Några steg närmare Stockholm.
Eller om man ska vara petig: några kilometer räls närmare Stockholm, för det är ju inte som att vi har gått något. Vi har bara suttit nersjunkna i två säten med huvudena lutade mot Kims kudde i någon timme eller två.
Fast för tillfället är det bara jag som lutar huvudet mot den, för Kim sitter inte kvar i sätet bredvid. Hon har gått för att kolla om man kan köpa en Cola eller något innan vi är framme.
Jag vrider på mitt huvud så att jag har kinden tryckt mot örngottet och drar lite diskret in doften. Kims doft. Jag blundar och ler för mig själv. Hur kan någon lukta så gott? Hon luktar liksom inte parfym eller så, nej, hon luktar Kim. Bara Kim.
Jag öppnar ögonen och vrider mig tillbaka, så att jag har bakhuvudet mot kudden igen. Undrar om ena kuddhalvan kommer lukta som jag nu? Hur luktar ens jag? Jag lyfter på ena armen och sätter handleden intill näsan.
Jag känner ingenting. Absolut ingenting.
Jag suckar och låter armen falla ner i mitt knä igen. Det verkar helt omöjligt att känna sin egen doft. Jag har hört att vi alla ska ha en alldeles egen nämligen och att våra personliga dofter omedvetet styr vilka vi attraheras av och trivs med, men jag vet inte.
Jag funderar på att fråga Kim om hon tycker att jag luktar gott, men så kommer jag på att jag med det skulle avslöja att jag suttit och luktat på hennes kudde, och det skulle vara ganska pinsamt.
Efter ytterligare någon minut kommer Kim tillbaka. Hon har två stycken pappersmuggar i händerna.
"De hade ingen Cola", säger hon när hon räcker mig den ena muggen och sätter sig i sätet bredvid mig igen. "Det fick bli kaffe istället. Det är okej va?"
Jag ler och nickar.
"Spelar roll om det är socker eller koffein, bara jag blir pigg", svarar jag. Kim skrattar och smuttar lite från sin mugg.
"Bra", säger hon. Hon fäller ner det lilla grå plastbordet från sätet framför sig och placerar sin mugg. Hon för händerna till det vitblonda håret och drar i hårsnodden för att släppa ut den slarvigt uppsatta knuten.
"Elin sms:ade", säger hon. "Min kusin alltså."
Jag nickar åt henne att fortsätta. Hon drar kammande fingrarna genom sitt nu aningen rufsiga hår, innan hon lutar sig mot kudden och vänder blicken åt mig. De gröna ögonen är om ens ännu grönare på såhär nära håll.
"Hon tycker att vi ska ha filmkväll ikväll. Jag ville kolla med dig först, du hade väl inte varit i Stockholm förut, så jag tänkte visa dig Gamla Stan och så."
"Vi hinner väl med både och?" frågar jag. Kim sänker blicken i några sekunder och tittar sedan upp mot mig igen.
"Jo, men jag tänkte om du ville-" Hon avbryter sig själv. "Äsch, vi hinner säkert det dagen efter konserten."
Kim drar fram telefonen ur fickan på sin skinnjacka för att skicka iväg ett svar till sin kusin.
Jag undrar vad det är hon vill ta med mig på, men av någon anledning frågar jag inte. Jag lär nog få reda på det.
<><><><><><><><>
Tåget anländer till centralstationen strax efter tio och Elin och hennes mamma möter upp oss på perrongen. Vi beger oss direkt hem till dem för att lämna vårt bagage, och för att byta om och piffa till oss lite ifrån resekläderna. Jag väljer ett par svarta byxor och en stickad röd tröja, och Kim tar på sig en grå tröja och blå jeans. Och så det röda läppstiftet förstås.
"Du vill inte testa?" frågar hon mig, när hon sitter och putar med de nymålade läpparna framför Elins spegel. "Det hade varit skitsnyggt ihop med din röda tröja."
"Nej tack", säger jag med ett leende och skakar på huvudet där jag sitter på Elins säng. "Starka färger på läpparna är inte riktigt min grej."
Kim vänder sig mot mig från spegeln och ler tillbaka.
