Mitt grepp om kragen på hennes skinnjacka är hårt mellan mina fingrar – som om hon skulle försvinna ifall jag släppte taget; ifall jag lättade yttepyttelite på greppet. Som om detta vore en dröm och hon är det jag måste hålla fast vid för att inte vakna. För att inte sömnen ska skingras.
Men det är ingen dröm. Och när min hjärna har insett det och till slut, på riktigt, har registrerat vad jag faktiskt har gjort; så är det för sent för att dra ifrån. För att få det ogjort.
Jag kysser henne, och hennes läppar känns varma mot mina. Varma och alldeles mjuka.
Kim står stilla först. Rör sig inte. Det bränner till i bröstet på mig när jag inser det uppenbara: Hon vill inte. Hon gillar mig inte. Jag är utskämd. För resten av livet.
Men när jag generat och aningen skamset börjar dra ifrån, hörs en hög duns i marken intill oss, och sekunden efter känner jag hennes händer emot min svank och nacke, när hon tydligt drar mig tillbaka. När hon drar mig ännu närmre sig.
Jag flämtar till när mina läppar återigen kraschar emot hennes. Och den här gången är kyssen djupare. Hennes hand intill min svank letar sig in innanför min jacka. Fingrar på tyget till min tröja. Söker sig in under den, rör sig smekande över min hud.
Jag hettar. Jag brinner. Jag fullkomligt exploderar inuti.
Hennes mun mot min. Min mun mot hennes.
Efter vad som känns som en alldeles för kort stund senare, drar vi slutligen läpparna ifrån varandra. Kim fäster en hårslinga bakom mitt öra och placerar sin panna mot min.
"Det tog ett jävla tag för dig att göra det där", säger hon andfått och ler snett, så att det pirrar till alldeles hysteriskt i maggropen på mig. Hjärtat bultar kraftigt innanför revbenen och mina kinder hettar när jag ler blygt tillbaka mot henne.
"Mm", mumlar jag och biter mig själv i läppen. Min hand ligger kvar mot hennes bröstkorg och fingrar på skinnjackans krage, där hon avslappnat står lutad med ryggen mot crossmopeden. De rödmålade läpparna något mer ojämna i kanterna än innan.
En ljudlig vissling hörs plötsligt och bryter den lilla bubblan vi befinner oss i. När jag vrider på huvudet upptäcker jag att det är ett gäng killar som står vid sina mopeder, några meter ifrån oss och flinar stort. De har förstås bevittnat hela min och Kims hångelsession och verkar inte vara särskilt dystra över det heller.
"Pornhub nästa!" ropar en av dem gillandes.
Jag rodnar ytterligare och halsen är torr när jag sväljer.
"Bry dig inte om dem", viskar Kim och fattar tag om min fria hand. "De är bara avundsjuka." Hon ser på mig med ett sådant lugn att det smittar av sig. Jag blir alldeles varm.
"Jag ska på innebandyträning", säger hon till slut. "Vill du att jag ska skjutsa hem dig på vägen?"
Jag nickar. Att åka med Kim på moppen är inget jag tackar nej till.
Vi släpper taget om varandra och hon böjer sig ner för att ta upp hjälmen som ligger nedanför på marken. Den hon släppte när hon kysste mig, inser jag nu.
"Är den sönder?" frågar jag försiktigt.
"Nejdå", svarar Kim och polerar visiret lite med skinnjackans ärm. "Lite repor dör den inte av." Hon räcker över den till mig. "Inte för att den har ett liv och kommer att dö, men du fattar."
Jag skrattar och tar emot hjälmen. Drar den över huvudet och låter Kim hjälpa mig med spännet.
Hon slänger benet över mopeden och jag efterföljer hennes rörelser. Sluter mina armar kring hennes midja. Känner hur det pirrar inuti av närheten.
"Ska du inte ha någon hjälm?" frågar jag när jag ser in i hennes vitblonda hårsvall och jag märker att hon inte har någon på sig.
"Hade bara en hjälm med idag. Från och med imorgon tar jag alltid med två."
Jag ler bakom visiret. Menar hon att den andra alltid kommer vara reserverad åt mig? Jag hoppas det.
<><><><><><><><>
"Okej Bill, ut med det."
Jag ser upp ifrån min orörda tallrik och möter Wincents blick.
"Vadå?" frågar jag.
Wincent suckar ljudligt. "Spela inte oskyldig", säger han. "Jag ser ju att nåt har hänt. Du har haft ett läskigt leende på läpparna hela eftermiddagen och just nu sitter du och rodnar okontrollerat åt köttfärslimpan."
