Jag faller i svarta backen

F Y R A

Tre timmar senare och vi lämnar in skidorna för att åka tillbaka till stugorna. Jag ställer skidorna i förvaringsutrymmet och ska sedan försöka på mig att knäppa upp hjälmen. Jag kämpar i vad som känns som evigheter innan hjälmspännen äntligen öppnas.

Hur svårt kan de vara att bygga fungerande spännen?

"Du hamnade efter i rödingen" säger Gabriel stolt och jag flinar åt hur hans blonda hår står ut åt alla håll när han har dragit av sig hjälmen. För att trots allt hade han hunnit åka ned före än mig.

"Tragiskt att jag förlorade mot någon med det håret" Gabriel skrattar och puttar sedan till mig, jag ska just ge honom en kommentar när mina ögon landar på Anton istället. Med kinderna röda och de blåa ögonen klarare än någonsin höjer han ögonbrynet till mig.

Och inget mer.

Han har redan gått förbi.

Jag förbannar mig själv över att jag vill vända mig om och fräsa något åt honom.
"Det är en ny dag imorgon, Gabbe" Jag säger det som en utmaning samtidigt som jag försöka trycka undan tankar om en irriterande snygg kille.

***

"Jag käkade snö idag, jag lovar. Snön blev min frukost, min lunch och om vi hade stannat längre skulle den ha blivit min middag" jag skrattar åt Felicias storartade blick.

"Nej, så farligt var det inte" Svarar jag med ett flin och åt Felicias blick blir jag tvungen att skratta igen.

Efter att vi hade kommit tillbaka till stugorna hade jag bara slängt mig i sängen och...Och bara legat här de senaste timmarna. Om ni vill ha en beskrivning av mig och Felicia kommer den här: Vi är som dag och natt. Medan jag helt utmattat hade legat i sängen de senaste timmarna, hade min vän packat upp sin väska, placerat allting i byrålådorna, duschat och även städat rummet.

Dag och natt.

"Felicia! Elina! Kom det är er tur att fixa middagen" ropar Anneli och nu förstår jag vad Hellen menar med att hennes röst är som en trasig jävla stereo.

På tal om Hellen, så gick hon och Selma till killarnas stugor. Med killarna, syftar jag på killarna i tvåan. De hade frågat om vi ville hänga på men jag hade avstått. Aldrig att jag frivilligt gick till Anton Johnssons stuga!

"Kom igen, upp med arslet" säger Felicia och drar undan täcket som jag har försökt att gömma mig under.

"Snälla Felicia" gnäller jag men min kompis ger sig inte och mot min vilja befinner jag mig 10 minuter senare i köket. Hackandes grönsaker.

***

Vi är inne i den andra ronden av land, stad och hav tillsammans med tjejerna i stugan och såklart leder jag. Jag är en tävlingsmänniska, så enkelt är det.

"Klar!!" Utbrister jag och släpper min penna. De andra gör frustrerat detsamma och Selma ger mig fingret.
"Det gick inte ens två sekunder din galning!"
Mitt stolta flin får Selma att slänga en kudde på mig.

"Vad hade ni som djur på K?" Frågar jag och alla tjejer ser på mig som om jag vore en idiot. Ingen hade hunnit komma till djur än. Jag ler och svarar att jag skrev ned, komodovaran.

"Vad i helvete är en komodovaran?!" Frågar Hellen irriterat och jag svarar glatt att det är ett kräldjur. Min glädje smittar inte av sig på henne.