Kapitel 14

14 1 0


Dags att göra stan då, en ny stad. Frågade receptionisten i morse om hon kunde markera på kartan var vi befann oss, jag bodde visst utanför kartan över centrum och fick istället vända sida till den större kartan som täcker in hela Wien, där såg det dock ganska centralt ut. Hon sa att jag kunde ta spårvagnen till Schottentor och att jag då skulle vara mitt i smeten, det tar bara fem minuter. Var ju därifrån jag kom igår, men jag tänkte jag går istället, det kan inte vara så långt och jag gillar att promenera, jobba mig mot centrum och käka frukost nånstans på vägen, det blir bra. Vädret var kast, det började regna vilket gav mig anledning att gå in och äta på första bästa stället. Läser i broschyren jag fick, det är samma sak som med den i Dresden, For the young traveler. Märkligt det där, ständigt den här backpackergrejen jag hatar som förföljer mig, men va fan, har jag valt att bo på hostel så får man väl ta det. I broschyren står det att den är tillverkad av "locals", precis som den i Dresden, det är en kvalitetsmarkör tydligen, locals, backpackern vill vara genuin och äkta, här finns till och med tips på hur man undviker vägar där det är mycket turister, som om backpackers inte själva vore turister. Den är dock lite rolig tycker jag, i den historiska översikten ironiserar man över den nazistiska bakgrunden, skriver att österrikarna anser att anschluss var en stor tragedi som tyskarna utsatte dem för, även om händelsen märkligt nog firades av hundratusentals människor på Heldenplatz och att hela landet efter krigsslutet drabbades av en kollektiv minnesförlust över vad som hänt de senaste sju åren. Vill man vara som en local ska man vara "grumpy" står det vidare, särskilt servitörer i den här stan är grumpy. Tycker det låter bra.

Regnet har slutat, dags att jobba sig vidare. Än så länge är det inte så mycket att imponeras av även om det alltid är kul att gå i en ny stad och glo på gamla husfasader. Stans centrum markeras av Ringstrasse, platsen för den gamla medeltida muren som man rev på 1800-talet för att bygga en bred paradgata omgärdad av en massa hus och parker som idag utgör många av stans största sevärdheter, lovar mig både broschyren och vad jag läste på wiki igår kväll.

Men det här är fruktansvärt. Till en början imponeras jag väl, det är liksom överdådigt, jag snubblar omkring i centrala Wien utan någon känsla för åt vilket håll jag går med huvudet så skarpt uppvänt att jag antagligen kommer få nackspärr i morgon. Husen är stora, vita och pampiga marmorbyggnader, det ena värre än det andra, liggandes jämte varandra inte sällan med en omgivande park och det finns liksom inga kvarter att tala om. Allt ser ut som Lundagård, fast Lundagård skulle här vara ett mindre annex, en lekstuga i förhållande till de här kolosserna. När jag planlöst snubblar vidare ser jag en enorm byggnad med en massa statyer utmejslade högt upp på husfasaden. Det är en massa filosofer, deras namn står under dem, det börjar med Thales och tycks sen gå i tidsordning längs hela väggen, från gamla greker till franska upplysningsmän och tyskar från 1800-talet. Utöver filosofer finns där även världsdelar representerade i form av sensuella kvinnor, Alexander den store och Caesar, Moses och Noa, statyer inhuggna i pelare eller stående på taket. I mitten av byggnaden finns en storkupol på taket. Jag befinner mig dock på baksidan och går runt för att upptäcka en enorm park och på andra sidan en identisk byggnad. Man har alltså smällt upp två likadana enorma palats i denna löjligt överdådiga stil. Det är två museer, jag såg det naturhistoriska, det mittemot är ett konstmuseum och smyckas av konstnärer istället för filosofer. Från den enorma parken tar man sig till en ännu större öppen yta som markeras av en ännu större och ännu överdådigare byggnad, det är den där Heldenplatz där Hitler gastande inför en massa österrikare då landet blev en del av Tredje riket 1938.

Min wow-känsla är dock redan utbytt vid det här laget, först mot mättnad sen mest äckel. Vräkig jävla nyklassicism, skillnaden mot Nürnbergs mysiga medeltidsstad är total, det här är ju bara vulgärt. Perfekta parker, glänsande ryttarstatyer och osmakliga marmorpalats uppsmällda efter varandra utan något helhetstänk. Hela Wien ser ut som en jävla bröllopstårta. Det mesta är byggt efter andra halvan av 1800-talet, ett döende jävla imperium som kompenserar med fula groteska imitationer av antiken. En härskare som kallar sig Kejsare för att patetiskt leta efter legitimitet och samhörighet med Romarriket, en härskarklass så äcklig och passé att den försöker förtränga sin nära förestående undergång, sin inaktualitet och sin totala onödighet genom att smälla upp dessa osmakliga tårtor till byggnader, dessa pastischartade monument. Man blir spyfärdig. Då var ännu det värsta kvar, parlamentsbyggnaden, en evighetslång rad av kritvita marmorpelare, perfekt utmejslade detaljer och väggmålningar som med taket fullt av pampiga bronsstatyer är frontad av en gudinnestaty med förgylld hjälm i en fontän. Fy fan. Det imiterar det antika Aten ungefär lika bra som Caesars Palace i Las Vegas imiterar antikens Rom. Jag byter taktik och går istället in på gator där husen verkar bli mindre istället för större och visst, mitt i stan, alltså bokstavligen mitt i kartan finns det kanske något hus som ser gammalt och fint ut, en kyrka, en husfasad som ser ut att ha klarat sig från storhetsvansinnet i slutet av 1800-talet, men det är fan inte mycket. Den äckliga känslan finns ändå över hela stan, fast man inte för tillfället befinner sig mitt i palatsgårdarnas dekadent-adels-lajv. Folk ser så propra och borgerliga ut, alla har skjortor och alla ställen ser ut att vara lyxiga kärringfik där man knappt vågar gå in med skorna på.

Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas OmvändelseLäs denna berättelse GRATIS!