KAPITEL 23

208 6 4
                                    

Tom perspektiv

D/n smyger iväg senare för att sova in på sitt eget rum när de sista gästerna från festen börjar dra sig tillbaka också. Jag försöker komma till ro för att sova men har svårt att släppa tankarna. Det virvlar i huvudet som en tornado och jag bara lyckas inte komma till ro. Irriterat sätter jag mig upp i sängen och slänger av mig täcket som om jag försöker ta ut min irritation på täcket. Dock hjälper det inte alls utan jag förblir lika irriterad som innan. Jag fingrar lite på min armbandsklocka som ligger på nattduksbordet. Mina tankar pendlar fram och tillbaka, men de stannar alltid hos D/n. Hennes leende, hennes läppar, hennes skratt och hennes ögon. Jag biter mig hårt i underläppen. Fan nu kommer jag definitivt inte kunna somna om suckar jag inombords. Jag himlar med ögonen och försöker sortera ut mina tankar. Min blick landar till slut på nattduksbordet med klockan tickandes på. 01.46. Undra om hon är vaken? Om hon är vaken, vad tänker hon på då? Utan att jag själv uppfattar det svävar mina tankar iväg. Tänker på den tid jag och D/n har känt varandra. Hur vi mötes för första gången under inspelningen av Infinity War. För nästa vecka börjar inspelningen av uppföljaren. Det är en hel del som ska hinnas med då teamet redan satt en deadline på ett år framåt. Hur ska vi hinna? en suck slipper ur mina läppar. Men ingen tyngd suck utan nöjd suck. För jag hoppas, hoppas så grovt att denna filminspelningen blir lika lyckad som förra. Men jag vet att om vi ska lyckas måste vi alla jobba hårdare och effektivare än någonsin! Detta blir min tredje Avengers film och D/n's andra. Men jag känner på mig att vi kommer lyckas. Lyckas toppa ribban med måttlig marginal. Än har varken jag eller D/n fått manuset men vi bör få det snart hoppas jag. Även om det inte kommer vara mycket till manus då säkert halva kommer vara utsuddat. Ett flin växer fram över mina läppar. Att jag aldrig kan hålla tyst. Det får minnena att sväva iväg till press touren. Där jag hade både D/n och Benedict som skulle se till att jag inte för sa mig eller avslöjade för mycket. Omedvetet lägger jag mig ner i sängen igen på rygg och det tar inte lång tid innan ögonlocken blir tyngre och tyngre..

Mitt perspektiv

Dagen därefter vaknar jag upp med huvudvärk och spänningar i hela kroppen. Jag behöver minst en halvtimme för att sträcka ut varje muskel och led i hela kroppen innan jag kravlar mig upp ur den tilltalande sängen. En gäspning slipper ur mig och jag sträcker på mig igen. Byter hastigt om och borstar tänderna. När jag borstar ur mitt hår framför spegeln reflekteras min blinkande mobil i bakgrunden. Förundrad lägger jag ifrån mig borsten och låser upp mobilen. Jag kommer direkt fram till mitt senaste inlägg på instagram. Det är ett bildspel från gårdagen som jag la upp väldigt sent igår kväll. Första bilden är jag från premiären, andra är hela castet från premiären, tredje är jag, Lizzie och Scarlett från premiären och sedan följer två bilder från festen. Den ena är en gruppbild med mig, Pom, Scarlett, Lizzie, Jacob, Haz och Chris P. Min blick fångas direkt av Tom's gigantiska genuint leende på gruppbilden. Jag scrollar ner lite för att läsa kommentarerna. "Amazing!" "You look wonderful!" "So excited to watch the movie!!" och massor av liknande kommentarer. Scarlett har kommenterat "Yesterday was crazy! LY." och Tom's kommentar lyder "Welcome to the Avengers". Själv kommenterade jag över min tacksamhet över att ens få delta i detta otroliga team av filmskapare!

Exakt när jag ska stänga av mobilen ploppar en notis upp. "Meddelande från Tom <3 Holland". I samma stund den kommer upp klickar jag på den och möts av Tom's senaste meddelande "can't sleep, all I think about is you :(", skickat sent igår kväll. Jag lyser upp i ett leende och skickar snabbt ett hjärta innan jag tågar ut genom dörren till korridoren vidare till hans rum. Först knackar jag lätt, sedan lite hårdare när han inte öppnar och då hör jag någonting mummel på andra sidan dörren.

-"coming, hold on!" ropar en yrvaken röst på andra sidan.

Jag fnissar för mig själv och väntar tålmodigt tills jag hör hur låset vrids om och dörren åker upp lite på glänt

En vilsen själWhere stories live. Discover now