nyckeln till glädje - dramione

(9)

Hermione Granger, 24 år, anställd som Draco Malfoys assistent. Förlovad med Ronald Weasley, bor i en liten stuga vid havet.

Draco Malfoy, 23 år, hårt arbetande på ministeriet. Bor ensam i Malfoys herrgård.

- - - - -
Mitt i natten så slår Hermione Granger upp ögonen. Hennes första tanke är ett väcka någon. Det blir Draco Malfoy i sängen bredvid som hon väcker.

"Jag måste göra det nu. Jag måste åka hem och göra slut med Ron nu på en gång." förklarar hon.
"Vad är klockan?" mumlar Draco.
"Halv fyra på morgonen, kom."

"Jag orkar inte."
"Kom." ber Hermione och drar upp honom ur sängen. De byter om snabbt och under tystnad för att inte väcka någon.

Fem minuter därefter så rycker Hermione upp dörren till stugan. Draco väntar utanför. Hon stänger tyst dörren och att av sig ytterkläderna. Hon smyger förbi vardagsrummet och ska precis öppna sovrumsdörren när hon ser en individ i soffan.

Hon går fram.
"Hej." mumlar hon.
"Vad gör du hemma?" undrar Ron.
"Det är något viktigt jag måste säga. Det kan inte vänta."
"Vadå?"

Hermione sätter sig bredvid Ron. Han lägger en hand runt hennes nacke och ler. Hermione pressar ansträngt fram ett leende.
"Ron." försöker hon. De möts i en kyss. Deras sista kyss.

Men det vet inte Ron om. Hermione avbryter den snabbt.
"Det är otroligt viktigt." Hon tar av sig förlovningsringen. "Jag älskar dig inte." Ronald Weasley är i chock.

Hermione ger honom ringen och han tar emot den. Han vet att det inte är någon idé att strida emot eller säga ifrån. Därför att Hermione är bestämd och det är inget han kan ändra.

Ett vift från Hermiones trollstav gör så att allt hon äger i huset samlas ihop i en väska. Det vill säga allting utom Ronalds kläder och toalettartiklar. Hon äger allt annat.

Men eftersom att hon inte kan ta med sig alla möbler så lämnar hon dem kvar.
"Förlåt Ronald. Lycka till. Hejdå." säger Hermione och går ut genom ytterdörren.

Draco kollar oroligt på henne. Det är tyst en stund.
"Det gick bra, jag är fri." ler Hermione plötsligt och tar Dracos hand.

De transfererar sig tillbaka till Malfoys herrgård.
"Vänta, Draco jag har glömt en sak."
"Vadå?"
"Vart ska jag bo någonstans?"

"Ehm...."
"Jag är hemlös."
"Du kan bo här."
"Va?!"
"Jag tillåter dig inte att bo på gatan."
"Fast..."

"Stanna här, få ihop tillräckligt med pengar och flytta ut."
"Men..."
"Du måste."
"Ja, okej då."

Tillsammans går de mot ingången, men precis innan Draco ska öppna dörren så stannar de upp.
"Lova att inte överge mig. Lämna mig inte i sticket." ber Hermione.

"Jag lovar." svarar Draco. Han lutar sig över Hermione, rätar upp hennes haka och kysser henne varmt. Hon ler stort och besvarar hans kyss. Den här gången är det inte påtvingat utav Pansy.

De har själva valt att kyssas. Och för Hermione, så känns det väldigt mycket bättre. Innan allting går för långt så avbryter Draco alltihopa.
"Stopp." säger han. "Du har just dumpat Ronald Weasley och jag blev just dumpad utav Astoria Greengrass."

"Men..." gnäller Hermione. Då har Draco redan öppnat dörrarna och han hyschar Hermione att vara tyst. Hon lämnar efter sig en hög suck och de går tillbaka till sängarna.

Men Hermione är klarvaken. Efter nattens äventyr så kan hon inte sluta tänka. Hon är fri från Ron. Draco är fri från Astoria. Hermione gillar Draco. Draco gillar Hermione.

Men vad skulle hända om de blev ihop? Skulle det verkligen hålla? Juste, Ginny är gravid. Det hade Hermione glömt bort. Hon kanske borde besöka Harry och Ginny snart.

Eller är det här slutet? Efter att hon lämnade Ron. Kommer hon att förlora alla hennes vänner nu? Ginny, Harry, Luna, Neville, hela familjen Weasley. Alla.

Hermione är påväg att äntligen somna runt åttatiden. Men bara en halvtimme senare vaknar allihopa. Inklusive Hermione som väcks med ett ryck.

De äter en fin frukost tillsammans och alla är tvungna att gå ganska så snabbt därefter. De har alla saker att göra. Jobb, quidditch och annat. Hermione blir kvar.

Därför att Hermione Granger har ingenstans att gå.
"Okej." säger Draco. "Kyssen, kyssarna, de betydde ingenting Granger. Vi är vänner och det är allt."

Men Hermione hör hur hans röst darrar och hur mycket han ångrar sig redan när han sagt de första orden. Men hon nickar. De två individerna hjälps åt att städa i balsalen.

För någon anledning, utan magi. Husalferna kunde ha städat, men Hermione är Hermione. Några timmar senare är de klara. Draco kollar på Hermione.

"Du kanske kan börja med att sälja allt du tagit med dig från erat hus som du inte längre behöver." säger Draco.
"Det låter som en bra idé." svarar Hermione.

Draco tar med Hermione upp till hans sovrum och de gör tillsammans i ordning en extrasäng till Hermione. Hela tiden så kollar Hermione på Draco, och han märker ingenting alls.