Falska drömmar

Kapitel 5

Jag tog snabbt mina händer på Omars rumpa, hastigt nöp jag han hårt med naglarna.

"Aaaaaaaaj!" Skrek han och släppte min rumpa.

"Vad hände?" Frågade Felix med ivern i rösten.

Omar kliade sig i nacken och log osäkert mot golvet. Han ville antagligen inte säga vad som hände, vilket jag då var tvungen att göra.

"Han tog mig på röven och då nöp jag han i skinkan" sa jag utan att göra en min.

Omars kinder hettade till och Felix brast ut i skratt. Jag försökte att inte bry mig och kollade på Amanda istället. Hon hade Felix runt sig i en kram, hennes ögon såg ut att glittra av glädje. Det var hon verkligen värd.

"Inte kul" sa jag och fick Felix att sluta skratta.

Det knackade på dörren och killarna hoppade till.

"Ni berättade väl inte för någon att vi bor här?" Frågade Felix plötsligt oroligt.

"Nej" svarade Amanda och skakade på huvudet.

Allas blickar placerades plötsligt mot mig. Alla blickarna brände och jag kände mig tvungen att säga något.

"Nej" sa jag.

Blickarna pustade ut och stirrade nu istället mot dörren. Konstigt nog så ville ingen öppna, de bara stod där som typ uppstoppade djur. Jag skrattade åt dem, hur svårt kunde det vara att öppna en dörr? Snabbt gick jag fram till dörren och tryckte ner handtaget.

Framför mig stod världens snyggaste kille, Elias. Han hade slarvigt fixat sitt hår och hade på sig myskläder. Mitt hjärta började att pumpa för full tank och mina fjärilar i magen ville explodera.

"Men hej gumman" sa Elias och pussade mig mjukt på pannan.

Mina fjärilar exploderade och dog. Jag bokstavligen flög upp i Elias famn. Han tog emot mig mjukt och snurrade ett varv med mig hängandes runt hans mage. Jag kände mig verkligen som en apa, hans apa.

"Jag har saknat dig så mycket" sa jag dramatiskt.

Det lät som att jag inte hade träffat han på flera dagar, men egentligen hade jag träffat han igår.

"Jag har saknat dig mer" sa han och log.

Hans underbara leende med de vita tänderna fick mig att vilja dö.

"Vilka är dessa då?" Frågade han och väckte mig ur min död.

"Typ bara några killar som sjunger" svarade jag och hoppade ner från hans mage.

"Hur hittade du hit?"

Han tittade ner på mig, han var ungefär två huvud längre än mig. Snabbt nuddade hans fylliga läppar min hårbotten och jag tror att jag fick en bomb inom mig, av kärlek.

"Well, jag såg världens vackraste tjej leka spion" skämtade han.

Jag log stolt.

"Visst är vi grymma?" Frågade jag stolt.

Han nickade och gick in i lägenheten. Slarvigt kastade han av sina skor och tog mig i handen. Jag tog hårt tag i hans hand och drog han in till de andra.

"Tja Amanda" hälsade han till Amanda.

Elias perspektiv

"Men hej" hälsade Amanda tillbaka.

Min blick fastande plötsligt på de fyra killarna som stod bredvid henne. Ska jag vara helt ärlig så såg de ut att vara bögar hela högen, men man ska ju inte döma någon för utseendet.

"Tjena!" Utbrast jag och höjde på huvudet.

Killarna såg ut att vara livrädda, haha OMG.

"Elias, de blir faktist rädda" skämtade Annie och släppte min hand.

"Märker det" sa jag och log mot henne.

"Eehm, hej" sa killarna blygt i kör.

Jag kunde inte hålla mig från att skratta, vilket inte Annie heller kunde. Vi skrattade högt, utan att någon annan fattade varför.

"Haha, förlåt killar, det var bara det att" skrattade jag.

"Att ni är så rädda för Elias" tillade Annie skrattandes. Hennes underbara skratt ekade i hela mitt huvud.

Jag kunde inte hålla mig utan greppade tag i hennes axlar och drog henne mot mig. Våra skrattande blickar förvandlades snabbt till seriösa blickar när vi tittade varandra djupt i ögonen. Jag drog mina läppar mot hennes och de möttes i en kyss. Hennes fylliga och mjuka läppar fick nästan mina att tappa sin känsel.

Jag placerade mina händer på hennes höfter och sakta placerade hon sina små händer på mina kinder.