMG DET ÄR IFRÅN VÅR PÅSE 😭
anvandare2 omG MOA! Tack så mycket för att du gav han den 😭💖
Tiden rullade på och helt plötsligt satt vi alla i två bilar påväg mot Liseberg. Man märkte att killarna var lite nervösa men det skulle dem inte erkänna. Dante satt och skakade med benet, som han brukar när han är nervös, jag satte min vänstra hand på hans knä och lutade huvudet på hans axel. Det tog knappt fem minuter att ta sig dit, vi svängde in på området och en stor grind öppnades för bilen. När vi parkerat gick killarna iväg med ett par personer klädda i svarta tröjor med vit text på baksidan "CREW", jag och Nelly gick lite längre bak tillsammans med Carmelo. Vi kom in till ett rum, snarare ett kök, där vi spenderade resten av tiden. Killarna kom och gick hela tiden men jag och Nelly hade slagit oss ner i varsin fåtölj.
"Ska vi gå ut en stund? Det är lite tråkigt att bara sitta här."
Jag nickade som svar och ställde mig upp. Vi tog oss ut till själva Lisberg och det enda jag kunde tänka på var: fan vad mycket folk. Det var två köer in som separerades från själva scenen med hjälp av staket. Dem som inte ställt sig i kön än var runt och åkte alla attraktioner. Jag och Nelly orkade inte åka något men vi tog en glass och satte oss på en bänk vid Gasten.
"Så, hur är det mellan dig och Dante?"
"Det är bra, vadå då?"
"Nej, jag vet bara att ni hade den månaden då ni inte snackade alls."
"Sa Dante det?"
"Ludwig."
"Alltså, vi hade ett litet bråk, eller man kanske inte ska kalla det litet eftersom vi inte pratade på en månad men det var ett onödigt bråk. Vi har lagt det bakom oss nu, allt är okej."
"Oj, det är ju bra att ni löste det iallafall. Han förtjänar att ha någon som han kan förlita sig på."
Jag kollade frågandes på Nelly. Vad menade hon med det? Vadå någon att förlita sig på? Jag skulle precis fråga vad hon menade men jag avbröts av att Nelly's mobil ringde.
"Okej, vi kommer."
Nelly ställde sig upp och slängde den tomma bägaren i papperskorgen brevid sig.
"Dem sa bara att vi skulle komma tillbaka."
Hon ryckte på axlarna innan jag ställde mig upp och vi gick tillbaka. Där mötte vi minst sagt ett par irriterade killar. Noel satt och skratta i ett hörn, Dante skrek på någon om hur dåligt det var, Ludwig gick iväg och Axel stod lutandes mot diskbänken och synade alla i rummet. Jag gick mot Noel.
"Vad har hänt?"
"Vi kan inte soundchecka."
"Men, det gjorde ni ju imorse?"
"Nej, allt var inte färdigt då så vi fixade andra saker så skulle vi komma tillbaka lite tidigare."
"Varför kan ni inte soundchecka nu då?"
"För att alla fans är för nära scenen, vi kan inte soundchecka på scenen då för då kör vi ju hela upplägget en extra gång."
Noel vände blicken från mig och kollade på Dante som höll på att koka upp.
"Dante, lugna dig."
Axel la ena handen på Dante's axel men Dante ryckte bara till och fortsatte skrika på vakten, eller vem det nu var, som stod mitt emot honom. Han suckade högt och vände sig om. När han såg mig stannade han upp och backade undan. Han hoppade upp och satte sig på diskbänken och personen han skrek åt gick sin väg. Jag gick fram emot Dante och la mina händer på hans kinder och tittade på honom. Han pustade ut innan han lutade sig fram och la huvudet på min axel. Jag drog händerna lätt genom hans hår och såg till att han lugnade ner sig. Efter ett tag återvände Ludwig tillsammans med en ansvarig för konserten som hade ett alternativ till hur dem skulle soundchecka. Killarna följde med henne och jag och Nelly slog oss ner i fåtöljerna där vi satt tidigare. En timme gick innan alla återvände och det var dags för killarna att ta sig till scenen och göra sig iordning för att börja. Jag och Nelly fick stå vid sidan av scenen tillsammans med Carmelo. Dem öppnade med Mandy Moore och publiken blev vild. Det lugna publikhavet som vi såg för fem minuter sedan förvandlades till en hel kör som sjöng tillbaka alla orden. Det var verkligen en magisk upplevelse, speciellt när man fick se det från deras perspektiv. Jag och Nelly stod vid scenen och sjöng med medan kameramän gick runt och filmade.
"Nästa låt är speciell, för alla oss på scenen och förhoppningsvis för alla er där ute. För mig är den något extra, något mer än speciellt, är ni redo?"
Dante kollade på mig innan han vände tillbaka sig ut mot publiken och musiken till Redo började spelas. Jag kände hur hela jag fylldes av mer och mer värme. Ludwig påbörjade refrängen medan Dante tog en klunk ur vattenflaskan han höll i handen.
"Ey, där står min mening med livet, hon dansar och sjunger om kärlek."
Nelly gav mig en lätt knuff i sidan och flinade mot mig. Jag bara stod och log, jag kände bara kärlek med Dante, mot Dante och för Dante.
"Du gav bort ditt hjärta en gång men du tappade bort det."
Samtidigt som han sjöng gick han från ena sidan av scenen mot mig och pekade på mig. Han nickade lät som om han ville se mig sjunga tillbaka orden till honom.
"Men ikväll har jag fått det."
Jag sa det tydligt och högt nog så han skulle höra. Han började rodna och log mot mig innan Ludwig kom och drog iväg honom. När konserten gått mot sitt slut gick jag och Nelly ner till köket där vi var innan och satte oss i fåtöljerna medan vi väntade på att killarna skulle komma dit. Det tog en stund men efter ett tag kom fyra nöjda killar in genom dörren och man hörde på lång väg att dem hade haft kul.
"Vill ni till hotellet eller ska vi dra någonstans?"
"Jag måste ta slut på energin innan jag kan ta mig till hotellet igen."
"Ska ni med?"
Noel kollade på mig och Nelly som bytte blickar med varandra.
"Jag står över."
Svarade jag och Nelly nickade som att hon höll med. Dante gick fram till mig och la handen på min axel.
"Är du säker?"
Jag nickade igen. Dante kollade tvekande på dem andra killarna innan han tittade ner på mig igen.
"Du behöver inte stanna uppe och vänta på mig."
Killarna packade ihop innan vi sa hejdå och dem tog en bil någonstans medan jag och Nelly fick skjuts tillbaka till hotellet. Vi beslutade oss för att gå till hennes rum då Dante tog nyckeln till vårt rum så han kunde komma in när dem kom tillbaka. Vi la oss på sängen nästan direkt och börjsde slötitta på en film och halv sov. Jag scrollade igenom Instagram lite när en SMS notis kom upp på skärmen och jag klickade på den.
Ludwig 01:32
Är Dante tillbaka på hotellet?
Moa 01:35
Vet ej, är ej på vårt rum kan gå och kolla
Jag la ifrån mig mobilen på nattduksbordet och ställde mig upp.
"Vart ska du?"
"Kolla om Dante är tillbaka."
Jag stängde dörren bakom mig och gick dem få stegen till rum nummer 89, jag knackade, inget svar. Jag väntade ett tag innan jag knackade igen. Denna gången öppnades dörren av Dante och han såg så långt ifrån glad ut som möjligt. Jag kunde se att han gråtit.
"Dante."
Del 22: Check! Vad tror ni hänt med Dante? Vi ses i nästa del.
MVH A