En vilsen själ

KAPITEL 5

Mitt perspektiv
Väl tillbaka i min trailer duschar jag och gör mig iordning efter löpturen. Vattnar min fina tulpan blomma som jag ställt i köksfönstret. Jag undersöker blomman noga där den står medan jag äter min frukost/lunch. När jag vaknade var jag inte hungrig så jag tog en löptur istället men nu var klockan redo för lunch och jag var vrålhungrig. Musklerna var fortfarande skakiga efter den hårda språngmarschen. Men annars kände jag mig pigg och alert. Under nattens mörka timmar hade jag fått den bästa sömn på länge. Jag tror aldrig jag sovit så djupt och skönt på riktigt länge. I början var jag rädd för att jag skulle ha svårt att somna men det verkar inte vara några problem med det, vilket är skönt för jag kommer behöva all sömn jag kan få. I lugn och ro fortsätter jag äta min rödbetssallad med står tuggor. Sedan loggar jag in på Instagram och scrollar igenom kommentarer och DMs. Mestadels bara härliga ord av folk som säger att jag är deras idol och livsglädje, att de älskar mig och vill att jag ska få leva lyckligt i alla mina dagar. Det värmer otroligt mycket och jag försöker svara på allt jag får men det är svårt. Det är många som skriver och jag hinner bara svara på en handfull av alla meddelanden och kommentarer. Inte allt för sällan rycker du upp mer kritiska och hatiska kommentarer. De kommentarer och meddelanden som lutar mer åt det hatiska vågbladet blockerar jag användarna. Kritik kan jag ta men inte har. Det finns ingen anledning för mig att inte blocka dem, vissa anser det som “dålig stil” av mig men andra förstår mig. Min Instagram ska vara mitt liv hur jag vill visa det. Inte hatiska kommentarer om att jag är en hora och borde dö. Det knyter sig i magen bara va att tänka på allt jag bli kallad så jag ger upp att svara på kommentar och bestämmer mig för att spela in en liten hälsning. Jag klickar mig in på min Instagram story och väljer handsfree. Videon  börjar rulla igång.
-”hello everyone! Just want to say hello and thank for your kind words, it means everything for me, peace out!” hälsar jag och gestikulerar en slängkyss mot kameran med peace tecken följande med handflatan framåt.
Jag lägger ut videon på händelsen och loggar sedan ut från Instagram för dagen. Tittar snabbt in på Mail och Meddelanden för att som jag missat något men det är bara en hälsning från mamma och familjen som dyker upp. Jag tar tid på mig för att svara och skickar även med en bild på blomman som står i köksfönstret med solen som lyser in bakom den. Jag har tagit bort plasten och ställt den i en vacker kruka jag fått med. Även om min trailer må var den minsta så tycker jag de var tillräckligt stor. Allt jag hade med mig fick plats med godo och det som hemtrevligt ut samtidigt som det inte var för mycket eller för lite yta. Rätt som det var började klockan närma sig fem så jag duscha snabbt av mig och gjorde mig sedan iordning. Valde ut enkla och vardagliga kläder, ett par svarta jeans med en skogsgrön långärmad tröja. För att lägga till det lilla extra tog jag på mitt favorit halsband jag fick i konfirmationspresent, en stegrande silverhäst. Annars tog jag min handväska med silverkedja och hoppade i mina Nike skor innan jag gick ut och väntade utanför med utsläppt hår över axlarna. Bara någon minut över 18.00 kommer Tom gåendes i skymningen. Det är lite små kyligt ute så jag lindar min vårjacka ännu närmre kroppen.
-"hello.” hälsar Tom med ett leende när han kommit närmre.
-”Hey, it's cold isn't it?” huttrar jag.
-”yeah actually..” mumlar Tom med händerna i fickorna och axlarna ihopsjunkna mot öronen.
Vi går en bit under tystnad i det kyliga vårvädret.
-”so.. D/n D/e, right?” frågar han och sneglar mot mig.
-”yeah, and you? Tom Holland or?”
Han nickar stumt sedan kommer vi inte så mycket längre i samtalet helt ärligt. Vi kallpratar mest om diverse grejer. När vi äntligen möter upp de andra lättar stämningen äntligen upp.
Det är jag, Tom, Jacob, Harrison, Scarlett och Elisabeth som tar plats i en närliggande restaurang. På vägen dit småpratar jag lite med både Scarlett och Elisabeth medan Tom, Harrison och Jacob går längre fram och tjockare och hoar.
-”but Elisabeth when did you start acting?” frågar jag och fryser inte längre lika mycket.
-" oh D/n call me Lizze please! 10 years old or something like that?” svarar hon med ett sjungande leende.
Scarlett och Lizze har varit mina idoler så länge nu att jag inte minns när de inte har varit det! Väl inne på restaurangen hänger vi av oss och beställer ett bord. Vi får ett stort långbord vid ett putsat fönster så man ser ut över stadens trafikerade gator utanför. Olyckligtvis sätter sig alla andra snabbare än mig så jag får platsen som blir över. Den vid fönstret mitt mot.. Tom. Inte för att jag har något emot honom utan han verkar bara stel och nervös. Sluta ha så förutfattade meningar hela tin’ säger jag åt mig själv. Jag försöker rensa bort alla tidigare tankar om Tom och ler artigt mot han när jag sätter mig ner. Dock får jag endast ett nervöst leende tillbaka medan han undviker min blick. Killen är inte direkt diskret muttrar jag för mig själv och fortsätter umgås med de andra. Utesluter tankarna om Tom för en stund.

Middagen fortsätter och vi har det riktigt trevligt även om jag och Tom bara utbryter några enstaka ord till varandra. Vi får vår mat och äter med glada miner. Så småningom knäcks isen mellan mig och Tom och vi börjar ha en riktigt trevlig och framåt diskussion men lika snabbt som vi påbörjat diskussionen har vi ätit upp och ska bege oss tillbaka mot inspelning området. På vägen tillbaka går jag och Tom och pratar någon meter efter de andra. De andra går före och pratar någon högt så vi drar åt oss en del uppmärksamhet.
-"Jacob take it easy! You want the police to come?” ropar jag efter Jacob som egentligen inte gör något mer än sjunga högljutt.
Tom tittar mot mig och skrattar medan han lägger sin hand på min axel.
Efter några minuter får vi tag på en taxi som skjutsar hem oss alla. Jag, Tom och Jacob klämmer in oss i en taxi och de andra i nästa taxi. Väl framme igen tackar, betalar och kliver vi av allihopa. Jag säger hejdå till de andra, glad över att redan gjort mig bekantskap med några av skådespelarna jag kommer jobba senare med. Påväg tillbaka mot min trailer hör jag snabba fotsteg bakom mig. Tveksamt vänder jag mig om och möter Toms blick. Han stannar upp och går upp bredvid mig. Vad gör han här? funderar jag.
-”I thought that I could walk you to your trailer.” som om han kunde läsa mina tankar.
-"such a gentleman.” fnissar jag och sneglar mot Tom.
Han möter min blick och ler svagt. Rätt som det är, är vi framme vid min trailer. Jag låter handen vila på dörrhandtaget medan Tom ser ut att leta efter de rätta orden.
-"well, Good night.” börjar jag tvekande när jag möter Toms blick.
-”yeah, Good night, sleep well.” ler han innan han tvekar ett slag men börjar sedan gå bort mot sin trailer.
Jag själv går in och gör mig iordning för att sova men med tankarna på annat håll.

// det går väldigt bra just nu att skriva! Har världens flow!!! Kanske hinner skriva ett till kapitel 😍