Jag faller i svarta backen

S J U

Någon knuffar på mig. Jag stönar och vänder mig om i den lilla sängen. Jag vill bara sova, HerreMinGud. Människan fortsätter att knuffa på mig så att jag tillslut blir tvungen att slå upp ögonen.

"Vafan vill du?"

Felicia flinar,
"Upp med ditt tröga arsle, det är snöbollskrig"

"Nej tack" svarar jag snabbt tillbaka och gräver in huvudet i den gosiga kudden igen. Jag ska just dra åt mig täcket när den snabbt rycks ifrån mig. Jag ryser av den plötsliga kylan.

"Vafan?!"

"Elina, du har tre sekunder på dig innan jag väcker dig med vatten" varnar en fullt påklädd Hellen mig. Jag sneglar sömndrucket över mot klockan och inser att den är två!

Klockan är två!

Driver de med mig eller?!

"Låt mig sova" mumlar jag surt tillbaka och  försöker dra åt mig täcket igen när Felicia böjer sig ned mot mig.

"Fåglarna har viskat att Anton ska komma, det skulle inte intressera dig?"

"Nej, inte ett dugg" svarar jag trots att hans namn på något sätt gör mig klarare i huvudet. Felicia nickar och går ut från rummet. Jag drar upp täcket och sluter ögonen.

Nej.

Absolut inte.

Men jag vet att jag ger in. Jag vet det. Med ett stön slänger jag bort täcket och går upp från sängen.

Felicia fnissar,
"Du kan förneka det så länge du vill"

"Tyst, bara tyst. Hela det här är idiotiskt. Vi kommer definitivt att få skit från ledarna" i samma stund kommer en Hellen med ett glas vatten i sin hand. Hon grimaserar när hon ser att jag redan är uppe.

"Så länge vi är tysta och inte stör de i området så är det nog lugnt" svarar Felicia skrattandes tillbaka.

Jag drar på mig mina täckbyxor och en hoodie.
"Läggdags är klockan elva, efter det måste alla vara i rummet?"

"Lite optimistiskt tänk, tack"

Jag klistrar på ett överdrivet stort leende till Felicia.

***

Jag är sur hela vägen när vi går till platsen där vi ska möta upp de från de andra stugorna. Går med armarna i kors och grimaserar över att de har tvingat mig till det här. Tekniskt sett, kanske jag inte rentav blev tvingad men..Ändå!

"Selma, du av alla borde inse hur dumt det här är?" Flickan skrattar medan hon ger mig en knuff och försäkrar mig om att det här kommer att bli roligt. Jag himlar med ögonen. Allt det här för ett jävla snöbollskrig.!

"Det kommer att vara så kul att mula dig" jag ger Hellen en mörk blick.

"Vänta du bara! Jag kommer få er alla tjejer att ångra det här!" Varnar jag de nu tre skrattande tjejerna. De skulle få se.

När vi har närmat oss de andra kommer Oliver och pussar sin tjej,
"Oroa dig inte, jag skyddar dig från det där monstret" säger han och jag himlar med ögonen.

"Oroa dig inte" härmar jag hans röst med en grimas. De skrattar medan mina ögon letar efter någon annan. Om något blir jag nästan bittrare när jag märker att han inte finns här, fast det skulle jag inte erkänna för mig själv.