Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas Omvändelse

Kapitel 4

Målet med min blogg var att minutiöst kartlägga den globala maktordningens historiska rötter och jesuiterna blev den perfekta utgångspunkten för det. Den vanliga måltavlan är ju annars judarna, men det skulle kännas lite unket. Att ägna sig åt antisemitiska konspirationsteorier skulle liksom ge en lite obehaglig bismak, hur ironisk man än var och hur knäpp man än framställde sig själv, bättre då med en katolsk orden istället för en hel folkgrupp. Att de bildades först på 1500-talet gör inget, det gäller bara att hitta kreativa lösningar för att härleda dem ur någon föregångare om man, som jag, ofta vill diskutera antiken och medeltiden istället. Det finns visserligen ett par begränsningar där Flat earthers hamnar i konflikt med delar av den övriga konspiracistiska gemenskapen, som att tron på utomjordingar inte är kompatibel, vilket tyvärr avskärmar en del potentiella allierade, inte minst Ikeianerna. Dessutom är det nära samröret med den fundamentalistiska kristendomen både en förbannelse och en gåva där det gäller att navigera försiktigt. Har man sen lite kunskaper om historia så är det bara att köra på.

Visste ni till exempel att den första föreställningen om jorden som ett runt klot kom från Jonien i nuvarande Turkiet där Anaxagoras, en lärjunge till Thales som grundat den joniska skolan, skickades till Aten och där med grundade vad som idag ses som den västerländska filosofins vagga? Thales var av Feniciskt ursprung, ett folk från nuvarande Libanon som med rätta kan kallas de första globalisterna då de på uppdrag av Egyptens farao blev de första att segla runt Afrika. Fenicierna var ett materialistiskt handelsfolk och någon filosofi eller annat tänkande finns det inget spår av, bara deras alfabet, som senare blev grunden till vårt eget och vars syfte enbart var att användas i handelstransaktioner. Bibelns hänvisning till Mammon är från samma tid och det är högst troligt att dessa fenicier dyrkade denna mammon. Regionen som fenicierna kom ifrån var också vid denna tid djupt influerat av Babylon, det rike som förslavade judarna och förstörde Jerusalems tempel. Låt oss stanna upp här ett tag. Feniciern Thales lärjunge skickades alltså till Aten för att grunda vad som kallas den västerländska civilisationens fundament, där man bland annat hävdade att jorden skulle vara rund, och detta vid samma tid som Babylon (Fenicien) sände judarna i exil och förstörde templet i Jerusalem! Coinsidence?

Dessa häpnadsväckande fakta kan man dessutom belägga med en rad källor, vilka jag naturligtvis redovisade och länkade till i bloggen.

Eller ta jesuiternas mission till Kina på 1600-talet. Kina hade en flertusenårig tradition av en rationell filosofi och var först i världen med en rad tekniska innovationer som krutet, pappret och tryckpressen, Kina var ett stort och mäktigt rike som under hela dess existens varit världens mäktigaste nation. Vad de däremot inte hade, trots deras förfinade instrument och noggranna astronomiska observationer, var en kosmologisk världsbild som kretsade kring en rund jord, detta introducerades först med jesuiterna. Och hur gick det sen för Kina? De störtades snart ner från att ha varit världens mäktigaste stat till att underordnas i den globala ordningen där pengar, kommers och ytlighet spelar huvudrollen och där värdighet och medmänsklighet satts ur spel. Att just "global", "globalism" och "globalisering" spelar en så viktig roll i propagandan från eliten visar vilken oerhörd vikt som ligger bakom föreställningen om den runda jorden, det visar att eliternas makt börjar och slutar med föreställningen om en rund jord och att det är först när vi frigör vårt sinne och bryter oss ur våra bojor, först när vi ser igenom maktens lögner som vi kan komma vidare som mänsklighet och skapa ett rättvist, jämlikt och fritt samhälle för hela världens befolkning.

Genom att hänvisa till seriösa källor, etablerade uppslagsverk och direkta citat från kända historiker och så vidare så kan ingen längre tvivla på visheten och sanningen i Erik B. Johanssons bloggposter.

Jag kände mig som ett geni och längs vägen lärde jag mig också fantastiskt mycket. En rad historiska episoder utforskades, det faktum att August Strindberg faktiskt en tid under sin galenskap, under infernoperioden, faktiskt trodde att jorden var platt och dessutom med egna mätmetoder försökte bevisa detta var en uppenbarelse som nästan kändes för bra för att vara sann. Utöver böcker av Loyola och jesuiter, om fenicier och faraoner, började jag nu också läsa Strindberg, och då särskilt hans så kallade naturvetenskapliga skrifter. Kring Strindberg försökte jag sen hitta på en biografi som byggde på att detta erkända geni, återigen en tacksam referens som är helt och hållet sann, tidigt i sin ungdom insett att något var fel i världen, vilket han upptäckte genom studier i det kinesiska verket I Ching (detta var ett leap of faith från min sida som byggde på det faktum att Strindberg faktiskt kunde läsa kinesiska tecken och för en tid var anställd som sinolog vid Kungliga biblioteket) men att han sen lockades på irrvägar genom att engagera sig i den socialistiska rörelsen. Efter en lång period av dekadens och utflykter bland Nietzsches och den unge Freuds läror kom han åter närmare sanningen och lyckades också med största sannolikhet framställa oomkullrunkeliga bevis för att jorden var platt, något som det dock inte sågs väl på bland den intelligentia som han omgavs av och vilka såg till att han spärrades in på mentalsjukhus. Det faktum att Bonniers postumt gav ut hans naturvetenskapliga anteckningar kan tyda på att det inom förlaget fanns sanningsälskare som ville visa världen vad Strindberg bevisat, men närmare studier av dessa skrifter tyder också på att stora delar av materialet har kommit bort och medvetet blivit undangömda för allmänheten att se.

