En vilsen själ

KAPITEL 11

Toms perspektiv
Jag kan inte fatta att Jacob faktiskt sa det där! Jag har strängt sagt åt honom på vägen hitta att inte säga ett knyst om mina känslor till D/n. Alltså jag kanske är kär, rättare sagt mer förtjust. Eller alltså jag vet inte, det är komplicerat! babblar jag vidare i mitt huvud.
Någon från teamet ropar till sig D/n, det ser ut som Kevin Feige men jag är inte helt säkert för det är så långt bort. Men direkt när hon ger sig av vänder jag mig om till Jacob.
-”you was supposed to not tell her, remember?!” viskar jag stressat.
-”but Tom! You need to make a move or you gonna wait forever so that someone eals can take her?” himlar Jacob skarpt.
Jag bara muttrar men Jacob muntrar upp mig med ett leende och peppande klapp på ryggen.
Vi ansluter oss till den stora folksamlingen av människor som vill gratulera och berömma mig och Jacob för filmen och vilket stor succe den blev, och då har den bara haft premiär i biograferna 3 dagar.
-”I know all the time that the movie was going to be a success.” Robert kramar om mig och dunkar mig i ryggen hårt men vänligt.
Jag hinner knappt tacka första personen innan nästa kommer. I ögonvrån kan jag se D/n stå strax utanför folksamlingen med Zoe och Pom. När Scarlett och Lizzie ansluter sig till deras lilla gruppsamtal kan jag inte undgå och se hur de sneglar diskret på mig. Nervöst sväljer jag och försöker låtsas som om ingenting. Går inte vidare dock..

Resten av den dagens ser jag inte så mycket av D/n. Hon verkar mest upptagen och såklart börjar jag övertänka saker och till slut har jag lurat i mig själv att hon försöker undvika mig. Vilset virrar jag omkring och försöker hitta D/n men jag ser henne ingenstans och när jag frågar vet inte folk heller. Vilket spärr på mina orostankar om att hon skulle ignorera mig mer.

Nästa dag så skyndar jag mig till inspelningen för jag vet att D/n är alltid där i god tid så hon kan ta det lugnt och pratar lite med de andra om hon vill. På väg ut möter jag henne inte och vad jag kan se från hennes fönster så är det släkt. Hon har antagligen redan gått iväg, tidigare än vanligt. Är det för att undvika mig? Tanken bara flyger igenom snabbt så jag hinner inte stoppa den. Men skärp dig nu Tom! Klart det inte är så, fokus nu för tusan!
Jag småspringer stressat sista biten och så snabbt jag kommer innanför dörren ser jag D/n. Hon står och väger på den ena foten medan hon pratar med Scarlett. Hjärtat rusar i bröstkorgen medan jag möter hennes blick direkt. Till min otroliga lättnad ler hon stort så snabbt våra ögon möts.
-"Tom!" ropar hon och kommer gående mot mig.
Nu mer avslappnat än tidigare går jag henne till mötes.
-"where was you yesterday? I looked everywhere!" ler hon så jag ser en glimt av hennes skimrande tänder.
-"what? I looked everywhere for you to!" ler jag genuint.
Jag kan inte ro över att min blick fastnar lite på hennes lätt rosa läppar. En tystnad lägger sig innan Scarlett även ansluter sig till oss och jag ser hur hon flinar lite åt mig utan att D/n ser.
-"well you guys better call each other next time." fnissar hon och skakar på huvudet innan hon ger sig av.
-"right your number, can I have it?" frågar D/n med en len röst.
-"yeah yeah sure!" säger jag antagligen för exalterad.
Vi byter nummer sedan hinner vi inte prata mycket mer innan vi kallas till inspelningen.

Stark, Peter, Grace och de andra försöker hålla Thanos i schack men det är svårt då han nu är utrustad med två Infinity Stones. Grace som egentligen inte är alls van med att använda sina krafter, alls gör sitt bästa för att låsa fast Thanos så de ska få av handsken.
-"Grace whatcha out!" ropar någon och just när Grace vänder sig om räddas hon av Peters nät från ett av Thanos slag.
-"thanks." fnyser Grace med en snabb blick innan hon fortsätter slåss.

Slaget fortsätter och Thanos har markant övertag över de kämpande hjältarna. Grace börjar äntligen få kläm på sina krafter och hon känner sig ganska tillfreds över sin egen prestation men oron över att inte besegra Thanos trycker undan självkänslan. Strange och Peter kombationerar sina krafter. Strange låter Peter svinga sig igenom hans portaler och då kan Peter utföra slag på Thanos utan att Thanos hinner avvärja det. En liten knuffa av triumf flyger genom Grace men just då förutser Thanos Peters nästa slag och tar strypgrepp. Grace, som aldrig bryts sig om någon, inte ens sig själv får plötsligt en känsla av oro. Ingen har någonsin brytt sig om henne tidigare, inte vad hon minns. Men när Peter rädda henne fick hon en känsla av att hon måste göra något som tack och detta är det perfekta tillfället.
Grace använder sina krafter för att knyta den lilla kraften runt Thanos arm. Hon spänner åt kraften och tar i allt vad hon orkar men Thanos är starkare. Han börjar sakta dra fram henne men hon använder sina krafter för att snurra sig runt hans ben.
-"let him go!" väser hon och gör en sista kraftansträngning.
Stark kommer som uppbackning och strax efter kommer Strange. Tillslut släpper Thanos och Peter dunsar ner på marken. Han kippar efter andan och hostar kraftigt.
-"you okay?" frågar Grace och tittar ner på Peter medan hon samtidigt håller kvar Thanos.

// det gick ju bra att uppdatera ofta 😂😂 jag ber om ursäkt men jag har bara känt mig så omotiverad! Jag vet inte direkt varför 🤔 sedan har min kusin varit hemma hos oss och hon bor i vanliga fall ungefär 60 mil ifrån oss så det är inte jätte ofta vi träffas utom under lov så ville ta vara på den tiden!😋 men nu har jag en viktigt fråga! Vill ni att jag spolar fram tiden litegrann, för just nu går det ju lite på halv fart lixom 😁