KAPITEL 10

298 3 5
                                    

Mitt perspektiv

Dagarna skyndar vidare och även om jag blir tröttare och tröttare rent fysiskt av den hårda ansträngningen med alla stunts (tacka gudarna för stunt kvinnor och män) så känner jag mig lika pigg och exalterad som när vi börja, om inte mer. Våra luncher blir bara mer och mer hejdlöst roliga och innan jag vet ordet av har vi redan spelat in i två månader och det är nu början av juni månad. Tom måste åka iväg då han ska på press tour för sin egna film, Spider-man: Homecoming. Väldigt roligt samtidigt som det är tråkigt då Tom och jag kommit varandra nära. Det känns som om vi känt varandra i ett tidigare liv för vi förstår och känner varandra redan så bra efter bara två månader! Tom har redan spelar in en del intervjuer och besökt olika platser men nu ska han åka till olika länder så han kommer vara borta en månad framöver. Medan ska vi andra ska såklart fortsätta spela in som vanligt. Det går lite rykten om att vi kommer spela in scener till uppföljaren av Avengers: Infinity War Part I men det är inget som blir besvarar från brödernas sida.

Jag kliver upp som vanligt och gör mig i ordning idag behöver jag inte ens ha på mig dunjackan för att det är så varmt utan jag knallar ner till Marie i endast t-shirt och shorts. Värmen riktigt slår emot mig när jag öppnar ytterdörren för att kliva ut, jag fnyser till och tar djupa andetag. Idag känns luften extra kvav, som om det ska börja regna när som helst. Därför skyndar jag mig och möter även Robert på vägen. Han ser ovanligt pigg ut, som om han sovit några timmar extra.

-"ready for today?" frågar han mig när han kommit upp bredvid mig.

-"yes, a bit nervous." nickar jag och tar en klunk från min iskalla vattenflaska.

-"eh! you will do great D/n don't worry!" säger han innan han viker av igen med ett leende.

Jag ler glatt tillbaka och stegar vidare till Marie där hon gör mig lika fin (beror lite på hur du ser på fake-blod och låsas sår) som varje dag. Av någon anledning möter jag varken Scarlett eller Lizzie den morgonen, jag som förväntat mig att de skulle komma rusande som leoparder för att få reda på hur middagen gick med Tom. I vilket fall tänker jag och rycker lite på axlarna för mig själv när jag och Marie tillsammans går till dagens inspelningsplats som består av någon slags av skrot, det ser lite ut som om vi ska fajtas på en soptipp. Marie ställer sig redo bakom kameran medan jag ställer mig framför och småpratar lite med Tom innan vi ska samlas.

-"OKEY GUYS! Today we gonna film a epic fight scene so do your best like always and first we gonna show you the clip when the stunts double do it and then you gonna try, okey?" vi alla nickar och de sätter igång klippet.

Noggrant följer jag varje steg och försöker jag memorera varje rörelse och tänka på hur Grace skulle göra. Jag försöker se saker ur Grace perspektiv och fokusera.

Vi har kommit en bit in i scenen och hittills går det över förväntan lugnt sagt! Jag sätter alla stunts och får till alla repliker jag har fått tilldelat. Även om det inte är jättemycket vi ska säga kan jag få blackouts och inte minnas någonting av det jag ska säga. Men jag börjar bli trött i både psyket och kroppen så jag ser ju såklart inte den lilla upphöjningen i rekvisitan. Alla håller på och fajtas för fullt när jag kommer där, i högt joggingtempo och slår i tårna i upphöjningen så jag stupar rakt framåt. Kroppen reagerar inte tillräckligt snabbt (eller så bara orkar den inte) så jag hinner inte ta emot med armarna eller återfå balansen. Jag ramlar, rakt på ansiktet och samma ögonblick som jag faller hör jag hur alla tystnar och stannar upp i det de gör. Amen detta var ju snyggt D/n! väser jag till mig själv i huvudet sekunden innan mitt ansikte slår i marken med näsan först. Lika snabbt som jag ramlade är jag uppe igen och borstar av kläderna, även om inte grus eller smuts fastnat på dem. Ingen reagerar så jag bara står där, skamsen och möter alla blickar som stirrar på mig.

En vilsen själWhere stories live. Discover now