Same Air

Kapitel 32

Tyler's perspektiv

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

- Jag... när jag inte kunde styra min kropp... Jag... Min kropp... Åt... Av Taylor... Jag stor tjöt vid det här laget.
Christian stelnade till, han höll om mig hårt.
Jag kollade upp mot honom, han grät.
- förlåt... snyftade jag fram.
- det är inte ditt fel..
- Hur kan det inte va det?!?? Jag---. Christian kysste mig, han kysser mig, HAN KYSSER MIG! Han gick långsamt ur kyssen.
- Jag gjorde samma sak med min mor... sa han och kollade bort.
- va...? Hur? Dom, du sa ju att de levde....?
- Min far mördade Elisabeth, min lilla syster, sen min mamma, jag var bara 14 år då, Elisabeth var bara fyra! Mina ögon blev svarta och jag kunde inte styra min kropp i flera år, jag mördade min far, blev en varg som jag inte kunde skifta tillbaka från... tills jag träffade dig, du räddade mig Tyler, jag har alltid älskat dig...
- Chri-Christian... Några tårar rullade ner från kinden men Christian torkade bort dem med sina tummar.
- Vart är Taylor... Du behöver inte följa med..
- Vid klippan, Taylor's och min klippa... Och jo jag tänker hänga med! Detta är mitt fel! Så jag måste ta mitt ansvar... sa jag bestämt, försökte att verkligen inte gråta, måste visa mig stark! Inte bli en lip-sill.
- Det är okej att gråta.. Din pojkvän har dött... det är inte ditt fel att din inre varulv tog över....
Jag kollade på Christian.
- Tack.. Jag vet vart han ska begravas..

Julen ska vara rolig, underbara, inget sorligt.. Helvetets Jul är vad det är!

{~~~~~~~~~~~~~~~~~~~}

Vi stod framför graven, en riktigt fin gravsten stod bakom hans grav, han låg i en grav gjord av Sten, en son som syns ovanför marken. Hoppas han tycker om hans gravplats, jag skulle tycka om det, eftersom det är lyckans klippa, våran klippa..
Jag la röda rosor på gravstenen, tände tre ljus var av alla var doft ljus.
Christian la sin hand på min axel.
- Taylor skulle vilja att du var lycklig... kom ihåg det.
Jag börja snyfta, tillslut grät jag.
- Hur kan jag vara lycklig utan honom i mitt liv!?
- Släpp in lyckan så kommer allt bli bra.
- Hur....
Taylor satte sig på huk framför mig.
- Kolla på mig. han tog sin hand under min haka och fick mig att kolla på honom. Du kommer klara detta, för du har hundratals människor som bryr sig om dig, som älskar dig, som stöttar dig.
Jag kunde inte hjälpa det, jag log och kramade om Christian hårt.
- Du får inte lämna mig! Grät jag fram mot hans axel.
- Bara om du inte lämnar mig.