Kapitel 1

138 2 0


Så jag är i Berlin. Till slut. Egentligen vill jag inte vara här, eller, det här är inte målet med min resa, det här är bara början, min utgångspunkt för att färdas vidare, ännu lite oklart vart. Men jag köpte en enkelbiljett, nattåg från Malmö till Berlin vilket jag tyckte verkade bra, man går på tåget på kvällen, sitter en stund, strosar runt lite på båten och kanske köper något att äta, sen lägger man sig i sovvagnen och vaknar tidigt på morgonen i Berlin med hela dagen framför sig och detta för endast 499 kronor. Nu sa visserligen reklamen 299 kronor men när jag sen skulle boka biljett visade det sig vara svårt att finna just dessa biljetter för 299 kronor, det var visst något finstilt jag missat, vilket det ofta brukar vara, det är, när jag tänker efter, alltid så, visst, inte när man åker inom landet, att ta tåget eller bussen till Göteborg kostar i regel vad det står att det ska kosta men att boka flyg eller charter någonstans följer alltid samma mönster, man ser ett pris man gillar, klickar sig vidare och snart tillkommer det småavgifter som höjer priset man gillade till ett pris man inte gillar riktigt lika mycket men då orkar man inte bry sig längre, det är ju fortfarande billigt tänker man, och så bokar man skiten ändå. Samma sak med det här tåget och deras exklusiva sommarerbjudande om superbilliga resor till Berlin. Skitsamma, tänkte jag, 499 kronor är kanske inte 299 kronor men det är fortfarande billigt, och skönt med tåg, jag åkte buss till Berlin en gång, det var nog faktiskt billigare än 499 kronor men det gick på kvällen och när man till slut lyckats somna i de obekväma sätena som man knappt kunde fälla bakåt så blev man väckt mitt i natten då bussen kommit fram till färjan, och under färden på färjan fick man visst inte vistas i bussen utan måste snällt gå upp på däck och efter 45 minuters, eller vad det nu kan ha varit, vistelse mitt i natten på färjan fick man sen gå tillbaks och försöka somna om i sitt obekväma bussäte, vilket man inte lyckades med varför ankomsten till Berlins busscentral inte blev en särskilt angenäm upplevelse utan bara ett stopp på vägen till hostelets efterlängtade säng där man kunde lägga sig för att genast sova bort en massa timmar av sin semestervistelse. Det blev lite som jetlag fast man inte bytt tidszon. Bättre då med nattåg, en slaf att bre ut sig på medan tågets rofyllda tuffande vaggar en till sömns.

Men så blev det såklart inte. Ett jävla oväsen fördes av det där tåget, "Varför tog jag inte med mig öronproppar?", tänkte jag gång på gång under nattens evighetslånga timmar som i bästa fall resulterade i ett slags slumrande halvsovande tillstånd. Så ankomsten till Berlins centralstation skilde sig inte mycket från ankomsten till ZOB några år tidigare. Jag kan inte säga att jag var på det bästa humöret efter ankomsten. Första dagen på semestern, eller vad jag nu ens ska kalla den här resan jag företagit, har mest kännetecknats av ett zombieliknande tillstånd där jag först irrat omkring på centralstationen letandes efter en bankomat, ätit en äcklig tysk macka med för mycket majonnäs och druckit en kopp blaskigt kaffe för att därefter leta efter anslutande tåg, S-Bahn och U-Bahn, till mitt Hostel. Väl installerad där har väl visserligen ett slags lugn infallit sig, men tröttheten dominerar mitt sinnelag, det är varmt och skönt här, på den lilla uteserveringen jag sitter på, det är gott med öl och visst är väl omgivningen fin, det är grönt och lummigt men samtidigt storstadskänsla här i Friedrichshain, men mest är jag trött. Trött på allt.


Jag har inget emot Berlin, verkligen inte, de gånger jag varit här förut har varit bra, men det är just det, jag har varit här förr och denna min resa som jag nu påbörjat ska gå i nya riktningar, nya outforskade städer och länder, nya intryck och upplevelser och Berlin är bara utgångspunkten, det är härifrån jag ska planera nästa steg. Min enda plan är att jag inte ska ha någon plan, men jag har funderat på antingen Prag eller Nürnberg som nästa stop, dock finns det en sak jag ska göra i Berlin, mitt enda måste, Treptower Park och dess gravmonument, rest av Röda armén. Flera i Sällskapet har pratat om det och jag ska ta mig dit, ta lite foton att lägga upp och kanske diskutera lite. Men det får bli i morgon.

Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas OmvändelseLäs denna berättelse GRATIS!