Jag för genast händerna mot mina kinder, som mycket riktigt är heta – om än hetare nu, och blänger på min storebror.
"Gör jag ju inte!"
Wincent ser skeptiskt på mig.
"Jag gör inte det!" säger jag högt igen.
"Okej, chilla!" utbrister Wincent och håller upp händerna framför sig. "Felbedömning av mig." Men han ser inte ut att mena ett enda ord av vad han säger.
Jag spänner käkarna och Wincent lägger sina armar i kors – och sedan börjar vi stirra ilsket på varandra över köksbordet. Moget, jag vet.
Ett pling från min mobil, som ligger precis intill min tallrik, får oss båda att bryta ögonkontakten.
Månis – 18:23
Ring mig.
Wincent sträcker sig över bordet efter min telefon och jag kastar mig efter den så fort jag förmår, men den befinner sig redan mellan hans fingrar. Hans ansikte bleknar när han läser notisen – både i realisation och konfusion på samma gång.
"Måns???" spottar han och ser frågande på mig. "Varför vill Måns att du ska ringa honom?"
"Det är inget sto-"
"Du gillar honom! Och nu messar ni bakom min rygg!"
Jag ser trött på Wincent och himlar med ögonen.
"Hör du på riktigt vad du säger just nu?" frågar jag.
"Ni gick iväg ensamma igår", kontrar Wincent.
"För att prata. Inte hångla. Bull, han har en pojkvän. Och jag ha-" Jag tystnar, när jag inser vad jag är på väg att avslöja.
"HAR DU OCKSÅ EN POJKVÄN!?" utropar både Wincent och pappa – som fram tills nu suttit helt tyst vid matbordet. Nu står båda två upp och utväxlar något som liknar panikartade blickar.
Jag rodnar och harklar mig.
"Nej, jag har ingen pojkvän", säger jag sanningsenligt.
"Men-" börjar Wincent.
"Du vet inte ens vad det var jag skulle säga", avbryter jag och ställer mig upp med armarna i kors. Ser på pappa. "Tack för maten, men jag är inte hungrig just nu."
Med det sagt tar jag min mobil från Wincents hand, lämnar köksbordet och studsar upp för trapporna mot mitt rum.
När jag har satt mig ovanpå sängens överkast slår jag numret till Måns.
"Alltså jag vet inte vad det är för fel på min brorsa, men han tror att du och jag är på g eller något", säger jag innan Måns hinner säga hej. "Ditt 'ring mig'-sms hjälpte inte direkt."
Måns gapskrattar. "Han bryr sig bara om dig."
"Jag vet", säger jag med en tung suck. "Ville du något särskilt?"
"Ja, berätta allt. Även sexdetaljer."
"MÅNS!?"
"Jag menar det. ALLT."
Jag biter mig själv i läppen och fnittrar till.
"Okej. Jag kysste henne. Vid hennes moped."
Måns visslar till i luren. "Damn girl!"
Jag skrattar.
"Och?" frågar Måns.
"Hon kysste mig tillbaka."
Måns ger ifrån sig ett tjut på andra sidan luren.
"Jag VISSTE det!"
"Det gjorde du inte alls", svarar jag, men fortsätter att le som en tönt.
"Ja ja, men jag kind of förutspådde det."
Jag fnyser till.
"Äsch, men tack för ditt stöd i alla fall."
"Du har alltid mitt stöd Bianca", säger han på andra sidan luren.
"Tack Måns. Du är bäst."
"Jag vet."
Jag himlar med ögonen och ska just svara när mobilen plingar till mot mitt öra. Jag drar ner den och biter mig själv i läppen när jag läser orden på displayen.
Kim – 18:52
Vad gör du? ♡
"Vad tyst du blev", ekar Måns röst från luren.
"Jag fick sms", får jag ur mig och pressar telefonen mot örat igen.
"Åh, låt mig gissa: från en viss Kim?"
"Mm."
"Då ska jag inte störa, men var försiktig när det gäller att skicka nakenbild-"
"Måns!?"
Det är tyst. Han har lagt på. Strax därpå får jag dock ett meddelande.
Månis – 18:56
Men seriöst. Man vet aldrig vart ens nudes kan hamna. Visa inte ansiktet bara.
Jag himlar med ögonen och går in på min och Kims konversation istället.
Jag – 18:57
Inget särskilt. Du då? ♡
Kim – 18:58
Jag tänker. ♡
Jag – 18:58
På vadå? ♡
Kim – 18:59
Dig. ♡
De tre bokstäverna är det enda som behövs för att min mage ska göra en loop.