Falska drömmar

Kapitel 8

Nu satt vi alla i soffan igen, med Daff. Efter ett långt samtal om att de bara hade kittlat mig så hade Daff äntligen börjat att tro oss.

"Jag måste bara fråga, hur hittade ni tre hit?" Frågade Daff och lät en aning misstänksam.

"Vi såg Felix komma gåendes, så vi lekte spioner" svarade jag ärligt.

"Man kan ju inte missa en sån skönhet liksom" mumlade Amanda drömmande.

Hennes drömmar kunde tydligen aldrig spricka, för nu lät hon faktist väldigt glad igen. Konstigt nog.

"Precis Daff, så bli inte sur på mig. Jag är för snygg för att vara osynlig" sa Felix kaxigt.

Attityd är så coolt, att man liksom vågar säga emot eller vad man tycker. Plus till Felix där.

"Jag var dock ingen spion, men även fast att Annie och Amanda var väldigt diskreta så kan inte Annies skönhet försvinna" sa Elias och tog sin arm över mina axlar.

"Faktist så visste jag vem Annie var från sekund ett, hennes ansikte är inget som man direkt glömmer" sa Omar.

Söta killar det där, det värmde i hjärtat av deras ord.

"Vadå känner du henne sen tidigare?" Frågade Daff och höjde på ögonbrynen.

"Japp, hon var min egna flickvän när hon gick i 5:an" svarade Omar stolt.

"Hojojoj" sa Daff förvånat.

Jag kollade på Amanda, hon satt bredvid Felix och Ogge. Jag fick verkligen sträcka mig för att kunna se henne, för jag satt längst ut på andra kanten av våran "rad" i soffan. Hon såg glad ut, även fast att alla komplimanger var riktade mot mig.

"Snälla kan vi få behålla dem inatt?" Frågade Felix plötligt och gjorde sadlip.

What? Behålla oss? Sova över med the fooo? Hahaha, det skulle nästan vara lite kul bara för att få reta upp alla foooers. Dessutom får jag ju sova över med världens bästa personer, Amanda och Elias.

Förslaget är taget!

"Ja, snälla" sa Omar och gjorde sadlip han med.

Daff fick upp ögonbrynen till hårbotten nästan. Han tyckte väl att "man ska inte ta för stora steg" eller nåt sånt skit.

"Om jag får sova med Annie, jag tänker inte sova med er" sa Elias.

"Jag vill också sova med henne ju" suckade Omar.

Daff suckade högt.

"Omar, om ni ska få ha gäster här inatt så måste du sova med någon annan. Det är villkoret på att ni ska få behålla dem inatt" svarade Daff bestämt.

Omar mimade fram massa svordomar och tog armarna i kors.

"Då är villkoret godkänt" sa jag glatt.

Daff började att le mot mig, han kollade mig rätt in i ögonen och fick till ett peddosmile. Vad hände nu eller?

"Kom lite Annie" sa han och reste sig upp ur soffan.

What the hell? Vad skulle han göra med mig som de andra inte fick veta? En panik spred sig inom mig, som jag inte hade något emot att visa.

"Nej jag vågar inte" svarade jag ärligt.

Oscar skrattade, men jag brydde mig inte ett skit.

"Det är inget farligt" sa Daff och hans peddo smile växte.

Jag kände hur jag drog mig längre och längre in i soffan.

"Men varför kan inte alla få höra vad du har att säga?" Frågade jag oroligt.

"För det är riktat till just dig" svarade Daff.

Elias släppte sin arm från mina axlar, han tyckte antagligen att jag var töntig som inte vågade gå ifrån de andra. Men paniken när jag såg Daffs peddosmile fick mig att nästan börja gråta.

"Ska jag hänga med då eller?" Frågade Elias snällt.

Yes, äntligen.

"Ja kom" svarade jag snabbt.

Vi reste oss upp och följde efter Daff, in till köket. Han stannade hastigt och började att titta på mig igen. Den äckliga känslan som spred sig inom mig när han gjorde det fick mig att känna mig som ett bananskal.

"Annie, du är en tjej som har en bra utsida, vilket kanske låter fel att jag som är så gammal säger dock" sa Daff.

Det lät verkligen fel i mina öron också.

"Killarna ska göra en ny musikvideo till "Build a girl" och jag undrar om du vill ha huvudrollen i den?" Frågade Daff och hans leende växte.

Vad hände nu? JAAA! Fy vad roligt!

Jag dansar ju dessutom, så då kommer jag troligen att få använda min dans i en video. Ett sånt här erbjudande kan man bara inte tacka nej till. Gud vad jag hade fel om Daff, han var ju helt underbar! Älskade Daff.

"JAA!" Utbrast jag.

Elias kramade mig i en stor och mysig kram. Detta kunde nästan inte bli bättre.

"Vad kul, men vi får prata mer om detta någon annan gång. För nu så tickar klockan" sa Daff och lät plötsligt väldigt stressad.

"Japp, men stick du, vi klarar oss" sa jag glatt.

Daff blinkade med ena ögat mot mig innan han bokstavligen sprang iväg.

"Gud så kul!" Sa jag och pussade Elias på hakan.

Han log stort mot mig. Underbart.

"Jag vill inte störa ditt drömmande, men de andra vet ju inte att Daff har gått, så ska vi lura dem lite?" Frågade Elias och bet sig busigt i läppen.

Jag nickade glatt.

"Du stönar och jag skriker sluta" föreslog Elias.

Hahaha, han var verkligen bäst på att luras. De andra skulle väl typ dö i soffan.

"Let's go" viskade jag ivrigt.

Jag började att stöna högt och långsamt.

"Men vad i helvete Daff!" Skrek Elias.

Vi båda höll inne ett högt asgarv. Det var verkligen svårt att inte skratta.

"Men lägg ner, jag kommer ringa polisen!" Ropade Elias.

Jag började att stöna högre och snabbare.

"Aaah, sluta Daff" stönade jag.

"Din lilla prinskorv får du stoppa i något annat!" Skrek Elias.

Jag kände hur skrattet dödade mig och hur jag föll ner på golvet som en säl. Jag var verkligen tvungen att skratta, men jag tvingade mig själv att inte göra det.

Felix perspektiv

Vad hände där inne egentligen!? Hur kunde Daff göra något sådant? Men hur skulle jag rädda Annie? Daff skulle ju dödat mig eller kastat ut mig från bandet. Han var antagligen väldigt aggresiv dessutom, eftersom att inte ens Elias kunde rädda Annie.

"Vad ska vi göra?" Frågade Omar oroligt.

Paniken i hans ögon smittade mina ögon. Jag kände mig rädd. Riktigt rädd.

"Vi ringer polisen" svarade jag och svalde hårt.

Omar tog fram sin mobil och slog in numret 112.