"Okej."
Elin bor med sina föräldrar och sin lillasyster Maja, i en lägenhet på Riddarholmen, inte långt ifrån Gamla stan, så därför ger vi oss strax därpå ut på en liten sightseeing-promenad. Vi letar upp ett brunchcafé i närheten av Stortorget, där vi beställer lite pannkakor och smörgåsar. Cafét är urgulligt, inrett i retrostil, med rosaröda soffor och ljusblå stolar. Vi är dock inte ensamma om att vara sugna på brunch, för stället är helt fullpackat.
Jag sitter i knät på Kim, som sitter hoptryckt med Elin i den enda lediga soffan längst in i lokalen. Jag erbjöd mig att gå och leta efter en ledig stol, men Kim drog bara ner mig i sitt knä och det verkade lönlöst att argumentera.
"Det här stället är typ femstjärnigt, det är därför det är så mycket folk", säger Elin och tar en tugga av sin bagel med cream cheese-fyllning. Elin är lika gammal som mig, har mörkblont, långt hår och ett par pigga blåa ögon. När hon skrattar får hon en smilgrop i ena kinden. Och hon skrattar en hel del ska jag säga, men det är inte något dåligt, det känns tvärtom mycket bättre än ifall att hon skulle hatat på mig för att jag tar hennes kusin ifrån henne.
Fast jag har ju egentligen inte gjort så mycket, det är ju faktiskt Kim som velat ha med mig. Det faktumet påminner mig återigen om att jag sitter i hennes knä – stel som en pinne, for your information. Jag försöker att sitta avslappnat, men som alltid när jag sitter i någons knä (förutom i Wincents, för med honom breder jag ut mig som en jävla pråm) så försöker jag att dämpa vikten, vilket resulterar i den klassiska stela pinne-stilen.
Utan att gå obemärkt förbi också visar det sig, för Kim lägger sina händer på sidorna av mina lår.
"Spänn av lite", viskar hon i nacken på mig så att jag ryser långt ner på ryggen innanför tröjan och jag rodnar. Det pirrar olustigt i min hud av hennes beröring.
Elin verkar tack och lov inte märka något, åtminstone säger hon inget om saken, utan frågar bara enkelt vad jag förväntar mig av morgondagens konsert.
"Jag vet inte?" säger jag och försöker ignorera mina hettande kinder och mina brinnande lår. "Att få se Harry och Louis dela en kyss kanske."
Elins blåa ögon skiner upp.
"Åh gud ja!" utbrister hon exalterat och så högt att de andra vid vårt bord – som vi under omständigheterna av brist på sittplatser tvingats dela – ger henne ett aningen irriterat ögonkast.
"Ni är knäppa", säger Kim och skrattar till.
"Är vi inte alls!" försvarar jag snabbt.
"Precis", säger Elin. "Förresten ska du ju själv med imorgon Kimmy, och det skulle du ju aldrig om du inte innerst inne gillade dem!"
Kim fnyser till.
"Jag följer bara med för att Harry är het att se på", förklarar hon i en nonchalant ton. Både jag och Elin ser på varandra och drar drömmande på munnen vid tanken på Harry.
"Det är i och för sig sant", säger jag. "Han är het."
"Men jag tror ändå att du är en directioner i hemlighet", fyller Elin i med armarna i kors och jag hummar instämmande.
Kim lägger armarna omkring min kropp och kramar mjukt till.
"Sure, ni får tro vad ni vill."
Jag befarar att hennes kram, oturligt nog, får mig att rodna ännu värre än innan och jag bannar tyst mina kinder för det. Elin säger visserligen forfarande inte pip om saken, men det betyder ju inte att hon inte märkt av det...
_______________________
Måste meddela att jag bara har varit i Stockholm en enda gång i mitt liv (sadly!) och det som elvaåring, så ni får ha lite överseende vad gäller min koll på huvudstaden haha.
Men om ni till skillnad från mig har bra koll, har ni något tips på vad Kim vill ta med Bianca på? Om ni har något bättre än det jag själv tänkt så kanske jag använder mig av det :) (jag kan typ två ställen hehe)
Tusen kramisar!