hjärtslag ➳ dante lindhe

tjugoett

Dantes perspektiv

Något som jag tycker är väldigt skönt är att det aldrig riktigt har blivit stelt mellan mig och Rebecca då hon öppnar upp sig mer och mer ju längre tid som går. Hon har mycket att prata om och konstigt nog så känns det precis som om vi har känt varandra hur länge som helst redan, trots att det bara var nyligen som vi träffades för första gången. Det ska bli kul att se hur hon är i sällskap med de andra killarna. 

Det jag är lite rädd för är väl att de andra killarna bara ska se henne som vilket annat fan som helst, men det hoppas jag inte att de gör. Jag vill typ att de kommer se henne som vilken person som helst, typ som om hon var min vän. 

"Vart ska vi?" frågar hon mig med ett leende över sina läppar. "Vi ska hem till Ludwig" svarar jag och ler tillbaka mot henne. Min blick fastnar rakt i hennes ögon och det slår mig hur oerhört vackra ögon Rebecca har. Det är nästan som att man inte kan slita blicken från hennes ögon när man väl tittar rakt in i dem. 

"Vad är det?" frågar hon och fnissar till nervöst. Jag sliter blicken från henne och tittar generat bort. Hon fortsätter att skratta lite medan vi fortsätter att gå. "Inget" säger jag knappt hörbart. "Har vi någon plan för ikväll?" frågar hon och jag skakar på huvudet. "Det enda som är bestämt är att vi ska hänga" svarar jag. 

Jag visar henne vägen hem till Ludwig och jag skriver snabbt in portkoden och sedan går vi in i trapphuset. Tre våningar upp och vi är framme. Det brukar alltid vara öppet hos Ludwig när han väntar besök av någon av oss i vårt gäng, han menar på att vi ska känna oss så välkomnade som möjligt och därför ska vi inte behöva knacka på för att kunna komma in. 

Rebecca går in efter mig och lägger ner sin stora träningsbag på golvet i hallen. "Åh, så du ska flytta in hos mig?" frågar Ludwig henne skrattandes vilket får henne att börja skratta. 

"Såklart, jag tänker att jag ska börja bo här permanent" säger hon tillbaka charmigt och kramar om honom då han håller ut armarna mot henne. Jag måste erkänna att en liten känsla av avundsjuka bubblar upp inom mig när jag ser henne krama om Ludwig. Ludwig visar oss in till vardagsrummet där Axel och Noel ligger utsträckta på vars en del av Ludwigs gigantiska soffa. 

"Oj hej, det är du som är Rebecca då va?" säger Axel och reser sig upp för att hälsa. Hon nickar enkelt och ler mot Axel som kommer fram mot henne. 

"Dante har pratat mycket om dig"  säger Noel med ett flin över sina läppar och även han reser på sig för att kunna hälsa. "Det kan hända" säger jag när Rebecca tittar på mig med en frågande blick. 

***

Rebeccas perspektiv

Kvällen tillsammans med killarna är nu över och jag är påväg tillbaka hem till Amanda igen. Det känns väldigt bra att det aldrig blev stelt en enda gång när jag hängde med killarna. Dock gjorde vi väl inget superroligt då de var väldigt taggade på att köra tv-spel, vilket inte alls faller mig i smaken. 

Det pirrar till i min mage när jag tänker på hur schysst Dante har varit mot mig. Och jag vågar knappt tänka tanken men det kan vara så att jag faktiskt börjar gilla Dante mer och mer. Och då snackar vi inte om att gilla honom som en vän, utan istället något mer. 

Imorgon är tyvärr dagen jag ska åka hemåt igen. Men Dante ville så gärna träffa mig en sista gång innan jag skulle dra så vi bestämde oss för att dra in till friidrotten igen och titta på finalerna tillsammans. 

"Jag är hemma" ropar jag när jag tagit mig in till Amandas lägenhet. Samantha kommer plötsligt ut från köket och jag tittar förvånat mot henne. "Vad gör du här?" frågar jag chockat och hon skrattar till lite innan hon kommer fram till mig för att hälsa. "Kul att se dig med" säger hon skrattandes. 

"Nä men jag tänkte hänga med er ikväll!" säger hon glatt och jag nickar långsamt. "Du drar ju imorgon, jag och Amanda tänkte nog dra in till stan och försöka träffa killarna imorgon och undrar om du skulle vilja följa med?" frågar hon mig medan vi tar oss in till vardagsrummet där Amanda sitter i soffan. 

En klump börjar bildas i min mage. Jag kan ju inte imorgon för jag ska ju träffa Dante. Ska jag säga sanningen till henne eller ljuga..

"Jag ska in och se finalerna imorgon så jag tror jag får hoppa det" säger jag en smula nervöst. Jag gillar egentligen inte att ljuga för mina vänner. Amanda vet ju om att jag träffat och hängt med killarna men Samantha har ingen aning alls och jag vet verkligen inte hur hon kommer reagera. Och det är väl reaktionen jag är rädd för. 

På ett sätt talade jag ju ändå sanning för det är dit jag ska, dock ska jag ju dit med Dante men ja. 

Jag lägger min mobil i soffan mellan mig och Samantha. Plötsligt surrar den till och en notis från twitter poppar upp. 'Vi ses snart igen <3' . Från Dante. Såklart tittar Samantha ner mot min mobil och spärrar upp sina ögon när hon läser meddelandet och förstår vem som skickade det. Seadn tittar hon upp mot mig igen precis som om jag vore ett spöke.

"Skojar du med mig? Har du hängt med honom? Har du hängt med de andra killarna då också? utan att berätta för mig...eller oss? Eller vem vet? Eller VA?!"

Hur ska jag förklara detta..