nyckeln till glädje - dramione

(22)

Hermione Granger, 24 år, trolldomsminister. Förlovad med Draco Malfoy. Gravid. Bor i Malfoys Herrgård.

Draco Malfoy, 24 år, arbetande på ministeriet. Förlovad med Hermione Granger. Bor i Malfoys Herrgård.

- - - - -
"Weasley." säger han. "Han kan inte sluta, han är den enda som... Jag orkar inte. Jag behöver Weasley till projektet jag håller på med."
"Kan du inte välja någon annan...?"
"Alltså... nej. Eller jo, men... Ja, det kan jag ju egentligen göra."

Draco tar en klunk vatten. Sedan häller han i sig resten av glaset.
"Iallafall så kom jag hit för att kolla om du var redo att åka hem."
"Ja, alldeles strax." ler Hermione och går bort till skrivbordet.

Hon lägger ner en bunt papper och två böcker i väskan. Resten av sakerna på skrivbordet låser hon in i ett skåp. De går ut ur rummet och låser efter sig. Dagen därpå är det däremot inte låst när Hermione Granger kommer till kontoret.

Oroligt slår hon försiktigt upp dörren och möts av Ronald Weasley
"Förlåt." säger han genast.
"Ehm... vänta gärna utanför... nästa gång..."
"Ja, iallafall jag vill stanna kvar. Jag tänker inte skriva på papperna."

"Perfekt." ler Hermione och och slår sig ner i kontorsstolen.
"Men jag vill ha löneförhöjning."
"Okej, det kan jag fixa."
"Tack så mycket Herm... ehm.. Ms Granger."
"Inga problem."

Ronald får ut från kontoret. Det är som att Hermione andas ut vid de tillfället. Som att hon i flera månader hållet andan men nu äntligen kan släppa taget och vara fri. För att Hermione Jean Granger är vän med Ronald Bilius Weasley nu.

Hermione har inrett halva sitt kontor med mugglarsaker på ena sidan och trollkarlssaker på den andra. På de sätter kan hon känna sig hemma på båda sidorna av rummet. Hon slår på sin mugglarradio med lugn musik från ett mugglarband.

Sedan tar hon fram papperna ur skåpet som hon kvällen innan låst och börjar skriva på ett av dem. Framåt lunch kommer Draco in på kontoret.
"Draco, jag har bara 10 minuters lunch idag, för att jag har möte om 15 minuter."

"Vad bra att jag tog med lunchen hit." ler han och ställer fram en korg på Hermiones skrivbord. De första fem minutrarna äter de under tystnad.
"Vi kanske borde bestämma ett bröllopsdatum." säger Hermione efter fem minuter.

"Ja, det kanske vi borde."
"Jag fyller år i September, så det är antingen innan eller efter."
"Slutet av Augusti?"
"Okej, kanske den 20:e."

"Den 22:a?"
"Ja, visst."
"Det är om två månader, vi måste börja planera så snart som möjligt. Åh herregud."
"Vi kan börja i helgen."

"Mm..." mumlar Hermione och äter upp det sista av maten. "Jag har möte om 2 minuter."
"Oh, okej." Draco börjar plocka ner all disk och allt skräp i korgen igen.

"Jag älskar dig Draco." säger Hermione innan han går ut från kontoret.
"Och jag älskar dig Granger." ler han tillbaka och går ut ur rummet. Draco går bort till hissarna för att åka ner till sitt egna kontor.

I hissen stöter han på Daphne, som ser otroligt stressad ut.
"Mår du bra?" undrar Draco. Hon skakar på huvudet.
"Jag måste prata med dig Draco."

"Okej."
"Vi går till ditt kontor först."
"Okej." Hissen stannar och de båda kliver ut. De går bort till Dracos kontor och Daphne stänger dörren.
"Det är Astoria."

"Har jag inte sagt att jag inte bryr mig? Jag tänker inte ta tillbaka henne för att jag är tillsammans med Granger. Vi är förlovade, vad är det som inte...."
"Draco! Käft!" Han tystnar.

"Vi visste inte exakt hur mycket tid hon hade kvar, om det var två dagar eller flera år. Men hon är på sjukhuset nu. De tror inte att hon klarar mer än en vecka till." Draco sjunker ner i en fåtölj.

"Astoria kommer att dö, jag kommer att förlora min syster. Så nu får du tänka till med din smarta hjärna Draco Lucius Malfoy, och be om ursäkt." skriker Daphne i ren förtvivlan. Det rinner tårar längst hennes kinder.

Draco finner inga ord.
"Prata! Säg nåt!" tvingar hon.
"Jag hade inte förväntat mig... ehm... Alltså... Förlåt Daphne. Förlåt. Jag är verkligen ledsen.... Men alltså... Nej. Förlåt." Han ställer sig upp och går fram till henne.

"Daphne. Snälla förlåt mig, okej?" försöker Draco. Hon nickar bland tårarna. Draco omfamnar Daphne i en kram.
"Hermione ska vara glad att hon har dig."
"Jag övervägde nästan att lämna henne, när jag hörde talas om Astorias sjukdom från första början."

De kramas fortfarande.
"Åh herregud Draco."
"Men jag älskar Granger, Daphne. Så det var därför jag behöll henne."
"Det var smart gjort." De släpper varandra.

"Menar du det?"
"Ja, hon har gjort dig till en bättre människa. Du är trevligare och bryr dig mer om andra."
"Du har rätt. Helt rätt. Jag skulle aldrig ha brytt mig om Weasley annars."
"Va? Weasley?"