Del 29

371 13 0
                                    

Det har gått 2 veckor sedan festen. Dagen då mitt hjärta blev krossat. Igen. Kan man limma ihop bitar som är så små så att man knappt kan se dom längre? Jag tvivlar. Jag dricker för att glömma. Glömma Dante.

Flashbacks från festen:
Mina händer började skaka, tårarna rann hysteriskt. Det tog hårt. Orden han skrev. Det krossade dom sista bitarna av mitt hjärta som var helt. Men nu var allt i bitar. ALLT.

Tillbaka till verkligheten:
Många hade försökt att få mig må bättre. Ludwig, Nelly, Noel och Kelly turas om att se efter mig. Det mesta jag har gjort är att ligga i sängen och kolla serier. Om jag inte var i sägen så låg jag stupfull ute i något dike någonstans. Varje sekund som jag glömmer är värdefull. Varje sekund som smärtan och trycket över bröstet lättar de är värt att ligga i ett dike för.

Jag försökte övertala Ludwig om att jag mådde bra. Kanske för att tro på det själv? Men såfort jag såg mig i spegeln kunde ja se hur något hade slocknat i mina ögon. Den sista gnistan hade slocknat. Meningen med livet vet borta. Jag hann aldrig säga till Dante hur mycket jag tyckte om honom. Hur jag ville vara mer än vänner och hur mycket han betydde för mig. Men tydligen kände han inte detsamma. Det kanske var meningen? Gud har redan tagit bort min familj, jag kanske inte var värd att bli älskad eller att ha något att älska. Vilken idiot somhelst kunde se tecknen. Jag var inte VÄRD att leva. Livet var inte för mig. Det måste vara så. Det finns ingen annan förklaring.

Därför hade jag bestämt mig, om jag ändå snart ska dö så måste jag göra den sista tiden helt underbar. Därför sitter jag just nu på ett plan påväg till Bora Bora där jag, Summer, Sash och Noah ska leva livet. Jag vet inte när jag är tillbaka. Om jag ens kommer tillbaka. Familjen Kronstrand förtjänar inte mig. Kelly och Noel förtjänar verkligen inte mig, dom ska inte behöva bära mig på deras axlar. Jag vill inte vara ett problem. Därför gav jag mig av utan att säga något. Jag lämnade en liten lapp till Ludwig för att försöka förklara.

Jag sticker ett tag, jag orkar inte. Jag förtjänar verkligen inte er. Tack för allt, ni är bäst. Krama Nelly, Noel och Kelly från mig. Förlåt

Jag flyr känslorna, det jag inte kan hantera flyr jag. Glömmer, gömmer och blundar för verkligheten.

Hej. Lite deppigt kapitel :/
Eftersom att jag börjar skolan igen på måndag så ska jag göra det enkelt för mig, uppdateringen kommer fortsätta, ett kapitel varje dag. Men under hela "Bora Bora" tiden så kommer det mest instagrambilder. På så sätt så hinner jag uppdatera boken varje dag utan att känna allt för mycket press. Tack för allt❤️

Badboy (Dante Lindhe)Where stories live. Discover now