Mitt favorittema för bloggen blev dock George Takei. Jag skippade där historienörderiet och gav mig istället på en livs levande kändis. Den här gången frångick jag dock den homofobi jag i mina inledande Facebookinlägg gett uttryck för. Det visade sig nämligen att George Takei i egenskap av kändis från Star Trek vid flera tillfällen hållit föreläsningar och på andra sätt fungerat som skyltfönster för olika NASA-evenemang. Återigen nästan för bra för att vara sant. Bara en bild på George Takei ståendes i en talarstol med NASA:s logga på är verkligen hot stuff i Flat earth-sammanhang. Star Trek är dessutom ett ypperligt exempel på globalistisk propaganda då det porträtterar ett framtida Jorden där hela världen är enad, alla nationsgränser utsuddade och där människans plats i universum är liten och obetydlig medan falsk tolerans, feminism och kulturrelativism ständigt framhålls i positiva ordalag. Att dessa skådisar dessutom extraknäcker som propagandister för NASA visar på det nära samarbetet mellan Hollywood, NASA, jesuitskolorna och den globala eliten. Det är naturligtvis ingen slump. Och så vidare.

Fördelen med George Takei-inläggen var även att det gav mig tillfälle att trolla runt i olika Star Trek-forum vilket snart gav mig en trogen skara hatföljande trekkies. I den klickbaserade uppmärksamhetsekonomi vi alla lever i är hatföljare och hatdelande a och o. Det är en stor del av hemligheten bakom det eländiga tillstånd vi befinner oss i.

Vi har alla sett det, någon skriver först något ointressant trams, låt oss säga ett debattinlägg om vikten av att säga "hen". Detta inlägg delas av en liten skara anhängare på Twitter, därefter hittar en rabiat antifeminist debattinlägget, delar det i en tråd på Flashback eller i en grupp med meningsfränder på Facebook och skriver, typ, "MEN TITTA PÅ DOM TOKIGA FEMENISTERNA I DET HÄR LANDET JAG KRÄKS!!!1!" varpå hans fränder ryggdunkar, håller med och delar vidare. Efter ett tag när artikeln spridits tillräckligt mycket bland denna typ av människor går tonen från otrevlig till rent hotfull och artikelförfattaren får utöver en rad elaka tillmälen även rena hot om våld, våldtäkt och mord. Nu upptäcker antirasisterna och feministerna vad som pågår, skärmdumpar de vansinnigaste kommentarerna, delar i sina sociala medier och skriver, typ, "Det här är alltså vad en ung engagerad kvinna får utstå från män i Sverige 2018. Fräscht." varpå det hela blir viralt. En ny storm där upprörda antirasister och feminister går till attack mot hatarna och backar den utsatta debattören tar vid.

Att den ursprungliga artikeln var trams spelar nu ingen roll, vi måste ju alla backa en person som utsätts för detta hat och hot, ingen förtjänar att behandlas så. De antagonistiska sidorna renodlas i å ena sidan tramsiga idioter och å andra sidan hatiska rasister, det finns inga mellanpositioner, och, framförallt, vi ödslar tid på oväsentliga skitfrågor som få egentligen bryr sig om istället för att diskutera det folk tycker är viktigt. Tidningen som publicerat debattartikeln får längs resans gång en massa klick och blir nöjda. Redaktörerna får incitament till liknande uppslag, rubrikerna anpassas för klickvänlighet. Detta är hatdelandets logik och världen har blivit lite dummare.

För min del behövde jag bara provocera ett tag i de olika Star Trekforumen, kalla fansen lurade och uppmana dem att öppna sin ögon och så vidare för att snabbt gå från irriterande idiot tills någon hittat min blogg, som jag givetvis länkat till, och istället för att bara få hånfulla motkommentarer snart även hatdelande av mina poster med elaka och sarkastiska tillmälen. Därefter dröjde det inte heller länge innan några trekkies började trolla mitt kommentarsfält, vilket verkligen var en intressant situation. Det hade visserligen hänt innan, att en anonym kommentator med ett lite väl sarkastiskt tonfall "höll med" om idiotin jag skrev om, men nu blev det även reaktioner i andra delar av internet då hela bloggposter och diskussionstrådar tillägnades mig och mitt verk, alltid med vinkeln att jag var en fullkomlig dåre som man borde skratta åt. Jag kände att jag nått en ny nivå i mitt, ja, vad skulle man ens kalla det? Konstprojekt verkar liksom lite för skitnödigt.

Valet av Trump borde blivit en höjdpunkt och gett en rad uppslag för nya vinklar, Donald Trump har nämligen gått på jesuitskola, men istället började jag känna mig mätt på hela projektet. Vid det här laget hade jag också engagerat mig mer och mer i Sällskapet och där börjat teoretisera kring mitt trollande. Alla i Sällskapet höll med om att mitt verk var briljant men jag kände att allt gott har ett slut.

Jag ser det som att jag hoppade av Flat Earth-rörelsen innan den blev mainstream