En vilsen själ

KAPITEL 10

Sedan brister vi alla ut i skratt. Vi skrattar ett bra tag innan vi lugnar ner oss och samlar ihop oss.

-"you okay?" fnissar Tom och armbågar mig mjukt i sidan.
-"yeah yeah." skrockar jag och skakar blygt på huvudet.

Vi fortsätter spela in och medan filmar man även lite behind the scene. De kallar dit mig, Tom, Robert och Chris. Vi står fint på rad medan vi får några frågor.

-"so D/n, you are new, how does that feel?" kamerans fokus riktas mot mig och jag känner hur kroppen spänner sig.'

Säg inte dumt. Säg inget dumt. ekar det i mitt huvud medan jag försöker samla de rätta orden.

-"oh it's a really a dream coming true! Im little nervous but most excited!" nickar jag med ett leende och sneglar lätt mot Robert som ler uppmuntrande tillbaka.

-"is it true that you were in Iron Man 3?" frågar kameramannen.

Jag sneglar nervöst mot Robert som nickar kort.

-"yeah, for like 2 seconds but yeah. My grandpa was in the cast and I was a lot behind the scenes." ler jag vänligt.

Kamera mannen nickar och lämnar oss sedan för att filma små snuttar när vi utför de olika stunten. Vi fortsätter filma ända tills det (äntligen) är dags för lunch och då är vi alla helt slut. Under lunchen samlar vi nya krafter och de andra har redan hunnit äta lunch så jag hinner inte prata med Scarlett och Lizzie nu heller. När vi vilat upp oss lite känner vi oss inte lika trötta, i alla fall inte jag. Så när Pom hittar en boll liggandes på marken är jag inte sen med att passa bollen till henne. Vi leker runt lite med bollen och jag lyckas få upp den några gånger så jag kan kicka den mot knäna. Jag balanserar den på min fot och huvud och nickar vidare den till Pom som bara skrattar åt mina konster. När Tom också återfått sina krafter spelar han också med oss. Det gör att Chris och Dave inte är sena med att hänga på också. Rätt som det är spelar vi match och ställt upp två provisoriska mål. Jag står i målet och lyckas rädda ett försök till mål av Tom. Han påstår att jag fuskar men jag bara gapar åt han och fortsätter spela. Vi alla skrattar medan Robert och Benedict står och tittar på. De verkar inte alls förstå det roliga i att springa runt och jaga en boll fram och tillbaka.

-"come on guys! pleeeeeease!" ber jag och Tom stämmer in men de två tråkmånsarna bara skakar bestämt på huvudet.

-"ugh you are no fun at all!" fnyser jag och de bara skrattar åt våra försök att få med dem på att spela.

Då kommer Karen som haft ett kortare möte med bröderna, vi lyckas få med henne att spela lite boll innan hon sätter sig för att ta det lugnt med de andra tråkmånsarna. Till slut blir vi också trötta och vi sätter oss ner för att vila innan det är dags att filma igen. Det var nog egentligen smart av oss att spela fotboll för då höll vi musklerna lagom varma för direkt började vi med stunten igen och det vara bara att klämma ur det sista ur musklerna för dagen. När vi äntligen var klara med den längsta dagen hittills släpper jag benen mot trailern. Tom och jag småpratar lite halvhjärtat på vägen på grund av tröttheten men det slår mig att Tom åker tidigt imorgon till press touren.

-"good night! and have so fun during the press tour, I'm sure that the movie gonna be a big success." jag kramar han mjukt och ler trovärdigt.

-"thanks, take care and make sure Robert and Benedict play football when Im gone." flinar han och vi delar ett sista skratt innan vi skiljs åt.
Det känns vemodigt på något sätt. Även om han bara ska vara borta i en knapp månad så känns det tråkigt att han ska lämna för han är den jag pratar och har bäst band med. Men det öppnar ju upp så jag kan prata mer med de andra också såklart, nu måste jag tvinga mig själv att ta steg ur min comfortable-zone. Vilket kan vara väldigt nyttigt för mig. Jag ser Tom försvinna iväg med ryggen vänd mot mig innan jag själv beger mig till min trailer. På Vägen ser jag två figurer närma sig.

-"lizzie! scarlett!" utbrister jag och omfamnar de båda i en stor mysig gruppkram.

-"TELL US EVERYTHING!!" ropar de båda i mun på varandra.

Vi skyndar oss in i min trailer där vi alla klämmer ihop oss i min lilla soffa.

-"okey so first of all I have one question." påpekar Scarlett.

-"yeah what?" frågar jag en smula oroligt över vad hon ska fråga.

-"did you kiss him?" hon är rak på sak.

Jag stelnar av förvånad och rör inte en fena, vilket måste fått Scarlett och Lizzie att jag faktiskt gjorde det för de börjar jubla och bläddra.

-"WHAT?! absolutely not!" utbrister jag och tar upp händerna i en gest att visa ännu mer hur absurt den tanken är för mig.

De tittar besviket på mig och muttrar lite över att de tog ut segern i förskott.

-"well then what happend?" frågar Lizzie fortfarande nyfiket.

Jag börjar dra igång och berätta middagen i snabba drag men Lizzie och Scarlett kommer hela tiden med frågor som gör att jag måste ge en mer detaljerad beskrivning.

-"thats it?" frågar Scarlett en smula missnöjd.

-"yepp, and thanks guys because the food really was amaaaazing!" retas jag med ett flin.

Scarlett bara rynkar på näsan och fnissar och Lizzie bara lipar åt mig. Vi fortsätter småprata lite innan det börjar bli allt för sent så Scarlett och Lizzie beger sig till sitt och jag lägger mig för att få en god natts sömn, trodde jag.

// detta kapitlet tog så lång tid och det blev inte ens bra huuhuhuh, men i alla fall nu kommer jag hoppa lite framåt här i tiden så jag inte tråkar ut er alltför mycket!!<333