Jag faller i svarta backen

E T T

"Har du packat ned ett extra par vantar?" Frågar mamma ytterligare en gång trots att jag redan har gått igenom min packning cirka tusen gånger. Jag drar på mig mina timberlands och svarar med ett otåligt
"Ja, mamma".

"Dina sockor? Din mössa? Elina, du har väl inte glömt din halsduk?"

Till den graden som mamma stressar skulle man nästa kunna tro att det är hon som ska åka på skidläger och inte jag. Men jag lovar att det är jag och inte hon som ska åka med på skolans femdagars-skidläger.

Äntligen, det hade varit veckor dränkta i skolarbeten och generell skolstress men nu är det sportlov och jag är mer än bara taggad på att ta mig an skidbackarna.

"Elina, är du verkligen säker på att du har packat tillräckligt med underkläder?"

"Mamma!" Utbrister jag aningen upproriskt med uppspärrade ögon innan jag andas ut, påminner mig själv att om inte ens mamma ska oroa sig, vem ska då göra det? Betryggande placerar jag mina händer om hennes axlar och ger henne ett försäkrande leende.

"Jag svär på att jag kan min packning utantill, kvinna" mamma får en liten retad blick.

"Elina jag har all rätt att oroa mig-" fortsätter min fina mamma och där stoppar jag henne.

"Jag vet, det ligger i din moderliga natur men snälla oroa dig inte i onödan." Säger jag fullt seriöst och tillslut slappnar mamma av. Hennes armar omfamnar mig och jag grimaserar. Kramar är inte något av en favorit direkt men jag låter henne få hålla om mig. Vilket inte händer rätt ofta.

Ett tutande från en bil får mig att bryta upp kramen. Tutandet betyder att Felicias pappa är här.

"Ta hand om dig, och ge pappa en puss från mig" säger jag medan jag sätter på mig min mössa och drar sedan med den lilla resväskan. Som gissat står den gråa volkswagen på vår uppfart och vid bilrutan skymtar jag en vinkande Felicia.

"Bryt inga ben" ropar mamma och tillslut skrattar jag. Visst liknar mamma och jag till utseendet mörka lockar, stora mörka ögon och en alltför svackande längd men till sättet är vi helt olika människor. När hon är alldeles emotionell och öppen med sina känslor är jag aningen reserverad, likt min pappa.

Det är också anledningen till varför kramar känns jobbiga. Det är liksom för mycket av det känsliga.

Med sitt blonda hår i en hästsvans och sitt stora leende frågar min exalterade vän,
"Redo för backarna?" Och ger mig en flörtande blinkning som hennes pappa inte lägger märke till.

"Jävligt" Svarar jag medan jag leendes skakar huvudet åt henne, idiot tänker jag roat. För att förutom att spendera tiden med att åka i de fantastiska backarna i Säfsen handlar skolans skidläger även om att "haffa".

Låt oss säga att du tycker att en kille är attraktiv och skulle gärna vilja få ihop något med honom men har dessvärre inte lyckats med något av dina tidigare försök, oroa dig inte för då finns skidlägret till.

Jag himlar med ögonen åt Felicia och tänker att skidbackarna är mer tilltalande än skolans killar.

***

"Tack för skjutsen" tackar jag Felicias pappa när vi har kommit fram till mötesplatsen där bussen sedan kommer att hämta upp oss elever innan vi påbörjar vår femtimmars resväg till säfsen.

"Elina! Felicia!" Ropar vår svenska lärare som ska vara vår ledare under lägret. I det här avseendet är vår skola smart, de vet att 60 elever som inte uppvaktats av några ledare garanterat kommer att kaosa till det. Därför är eleverna uppdelade i kill och tjej stugor med drygt 10 personer i varje stuga och två personaler som ska agera ledare.

Jag stönar när jag drar över min resväska till Anneli. Kanske hade det varit dumt att packa ner fysikboken men och andra sidan har vi ett prov efter sportlovet och om extra tyngd innebär bättre betyg är jag mer än villig att lida.

Anneli prickar av oss på närvarolistan och går sedan för att leta upp de andra tjejerna som vi kommer att dela stuga med.

"Allihopa! Bussen är här om några minuter så om ni alla försöker att ställa er med era grupper så skulle det underlätta!" Ropar kemiläraren Bertil.

"Kung är du, Bertil!" Ropar en annan kille tillbaka. Han är lång, med mörkt hår och blåa ögon och har ett strålande leende som kan få vem som helst på fall. Anton Johnsson, en arrogant jävel med ett förbaskat snyggt ansikte.

"Hans röst räcker till och med för att göra mig våt" kommenterar Felicia intill mig.

"Uschhh" jag grimaserar och puttar till en gapskrattade Felicia.

***

Två timmar in i bussresan spelar vi maffia med några från klassen. Som min otur är jag civil och har fan varit det de senaste ronderna. Det är så tråkigt, du har liksom ingenting att göra som civil.

"Jag tror att Elina är maffia" säger Oliver med ett retande leende varav jag ger honom fingret. Han skrattar.

"Jag tror också att det är Elina" fortsätter Felicia med en misstänksam blick och jag tittar på henne som för att säga "menar du allvar?". Felicia behåller sin blick och jag rycker på axlarna.

"Rösta på mig då" när fem av spelföljet har räckt upp handen stönar jag och visar upp mitt kort. Klöver åtta, vilket bevisar att jag är civil. Maffian är närmare vinsten.

"Ni är riktiga idioter" säger jag innan jag kliver upp ur sätet för att gå till den lilla toaletten. Just som jag gör det gör bussen en hastig broms och jag faller men när mitt ansikte just precis ska kyssa golvet hindrar ett par armar mig.

Jag ser upp på ansiktet och möter de blåa ögonen som är alltmer blåa på nära håll. Det känns som att hela jag har satts på brand och under ett ögonblick är jag helt uppslukad av honom men i nästa har jag puttat undan hans varma händer.

"Tack" säger jag aningen drygt.

"Det är lugnt. Jag är van med att tjejer faller för mig" svarar Anton Johnsson tillbaka.

Jag blänger och han flinar.

***

Shoo, det här är alltså första kapitlet av jag faller i svart backen, vad tyckte ni?!  Dela gärna mer av åsikter och rekommendationer som jag kan förbättra de kommande kapitlen.

För att ge en mer klarare bild av handlingen:
Elina ska då åka med på skolans årliga skidläger. För henne handlar de mer om skidåkning än killar vilket inte är fallet hos så många andra. Dock tar allting en vändning när hon snubblar i bussen och hjälps av ingen mindre än Anton Johnsson.

See ya later💙💙💙