Falska drömmar

Kapitel 14

Elias perspektiv

Jag väcktes av höga knackningar på dörren. Redan morgon.

Jag reste mig sakta och stelt upp från sängen.

Dörren öppnades försiktigt och en ledsen Omar kom in. Hans kinder var fyllda av spår från forsande tårar och hans ögon var röda som blod.

"Men vad har hänt Omar?" Frågade jag oroligt och gäspade stort. Så stort att jag nästan trodde att jag skulle äta upp han.

"Jag vill så sjukt gärna få din Annie. Jag saknar henne så mycket, jag saknar den tiden då hon var min Annie" snyftade Omar.

Vad sa han? Aldrig i livet att jag ger bort min Annie till en annan kille. Hon är min punkt slut. Eller hon är ju hennes egna, men min flickvän. Min underbara vackra flickvän.

"Hon är inte till salu" sa jag.

Snabbt kom Annie inspringandes och kastade sig i min famn. Jag tog mjukt emot henne och la mina armar runt hennes rygg. Hon grät.

"Nä jag vet" viskade Omar.

"Elias, jag älskar dig" snyftade Annie högt.

Jag pussade henne på huvudet.

"Jag älskar dig mer, men varför är du ledsen?" Frågade jag.

Eftersom att både Omar och Annie grät så var det antagligen något mellan de två som hade hänt. Men vad?

"Jag kysste Omar, men jag lovar att jag inte är kär i han. Jag vet faktiskt inte vad som hände inom mig egentligen" berättade Annie och fick gråtattacker i varannat ord hon sa.

Min tjej kysste en annan kille. Avundsjukan inom mig bubblade upp som knivar från magen. Jag visste att Annie inte menade kyssen och att allt var Omars fel. Han var ju trots allt kär i henne.

"Det är okej" mumlade jag.

Det var inte okej. Inte från Omars sida, eller hennes heller egentligen. Fast eftersom att hon blev så ledsen och ångrade sig så mycket som hon faktist gjorde, så tror jag att hon inte menade det.

"Det var jag. Det var mitt fel, förlåt Elias" sa Omar och torkade bort sina tårar längst kinderna.

Annie kramade mig hårdare och pussade mig på min t-shirt. Den skulle snart gå att vrida ut av tårar.

"Omar kan du gå, snälla?" Frågade jag och lät ganska sur, trots att jag försökte hålla inne min aggression.

Omar nickade lätt till svar och gick med tunga steg ut från sovrummet.

Annie släppte greppet runt mig och kollade mig rakt in i ögonen.

När hon gjorde det började jag alltid att rysa och få stötar i hela kroppen, vilket humör jag än var på. Det fick jag nu också. Hennes stora och blåa ögon lyste i mina ögon.

Jag torkade bort hennes tårar med mina händer och pussade henne mjukt på hennes läppar.

"Jag ska nog få dig på bättre humör" sa jag.

Snabbt slängde jag mig i sängen med en duns så att täcket blåste ner på golvet. Annie fick fram ett litet leende på hennes ledsna ansikte. Jag var ju verkligen bra på det här.

"Kom" befallde jag.

Smidigt kröp hon fram till mig och placerade sina ben utanför mina. Hon stod på alla fyra precis över mig. Den personen som jag älskade mest i hela världen.

"Vadå vill du knulla nu igen?" Frågade hon.

Snabba humörsvängningar, eller så var det bara jag som var riktigt duktig på att muntra upp henne.

"Ja såklart baby" svarade jag sexigt.

"Men det vill inte jag din bög" sa hon och kunde inte hålla sig för skratt. Ett högt och glatt riktigt Annie skratt sköts ut från hennes mun.

Jag skrattade också, fast bara åt hennes underbara skratt. Inte åt att hon kallade mig för en bög.

"Det kommer du tyvärr inte undan med" skrattade jag och gjorde ett stort sugmärke på hennes hals.

"Fyfan vilket fult sugmärke, usch" sa Annie äcklat.

HAHAHAH nu låg hon lilla till. Den lilla bärfisen.